Dungeons & Dragons Heroes

Jag älskade verkligen actiontappningen av Baldur's Gate - Baldur's Gate: Dark Alliance. Ett riktigt bra actionrollspel som utspelades i kända miljöer och enligt de klassiska principerna från Forgotten Realms. Spelet var lättspelat men ändå utmanande, hade en vansinnigt bra historia och en vällavvägd utmaning samt att det var utformat för samarbete på två spelare.

Förutsättningarna var således väldigt ljusa för att jag verkligen skulle falla pladask för Dungeons & Dragons Heroes (D&D Heroes). Spelet bygger nämligen också på Forgotten Realms och har dessutom återanvänt delar av spelmotorn från Baldur's Gate: Dark Alliance med tillägget att det nu går att äventyra på fyra samtidigt.

För mer än hundra år sedan besegrade fyra hjältar en mycket ond trollkarl vid namn Kaedin. De dog själva i striden. Nu håller mörkret åter på att sänka sig över världen och det är samma trollkarl som ställer till ofog. Mäktiga präster och trollkarlar åkallar de fyra hjältarna som alltså kommer tillbaka till liv för att återupprepa bragden de gjort medan de fortfarande levde. Dessvärre har de gamla legenderna blivit lite ringrostiga på gamla dar och måste levlas upp innan man kan möta den onde trollkarlen igen. Spelet påminner en hel del om gamla Gauntlet på fyra spelare.

Som spelare får man välja vilken av dessa fyra åkallade hjältar man vill. Det är också möjligt att ta samma figur om två spelare båda vill, då får man istället olika namn. Lämpligast är dock att verkligen spela med en av varje figur. Dels för att det känns mer varierat, men kanske framför allt för att de vapen man hittar är begränsade. Det gör att en av de spelare som har en likadan spelfigur som någon annan långa stunder måste springa omkring med ett sämre vapen än den andre. Valen står mellan en magiker, tjuv, kämpe och klerk. Det är rekommenderat att samarbeta på flera deltagare. Man kan verkligen stänga in sig och röra till det för alla andra spelare om man inte är vaken och anstränger sig.

Figurerna skiljer sig åt mycket, både vad det gäller vilken utrustning de kan använda och sättet de delar ut skada på. Tjuven kan till exempel öppna kistor utan att behöva använda nycklar och använda svag magi. Klerken kan kasta helande magi och behöver således inte mycket flaskor med helande vätska. Kämpen är starkast, men är inget vidare på distansattacker och får således både ta och dela ut en hel del stryk. När man går upp en nivå får man dessutom "köpa" nya färdigheter som är unika för varje figur och därigenom särskiljer man sig från varandra ännu mer under spelets gång.

Kontrollerna är enkla och intuitiva, men är något begränsade jämfört med de från Baldur's Gate: Dark Alliance. Bland annat kan man inte längre hoppa, vilket gör att man bara därmed känner sig fattig på möjligheter. Figurernas individuella skillnader är något positivt som verkligen tillför något. Spelet är verkligen absolut roligast då man får spela med fullt gäng på fyra mänskliga deltagare. Då kan man också kivas om vem som ska ha vilken utrustning. Bäst går det om man verkligen samarbetar för att nå sitt mål. Ett problem är att spelet känns som att det är helt anpassat för tre-fyra deltagare. Antalet fiender tycks vara detsamma oavsett hur många man spelar med. Det innebär att en ensam spelare går upp i level blixtsnabbt samt får all tänkbar utrustning man kan tänka sig. Spelet blir då tokenkelt även på de svårare nivåerna.

Spelets story förs framåt av förrenderade, riktigt välgjorda sekvenser. Under själva spelandet är det däremot bara att hacka, kasta magier och slå. Inga som tittar på spelet under banorna skulle kunna gissa vad man egentligen håller på med och varför man tycks vara så avskydd av alla fiender som finns i alla korridorer man springer i. Stora stilpoäng för att man i spelet kan spara precis när man vill. Visserligen förflyttas man till starten på den nivå man var på, men det känns ändå befriande och spelmässigt mycket skönt att veta att man kan spara snabbt när man haft tur och hittat någon kul utrustning. All utrustning används från en lättförståelig och överskådlig meny med en rad smarta finesser.

Där Baldur's Gate: Dark Alliance fortfarande är ett av de snyggaste spelen till Playstation 2 och dessutom känns imponerande även till Xbox, är D&D Heroes betydligt fattigare. Icke spelbara figurer ser ofta direkt bedrövliga ut, interiörer är inte alls lika snygga och bilduppdateringen är inte heller helt 100%. Spelets vatteneffekter är dock mycket bra liksom enstaka ljuseffekter. Musik och röster är dock av blandad kvalité och inget extra, vilket är synd. Bra röster i just fantasyspel brukar kunna tillföra en hel del.

D&D Heroes är ett helkul actionäventyr för alla som gillar spel som Diablo och Gauntlet. Mest till sin rätt kommer det om du bjuder över polare och spelar på minst tre deltagare. Då blir det precis lagom utmanande, samt att det är roligt att verkligen behöva samarbeta och vara beroende av varandras understöd. Spelet är ett gjutet hyrspel för en spelare och klart köpvärt om du har många vänner att spela med. Dessutom finns det verkligen inte för mycket rollspel till Xbox, är du fan av genren kan det vara värt att kolla in bara därför.