Rayman Jungle Run

Upplägget är enkelt. Rayman springer. Konstant och av sig själv. Som i Bit. Trip Runner eller Temple Run. Det är din uppgift att dutta och trycka på skärmen för att få Ray att hoppa, sväva och slåss. Till en början kan du bara hoppa, men i takt med att du klarar fler banor dyker världar med de nya förmågorna upp. Välkommen till Rayman Jungle Run.

Att ta sig till mållinjen och se Rayman göra V-tecken i ditt ansikte är oftast en baggis, men att fånga alla gula symboler - så kallade Lums - på banan är en helt annan grej. Du måste tajma dina hopp noga, leta efter gömda delar av banan och ha is i magen i svävarpartierna. Du belönas med kristaller av olika valörer beroende på hur bra du lyckas, och är du riktigt vass kan du knipa en hög placering på onlinetopplistorna.

Vägghopp blandas med studs på fiendehuvuden och går över till svävhopp i blåsiga utrymmen mellan taggiga bönstjälkar. Rayman magnetspringer rakt uppför väggar, perspektiv förändras och blå varelser med galen blick sträcker ut en hand för att gunga och svinga oss i rätt riktning. Det är lekfullt, fartfullt och perfekt för det bärbara formatet.

Grafiskt är Rayman Jungle Run en smocka med vita handskar rakt i nyllet, särskilt om du spelar på Ipad 3 och dess ljuvliga 2048 x 1536 pixlar. Klarheten i färgerna, smidigheten i Raymans rörelser och flytet i de galna språngmarscherna är om möjligt ännu tjusigare än i Rayman Origins, och för en älskare av tvådimensioella plattformsspel är det nästan svårt att hålla tillbaka tårarna inför det visuella.

Musiken är precis så där trallvänligt härlig som i nämnda Origins, och redan vid titelskärmen där Rayman lojt lirar mandolin med en visslande kamrat, sätts stämningen perfekt. Vissa bitar är dock återanvända och antalet låtar kunde ha varit fler.

Rayman Jungle Run kostar dig 22 kronor (Ipad-versionen) vilket, med dagens penningmått och med tanke på vad du får, motsvarar "ingenting". Du kan vänta dig en riktigt uppfriskande löptur med suverän grafik, stor charm och vanebildande upplägg. Vem kunde tro att ett Endless Running-spel kunde vara så här tillfredställande?