Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

WORMS: REVOLUTION

Worms: Revolution innebär den största uppdateringen serien har genomgått på 14 år. Daniel har dränkt, raketbeskjutit och släppt lös explosiva får på ett hundratal maskar... och satt betyg


Jag har alltid gillat Worms. Eller ja, 3D-spelen var inget vidare, men Team 17 övergav lyckligtvis det experimentet som kändes närmast framkrystat av den då stundande polygonhysterin. Med detta undantag har serien inte utvecklats särskilt mycket alls sedan Worms 2 släpptes 1998.

Det har varit ungefär samma visuellt pannkaksplatta, turbaserade, taktiska maskkrigsföring i 14 år nu. Inget fel i det - jag sa att jag alltid har gillat Worms. Finns ett bra grundkoncept som fortfarande känns aktuellt och kapabelt att underhålla är förändring för förändringens skull inte alltid något av godo.

Med det sagt innebär Worms: Revolution den enskilt största uppdateringen på alla dessa år. Worms: Revolution är proppat av nyheter som faktiskt tar den grundläggande formulan till nya nivåer, på mer eller mindre subtila sätt. Och det är riktigt bra.

Worms: Revolution
Blött var det här! Maskar som hamnar under det dynamiska vattnet förlorar liv för varje omgång de inte tagit sig över ytan igen.
Detta är en annons:

Maskarna rör sig fortfarande i två dimensioner, men de själva och bakgrunderna är uppbyggda av polygoner. 2,5D är en populär och passande beskrivning. En halv dimension som tillför en hel del. Striderna utkämpas bland annat i månljuset vid en kuslig herrgård, intill en soldränkt kajplats och nere i råtthärjade kloaker. Stämningsfullt, detaljspäckat och mysigt.

Det nya djupet och de diverse kreatur som rör sig i bakgrunden gör också att maskarna, som fortfarande har kvar sin komiska uttrycksfullhet, verkligen ser små ut. En detalj av sekundär betydelse kanske - min poäng är snarare att Team 17 har fått till spelets utseende i både stort och smått. Det audiovisuella sitter inte direkt mindre som en smäck när upplevelsen även kantas av härligt atmosfäriska musikslingor och en fullständigt empatiavtrubbad berättare i kampanjen.

Detta är en annons:

De små liven själva är numer indelade i olika klasser. Dels har vi allround-soldaten, som fungerar precis som vanligt. Sedan har vi spanaren, som är snabb och spänstig men klen. Professor-klassen gör i sin tur att laget tilldelas extraliv med jämna mellanrum, och den tunga varianten är långsam och tjock (de ser verkligen ut som övergödda, dallrande larver, något den nya grafikmotorn kommunicerar väldigt bra) men stryktålig. Bara en sådan sak som klassindelning öppnar upp för många fler spelstilar än tidigare.

Worms: Revolution
Menyerna är ljusår bättre än i föregångarna, som var direkta mardrömsexempel på användarvänlighet. Notera tjockisen på sängen. Han är stark.

Men den stora grejen med Worms: Revolution är ändå den nya fysikmotorn. Framförallt hur den hanterar vatten. Vatten kommer dels i form av terräng. Insprängt i banorna finns vattenfickor som kan utnyttjas till att både dränka och spola iväg olyckligt lottade maskstackare. Istället för att rikta bazookaskottet direkt i plytet på en motståndare uppmuntras man istället att vara kreativ. En välplacerad raket som släpper lös litervis med vatten kan göra nog så mycket skada - ofta mer.

Vatten kommer också i form av vapen. Allt från vattenbombardemang från ovan till plaskvåta granater. Och äntligen får vattenpistolen den status den förtjänar! Jag visste väl att jag var livsfarlig när jag sprang omkring med en Super Soaker 2000 på bakgården alla dessa heta sommarlovsdagar...

Det enda jag har att invända på angående vattenfysiken är att vattnet i sig inte är särskilt naturtroget. Faktum är att det ser mer ut som gelé, som glider omkring i tydliga enheter.

Worms: Revolution
Hallelujah! Den heliga handgranaten är och förblir Worms signaturvapen.

På tal om vapen! Är det inte det Worms egentligen handlar om, i grund och botten? Gamla klassiker återvänder såsom betongåsnan och superfåret, medan nya såsom telekinesis tillåter en att lyfta fysiska objekt för diverse illdåd. Större flexibilitet ges också. Ett drakslag kan till exempel utföras mitt i ett hopp, vilket gör att man kan dela ut smockor även till tidigare svårnådda motståndare. Tillsammans med vattenarsenalen breddas de taktiska möjligheterna avsevärt från föregångarna.

Förvisso finns det en kampanj och ett pusselläge för den som gillar att köra solo. Men Worms: Revolution är ärligt talat rätt tråkigt att spela ensam. Precis som föregångarna gör sig spelet bäst när man får gå loss på vännerna i TV-soffan. Och då är det rent utav ett av de bättre partyspelen som finns tillgängligt där ute.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Charmig grafik, den nya fysikmotorn öppnar upp taktiska möjligheter, urflippade vapen, galet roligt i multiplayer
-
Tråkigt ensam, vattnet ser ut som gelé
Detta är en annons:
BETA +