ToeJam & Earl: Back in the Groove

Grunderna i ToeJam & Earl: Back in the Groove är enkla. Du kommer direkt mötas av neonfärger, R&B-musik, småmysig tvådimensionell grafik och figurer som är som hämtade från tecknade serier på Nickelodeon under 90-talet. Sistnämnda är viktigt, för det här spelet har verkligen 90-talsattityd! Och att ett spel med de underbart sköna utomjordingarna ToeJam och Earl har prickar in "jam"-aspekten perfekt är såklart en förutsättning för att fansen ska vara intresserade överhuvudtaget.

ToeJam & Earl: Back in the Groove bygger naturligtvis på ToeJam & Earl-serien som debuterade till Sega Mega Drive på 90-talet, och utvecklarna säger sig - precis som väl nästan alla andra nuförtiden - vilja gå tillbaka till rötterna. Gameplay-biten är därför densamma, nu som då, och 90-talets attityd är kanske ännu lättare att fånga idag när man har eran på behörigt avstånd och i backspegeln. Dessutom underlättar förstås bättre teknik som kan förmedla mer detaljer.

I Back in the Groove kontrollerar du ToeJam, Earl och några av deras vänner. De har kraschat sitt skepp under en resa där de planerat att besöka oss jordbor. De måste därför leta igenom diverse himlakroppar som svävar runt vår kära planet för att hitta de delar som rymdskeppet behöver. Det är dock lättare sagt än gjort när du samtidigt måste undvika andra utomjordingar, gammal stinkande mat och människor på Segways. Uppe i rymden finns också olika prylar samt käk som kommer vara oumbärliga på ditt äventyr, liksom figurer som kan ge dig speciella krafter eller föremål. Ibland får du dessa saker genom att prata med de andra karaktärerna och ibland måste du delta i en danskamp eller något annat konstigt.

Att spela ToeJam & Earl: Back in the Groove är något jag skulle kalla mycket basalt. Du styr din karaktär med analogspaken, och de olika knapparna används för att antingen nyttja objekt som du har samlat in, eller för att interagera med saker runt dig. Ditt mål är som sagt att hitta rymdskeppsdelar spridda överallt längs banorna innan du kan ta hissen till nästa nivå. Vad du däremot inte kan göra i det här spelet är att attackera! Om du ser en fiende, måste du antingen styra runt denne på något sätt eller använda föremål för att komma undan. Detta gör att du aldrig blir särskilt stressad av detta, utan på sin höjd lite irriterad när de träffar dig och om du knockas ner till den nivå du kom ifrån så går du bara tillbaka till hissen igen. Så enkelt är det.

Det finns egentligen bara en sak verkligen talar för ToeJam & Earl: Back in the Groove: presentationen. Här finns neonfärger, R&B och attityd så det räcker och blir över. Även om det finns aspekter som utan tvivel borde ha varit bättre, så sitter åtminstone detta. Musiken får mitt huvud att okontrollerat huvudet att rocka fram och tillbaka i en bekväm rytm, med en ljuvligt ostig basslinga. På samma sätt används starka färger på ett sådant sätt att det hela tiden verkligen ser ut som Nickelodeon-program, men på samma gång ska man minnas att dessa heller inte var särskilt vältecknade egentligen. Dessutom är det fokus på slem, spyor och hårstubb i var och varannan scen - vilket kanske fungerar men också blir tjatigt förutsägbart efter ett tag.

Eftersom ToeJam & Earl: Back in the Groove är ett så pass sävligt spel tempomässigt och att designen är så pass enkel som den är, så hinner du också detaljstudera grafiken närmare medan du spelar. Därmed avslöjas snabbt skavanker som brister i bilduppdatering, skuggor som inte alltid laddas som de borde, att vibrationerna i handkontrollen inte alltid är helt synkade med vad som händer på skärmen och att lastningstiderna är irriterande långa. Det här är många små saker som i sig inte är stora problem, men det blir en negativ upplevelse sammantaget. Det ska dock sägas att detta inte är ett långt spel, utan knappa tre timmar bör du hinna klara det på, beroende på svårighetsgrad.

Om jag ska kunna rekommendera detta spel eller ej, beror mycket på vem du är som spelare. Om du älskade originalen och gillar 90-talskänslan så lär du ha kul med detta. Om inte så blir det snabbt lite för mycket samt att det i slutändan är ett kort, enkelt spel med irriterande tekniska problem.