Det sägs att imitation är den främsta formen av smicker. Stämmer det borde Nintendo vara oändligt tacksamma över Giana Sisters. Där hoppade de italienska systrarna Giana sig igenom plattformsbanor som ofta till förvillelse påminde om Super Mario Bros, krossade tegelstenar med sina huvuden där vissa innehåll extra bonusar som man kunde vittja genom att headbutta dem flera gånger, tog powerups som gjorde dem större (åtminstone frisyrerna, 80-talet var det tuperade hårets årtionde), tog sig an borgar på var fjärde bana, samlade 100 bonusar för ett extraliv, använde rör för transport och... ja, ni ser säkert vart jag vill komma.
Under ett årtionde där vi fullkomligt dränktes i Super Mario Bros-kloner var Giana Sisters förmodligen den allra mest skamlösa. Nintendo satte stopp för spelet genom att hota med rättsliga åtgärder, och där kunde historien ha varit slut. Men Giana Sisters erbjöd mer än att bara vara en klon. Det var attitydsfriskt på ett sätt som förde tankarna till Segas agerande under 90-talet, de få unika inslag som trots allt fanns i spelet var smarta och framför allt - musiken hör till spelhistoriens bästa.
Därför har Giana Sisters aldrig riktigt dött. Det har hela tiden funnits ett community som velat se mer av den här varan. Och 2009, 22 år efter originalet kom till slut en officiell uppföljare till Nintendo DS, Giana Sisters DS. Ett hyggligt spel som dock inte riktigt levde upp till originalet. Istället är det nu med Giana Sisters: Twisted Dreams som serien äntligen får sin efterlängtade återupprättelse.
Kickstarter-finansierade Giana Sisters: Twisted Dreams har behandlats med största kärlek och vaksamhet. Istället för att bara vara en Mario-klon har Black Forest Games satsat hårt på att ge spelet en egen identitet och jag kan glatt meddela att man lyckats med bravur. Vad vi har är ett ursnyggt plattformsspel av den gamla skolan som hela tiden utmanar spelaren, men som samtidigt känns rättvist. Dör jag är det verkligen mitt fel, och trägen vinner varje gång.
Något jag blivit varse då jag med vild samlarfrenesi gett mig katten på att avlusa varenda bana på alla kristaller och hemligheter. Vilket ganska snart visade sig vara betydligt lättare sagt än gjort. Giana Sisters: Twisted Dreams flirtar lite med den senaste trenden med svinsvåra tvådimensionella plattformsspel som Super Meat Boy och Mega Man 10, men med skillnaden att den som inte vill hitta allt kan spela det som ett ganska normalt plattformsspel.
Detta är en avvägning jag faktiskt uppskattar och som gör att den som inte vill slita sitt hår i vild frustration heller inte behöver göra det. Jag valde som sagt att göra det, men lyckligtvis har Giana en hel del hår att slita i, för det behövdes. Grundkonceptet är annars föredömligt enkelt. Som titeln antyder spelar man Gianas skruvade drömmar där hon växlar mellan sitt alter ego punkaren i en rockigt tonsatt men charmig fabelvärld, och sitt söta lockiga jag i en mardrömsvärld med mer traditionell Giana Sisters-musik.
Med ett tryck på R-triggern växlar man sömlöst mellan de båda världarna och nyttjar dem till sin fördel. Vid en första anblick låter det inte så märkvärdigt, men Black Forest Games nyttjar konceptet fullt ut med kluriga pussel och utmaningar som ofta kräver att man växlar världar var och varannan sekund.
Även om Giana Sisters: Twisted Dreams fortfarande är ett plattformsspel som bär en hel del likheter med Super Marios eskapader, så gör de båda världarna att jag snarast kommer att tänka på gamla Sega Saturn-klassikern Silhuette Mirage, hur Nintendo använde den mörka och ljusa världen i Legend of Zelda: A Link to the Past och även Ikaruga. Och sämre inspirationskällor än så kan man helt klart ha.
Varje version av Giana har även en egen unik färdighet. Punkar-Giana kan förvandla sig till ett studsande eldklot medan den guldlockiga Giana kan trotsa gravitationen genom att roterandes falla väldigt långsamt. I början hålls förmågorna tydligt åtskilda, men redan efter några banor måste man börja växla Giana-versioner mitt i superkraftsanvändandet på kreativa sätt för att nå platser man annars inte kommer åt.
Sägas ska att Giana Sisters: Twisted Dreams är rent bedårande vackert att titta på och för närmast tankarna till finska Frozenbytes höjdare Trine 2. Båda världarna är otroligt vackert gjorda. Det som ändå drar ned grafikbetyget något är att det på en del ställen är så tjusigt och sömlöst designat med bana och bakgrund att det ibland blir svårt att veta vad som är solida plattformar. Likaså tycker jag det är lite otydligt med vilket vatten som är giftigt respektive badvänligt.
Giana Sisters: Twisted Dreams är även lite opedagogiskt upplagt, och först noterade jag det på minuskolumnen i mitt anteckningsblock. Det tog en stunds spelande innan jag dock insåg att jag faktiskt saknat detta upplägg. Det är så fantastiskt underbart att inte behöva spela en timmes tutorial med korvstoppning innan äventyret. Här får jag på kortare tid själv lära mig allt utan att bli hållen i handen, och det gör att kunskaperna dessutom sätter sig på ett helt annat sätt än när man matas med alla möjligheter direkt.
Det är kort sagt som förr i världen. Jag ska absolut inte säga att det var bättre eftersom det förmodligen utestänger ovana spelare, men för den som är van gamer är det härligt med ett spel som förutsätter att jag har en hjärna och har spelat spel förr.
Giana Sisters: Twisted Dreams har kort sagt mycket bra inslag som jag verkligen gillar, och det som i slutändan ändå drar ned betyget är att jag faktiskt hade velat ha mer. Miljövariationen är helt enkelt inte bra nog, banorna är visserligen långa men lite för få och det känns lite tekniskt oslipat (även om det såklart kommer patchas längre fram). Lyckligtvis är musiken lika bra, om inte bättre, än någonsin. Chris Hülsbeck har återigen varit inblandad och svenska metal-bandet Machinae Supremacy har också bidragit.
I slutändan är jag ändå nöjd med Giana Sisters: Twisted Dreams. För att vara en Kickstarter-finansierad indie-titel känns det påkostat och det är absolut värdigt originalet. Jag gillar även att Black Forest Games gett Giana egen identitet så hon slipper vara en enkel Mario-klon, även om det ändå inte riktigt räcker till för att utmana Nintendos gigant. Men det är helt klart ett rejält kliv i rätt riktning.