Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

MEDAL OF HONOR: WARFIGHTER

Med hösten kommer som vanligt ett antal nya militäractionspel, och EA är först ut med Medal of Honor: Warfighter. Jonas Mäki har tagit reda på om man är redo att överta tronen från Call of Duty...


Militär-mumbojumbon flödar ur min komradio. Jag och en liten trupp skäggiga elitkrigare har just anlänt i Filippinerna för att undsätta en högt uppsatt gisslan. Den stora staden är helt översvämmad och enorma vågor river skoningslöst byggnader och vegetation medan vägar är förvandlade till strömma floder. Det är omöjligt att tänka sig att detta varit en modern metropol fram tills helt nyligen.

Eftersom vi är fullständigt övermannade gäller det att sköta detta med list. Tysta lönnmord bakifrån, ljudlöst prickskytte och finess är en bättre strategi än att bara brassa på. Det går ett tag, men efter en stund brakar helvetet löst. Grafiken är enastående, all action är maffig, ljudeffekterna är bland det bästa jag upplevt i genren och scenariot känns realistiskt i all sin överväldigande framtoning. Det är egentligen bara en sak som stör mig. Jag har inte kul.

Medal of Honor: Warfighter
Redan under spelets inledande bana visar sig vara både hyperlinjärt och opedagogiskt upplagt.

Egentligen började jag ana oråd redan innan vi ens hade fått Medal of Honor: Warfighter till redaktionen. Det kom nämligen till oss och annan press samma dag som spelet släpptes i USA. Vanligtvis ett tecken på att utgivaren inte vill ha recensioner på premiärdagen för att de helt enkelt vet med sig att spelet inte håller måttet. Och när jag väl fick spelet visade det sig att det bokstavligt talat skulle monster-patchas innan man fick sätta igång med krigandet.

Varningsklockorna fanns alltså där. Något verkar ha gått väldigt fel hos utvecklarna Danger Close, och min gissning är att Medal of Honor: Warfighter helt enkelt inte var riktigt färdigt när EA ändå bestämde att spelet till varje pris skulle ut för att kunna konkurrera med Call of Duty: Black Ops 2 och Halo 4.

Medal of Honor: Warfighter
Alla klichéer från denna subgenre kommer som på ett löpande band. Denna scen utspelas exempelvis i samband med att man markerat mål för lufträder.

Tyvärr finns det ingenting i Medal of Honor: Warfighter som motbevisar mina teorier, för redan i spelets träningsuppdrag lyckas jag med bedriften att dö efter några sekunders spelande. Det visar sig att jag velat göra något på ett annat sätt än exakt på pricken hur utvecklarna tänkt sig det. Sådant tolereras absolut inte och endast döden är straff nog. Så man liksom lär sig att det här är ett hyperlinjärt spel som absolut inte uppmuntrar någon form av kreativitet.

Hela grejen känns lite surrealistisk, för medan jag svär åt det föråldrade upplägget, sitter jag samtidigt med den, undantaget Forza Horizon, kanske snyggaste grafik jag sett till Xbox 360 i år framför mig. Medal of Honor: Warfighter är bitvis otroligt läckert och det märks att Danger Close är duktiga på att nyttja svenska Dice Frostbite 2-grafikmotor. Ljuseffekterna och dynamiken ger träningsuppdragets hamn levande och allt rasar, brakar, sprängs och förvandlas.

Medal of Honor: Warfighter
Fienden kommer att beskjuta dig och bara dig, var du än står, hur långt bort du än står och hur dåliga siktförhållanden det än är.

Hela tiden förväntas man springa längs bara någon meter breda korridorer som skapas av fallande bråte innan man kommer till en helikopter där det lyckligtvis finns en bazooka man kan ta upp för att spränga den. Det känns som att Danger Close helt bortsett från det som gjorde senaste Medal of Honor så bra för att istället till punkt och pricka göra en karbonkopia av Call of Duty: Modern Warfare 3.

Problemet är bara att Modern Warfare 3 fick kritik för att det kändes gammalt och omodernt redan när det släpptes, och det blir sannerligen inte modernare av att man apar efter det, men inte ens lyckas göra det lika bra.

Medal of Honor: Warfighter tycks inte riktigt veta vilket ben det ska stå på. Är det ett hyperrealistiskt actionspel med omsorg om detaljerna eller är det en berg-o-dalbana med ytlig militärporr? Redan när jag träffade Danger Close i våras märkte jag med vilken passion och äkta skaparglädje producenten Greg Goodrick ville göra något nytt av denna typ av spel.

Medal of Honor: Warfighter
När Medal of Honor: Warfighter är snyggt, känns det väldigt snyggt. Tyvärr är även grafiken lite ojämn och opolerad.

Han ville berätta om de påfrestningar det faktiskt innebär för familjelivet att ha ett jobb med livet som insats på daglig basis. Visa hur hårt dessa elitsoldater testas för att hålla världen fri från ruskprickar och för att få allt autentiskt var flera framstående supersoldater inblandade i utvecklingen.

I det färdiga spelet märker man av ambitionerna. Att huvudpersonen har ett förhållande som håller på att rämna och tvingas välja mellan att umgås med sin dotter eller hjälpa mänskligheten mot terrorism känns bra mycket fräschare än vad subgenren brukar erbjuda.

Och att flera av insatserna baseras på verkligheten ger trots allt en extra skjuts av realism, samt att omsorgen om vapentillbehör och små detaljer som att skärmen färgas grönt vid skada för att simulera att gallblåsan tagit stryk imponerar. Men när spelet sedan uppmanar mig att bara springa rakt fram och skjuta samt förbjuder mig att faktiskt försöka agera taktiskt så faller hela fasaden.

Medal of Honor: Warfighter
Under två banor i spelet vankas biljakter. Trots att bilsplskunnig personal varit inblandad känns dessa partier mer som radiobilarna på Liseberg än blodigt allvar.

Dessutom gås alla subgenrens obligatoriska inslag igenom till punkt och pricka. Här finns banan där man under vild jakt ska skjuta stativmonterad kulspruta från fordon, den becksvarta banan där man ska döda användandes mörkerglasögon, banan där man ska beskjuta folk på marken från flygfordon, banan med biljakt, banan där man ska kuta ikapp någon, banan där man ska agera prickskytt för att assistera medsoldater och så vidare. Originaliteten lyser totalt med sin frånvaro.

BETA +