Recension

Dust: An Elysian Tail

Publicerad 2012-08-21

En mans livsverk har blivit ett av årets bästa nedladdningsbara spel i Dust: An Elysian Tail. Marcus Löfström har njutit av ett färgsprakande, supermysigt spel med briljant design

Det är knappt så det går att förstå, men faktum kvarstår; förutom den smäktande musiken är Dust: An Elysian Tail ett verk av en enda man, Dean Dodrill. Och när sluttexterna rullar, historien är hopknuten och intrycken samlas i skallen är jag glad att så är fallet.

För det råder ingen tvekan om att Dust är en enda vision, en mans kärleksförklaring till ett liv fyllt av spelande. Du spelar som Dust, en vansinnigt läckert animerad filur som en dag vaknar upp utan minne, men med ett talande svärd vid namn Ahrah i sin hand. Ahrah tar med sig Dust på ett äventyr i landet Falana och med på resan följer även svärdets väktare, Fidget. En flygande, tjattrande liten sak som inte må se mycket ut för världen men som snart visar sig bli oumbärlig i jakten på sanningen bakom Dusts identitet. Jakten går över snötäckta berg, i fuktiga grottor och längs med rinnande lava i en värld som hämtat inspiration från lika delar Disney som manga.

Att Dead Dodrill inspirerats av Metroid och Castlevania-doftande spel med en lätt touch av RPG syns redan från första bildrutan. Vi pratar om ett sidoscrollande hack'n'slash med rollspelsinslag där Dust kan uppgradera sina och Fidgets förmågor, men även samla på sig mängder med loot som han sedan kan kombinera för att få kraftigare attacker, bättre tur med loot och liknande.

Att ta reda på vem Dust är och vad hans plats i historien kan vara, är målet i Dust: An Elysian Tail.

Rollspelsinslagen ligger på en alldeles lagom nivå, perfekt för såväl nybörjare som mer erfarna spelare som vill ut lite mer av sina spel än bara vansinneshamrande på knapparna. För att ta sig an fienderna, monster och soldater med anknytningar till den fruktade General Gaius, har Dust tre primära attacker. Antingen hackar han sig fram med hjälp av det magiska svärdet Ahrah. Eller så snurrar han Ahrah för att bilda en storm som smiskar fiender i rasande fart. Den tredje förmågan bidrar Fidget med, då hon dels kan skjuta rena projektiler (tre till antalet, som alla låses upp under spelets gång) men även slänga in sina projektiler i den Dust Storm som huvudpersonen smiskar upp.

En Dust Storm i kombination med Fidgets projektiler blir väldigt snabbt mitt vapenval i nio fall av tio, gärna i kombination med några snabba luftturer. Det beror tyvärr på att just den kombinationen relativt fort i spelet blir lite för kraftfull och lite för effektiv. Jag formligen mosar Y och B-knapparna från första till sista sekund och behöver knappt använda Ahrah. Den skeva kraftbalansen mellan vapen och fiender syns även i uppgraderingarna, då du ganska snart börjar hitta loot som gör dig för kraftfull för spelets bästa.

Dust: An Elysian Tail är ett ofantligt vackert spel, med handritade karaktärer och silkeslena animationer.

Något större motstånd, mer än att bombardera skärmen med fiender, bjuder sällan Dust: An Elysian Tail på och det är synd. Ibland kan man bli lätt uttråkad när ytterligare en fiendevåg möter sitt öde utan så mycket som en gäspning, och slutbossen (alla bossar, för den delen) är mer utdragen än svår. Motstånd hittar man istället när man ska navigera sig runt Falana, då Dust låser upp nya förmågor (som dubbelhopp och möjligheten att glida längs med marken) under spelets gång vilket låter honom nå platser han tidigare inte kunnat nå. Eller varför inte i de "challenge-areas" som kan nås i utkanten av diverse områden.

Jag kan i slutändan se mellan fingrarna när det gäller de flesta av spelets brister. Speciellt med tanke på Dean Dodrills enorma kvalitet i allt han gör. Historien som berättas må ha hörts i något variation förut, men karaktärerna ges ofta lite mer djup än vanligt och sällan eller aldrig är en "ond" karaktär rent ond. Det finns en önskan om att se två sidor hos samtliga Dust träffar på, inklusive Dust själv, och speciellt mot slutet blir det väldigt påtagligt. Slutscenen summerar hela spelet perfekt och det som Dodrill uppenbarligen var ute efter.

Tyvärr blir du snabbt för kraftfull för spelets bästa vilket gör att spelet inte erbjuder någon större utmaning.

Än högre kvalitet håller det visuella i spelet. Att Dodrill är en tecknare och grafiker i grunden syns i vartenda penseldrag i Dust: An Elysian Tail. Dust är som redan nämnts fantastiskt läckert animerad och är en dröm att kontrollera. De delar av Falana som han hoppar runt i är lika varierade som bedövande vackra och förutom några missar här och där lyckas även röstskådespelarna med sitt uppdrag. Kort sagt - presentationen i Dust: An Elysian Tail är näst intill perfekt.

Det kommer ta dig allt från sju timmar och framåt att klara av spelet och för dig som gillar att se 100 procent lysa i statusfältet finns det hemligheter att upptäcka, sidouppdrag att klara av och skatter att leta efter. Under de timmarna kommer du bländas av grafiken, gråta en skvätt över de mer välskrivna delarna av Dusts äventyr och i slutändan känna att dina 1 200 Microsoft-poäng var väl spenderade. Vad mer kan man begära?

GRTV: Download Round-Up #2: Stealth and Stunts 2012-10-04
GRTV: Trailer: Dust: An Elysian Tail - Trailer 2012-07-19
GRTV: Trailer: Xbox LIVE Summer of Arcade - Trailer 2012-07-05
GRTV: E3 12: Dust: An Elysian Tail - Gameplay 2012-06-14

- Citera
Skrivet av: GeneralDarkness
2012-09-06 21:59
Demot var fint, eller gav en bra bild på hur otroligt snyggt spelet är i rörelse. Blir nog att fiska upp det under julhelgen och göra allt som finns i sann Metroidvania anda.
- Citera
Skrivet av: Timo_Mario95
2012-08-22 17:33
Citerer Vamp Sweden:
Dust är spelmagi när det är som bäst, är på sista uppdraget nu och vill inte att det ska ta slut. Har tack och lov inte 100% av alla items än, vilket är ett måste i Metroidvania-spel så någon timme har jag nog kvar.

Håller med recensenten på nästan alla punkter, skulle dock vilja veta vilken svårighetsgrad han spelat på. Jag spelar på tough/hard och det känns som normal ungefär. Så om han spelade på normal förstår jag verkligen om spelet känns "fööör" lätt. Men för min del har inte Dust handlat om att utmana mig som spelare, mer en upplevelse från början till slut, ungefär som Journey och andra magiska äventyr.

Blä, spelet stinker rutten ost!
- Citera
Skrivet av: Vamp Sweden
2012-08-22 08:20
Dust är spelmagi när det är som bäst, är på sista uppdraget nu och vill inte att det ska ta slut. Har tack och lov inte 100% av alla items än, vilket är ett måste i Metroidvania-spel så någon timme har jag nog kvar.

Håller med recensenten på nästan alla punkter, skulle dock vilja veta vilken svårighetsgrad han spelat på. Jag spelar på tough/hard och det känns som normal ungefär. Så om han spelade på normal förstår jag verkligen om spelet känns "fööör" lätt. Men för min del har inte Dust handlat om att utmana mig som spelare, mer en upplevelse från början till slut, ungefär som Journey och andra magiska äventyr.
- Citera
Skrivet av: esse123
2012-08-21 23:48
Citerer DigiteX:
Det får en Spoiler: 8:a, läste det i senaste numret.

Det finns en spoilerfunktion av en anledning. Många personer (däribland jag) ser fram emot att läsa nya recensioner och vill bihålla betygets överraskningsmoment fram tills sista stund. Du borde förstå att du verkligen förstör när du skriver sådant!
- Citera
Skrivet av: Omen
2012-08-21 20:48
DigiteX
Are you shittin' me?
Varför sa du det
- Citera
Skrivet av: Timo_Mario95
2012-08-21 20:36
Hihihi, vad b#gigt spel, skulle passa bra till min vän Jan på på Nordea uppe i Solna
- Citera
Skrivet av: DigiteX
2012-08-21 20:16
Citerer Omen:
Inte min smak. Väntar bara på Transformers: FoC recension av GR!

Det får en Spoiler:8:a, läste det i senaste numret.
- Citera
Skrivet av: Omen
2012-08-21 20:09
Inte min smak. Väntar bara på Transformers: FoC recension av GR!
- Citera
Skrivet av: weirdwolf81
2012-08-21 19:31
Provade demot här om dagen, och det känns som att det blir ett givet köp, bara det kommer in lite kosing på kontot.