Svenska
Gamereactor
recensioner
Medal of Honor: Warfighter

Medal of Honor: Warfighter

Med hösten kommer som vanligt ett antal nya militäractionspel, och EA är först ut med Medal of Honor: Warfighter. Jonas Mäki har tagit reda på om man är redo att överta tronen från Call of Duty...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Militär-mumbojumbon flödar ur min komradio. Jag och en liten trupp skäggiga elitkrigare har just anlänt i Filippinerna för att undsätta en högt uppsatt gisslan. Den stora staden är helt översvämmad och enorma vågor river skoningslöst byggnader och vegetation medan vägar är förvandlade till strömma floder. Det är omöjligt att tänka sig att detta varit en modern metropol fram tills helt nyligen.

Eftersom vi är fullständigt övermannade gäller det att sköta detta med list. Tysta lönnmord bakifrån, ljudlöst prickskytte och finess är en bättre strategi än att bara brassa på. Det går ett tag, men efter en stund brakar helvetet löst. Grafiken är enastående, all action är maffig, ljudeffekterna är bland det bästa jag upplevt i genren och scenariot känns realistiskt i all sin överväldigande framtoning. Det är egentligen bara en sak som stör mig. Jag har inte kul.

Medal of Honor: Warfighter
Redan under spelets inledande bana visar sig vara både hyperlinjärt och opedagogiskt upplagt.

Egentligen började jag ana oråd redan innan vi ens hade fått Medal of Honor: Warfighter till redaktionen. Det kom nämligen till oss och annan press samma dag som spelet släpptes i USA. Vanligtvis ett tecken på att utgivaren inte vill ha recensioner på premiärdagen för att de helt enkelt vet med sig att spelet inte håller måttet. Och när jag väl fick spelet visade det sig att det bokstavligt talat skulle monster-patchas innan man fick sätta igång med krigandet.

Detta är en annons:

Varningsklockorna fanns alltså där. Något verkar ha gått väldigt fel hos utvecklarna Danger Close, och min gissning är att Medal of Honor: Warfighter helt enkelt inte var riktigt färdigt när EA ändå bestämde att spelet till varje pris skulle ut för att kunna konkurrera med Call of Duty: Black Ops 2 och Halo 4.

Medal of Honor: Warfighter
Alla klichéer från denna subgenre kommer som på ett löpande band. Denna scen utspelas exempelvis i samband med att man markerat mål för lufträder.

Tyvärr finns det ingenting i Medal of Honor: Warfighter som motbevisar mina teorier, för redan i spelets träningsuppdrag lyckas jag med bedriften att dö efter några sekunders spelande. Det visar sig att jag velat göra något på ett annat sätt än exakt på pricken hur utvecklarna tänkt sig det. Sådant tolereras absolut inte och endast döden är straff nog. Så man liksom lär sig att det här är ett hyperlinjärt spel som absolut inte uppmuntrar någon form av kreativitet.

Hela grejen känns lite surrealistisk, för medan jag svär åt det föråldrade upplägget, sitter jag samtidigt med den, undantaget Forza Horizon, kanske snyggaste grafik jag sett till Xbox 360 i år framför mig. Medal of Honor: Warfighter är bitvis otroligt läckert och det märks att Danger Close är duktiga på att nyttja svenska Dice Frostbite 2-grafikmotor. Ljuseffekterna och dynamiken ger träningsuppdragets hamn levande och allt rasar, brakar, sprängs och förvandlas.

Detta är en annons:
Medal of Honor: Warfighter
Fienden kommer att beskjuta dig och bara dig, var du än står, hur långt bort du än står och hur dåliga siktförhållanden det än är.

Hela tiden förväntas man springa längs bara någon meter breda korridorer som skapas av fallande bråte innan man kommer till en helikopter där det lyckligtvis finns en bazooka man kan ta upp för att spränga den. Det känns som att Danger Close helt bortsett från det som gjorde senaste Medal of Honor så bra för att istället till punkt och pricka göra en karbonkopia av Call of Duty: Modern Warfare 3.

Problemet är bara att Modern Warfare 3 fick kritik för att det kändes gammalt och omodernt redan när det släpptes, och det blir sannerligen inte modernare av att man apar efter det, men inte ens lyckas göra det lika bra.

Medal of Honor: Warfighter tycks inte riktigt veta vilket ben det ska stå på. Är det ett hyperrealistiskt actionspel med omsorg om detaljerna eller är det en berg-o-dalbana med ytlig militärporr? Redan när jag träffade Danger Close i våras märkte jag med vilken passion och äkta skaparglädje producenten Greg Goodrick ville göra något nytt av denna typ av spel.

Medal of Honor: Warfighter
När Medal of Honor: Warfighter är snyggt, känns det väldigt snyggt. Tyvärr är även grafiken lite ojämn och opolerad.

Han ville berätta om de påfrestningar det faktiskt innebär för familjelivet att ha ett jobb med livet som insats på daglig basis. Visa hur hårt dessa elitsoldater testas för att hålla världen fri från ruskprickar och för att få allt autentiskt var flera framstående supersoldater inblandade i utvecklingen.

I det färdiga spelet märker man av ambitionerna. Att huvudpersonen har ett förhållande som håller på att rämna och tvingas välja mellan att umgås med sin dotter eller hjälpa mänskligheten mot terrorism känns bra mycket fräschare än vad subgenren brukar erbjuda.

Och att flera av insatserna baseras på verkligheten ger trots allt en extra skjuts av realism, samt att omsorgen om vapentillbehör och små detaljer som att skärmen färgas grönt vid skada för att simulera att gallblåsan tagit stryk imponerar. Men när spelet sedan uppmanar mig att bara springa rakt fram och skjuta samt förbjuder mig att faktiskt försöka agera taktiskt så faller hela fasaden.

Medal of Honor: Warfighter
Under två banor i spelet vankas biljakter. Trots att bilsplskunnig personal varit inblandad känns dessa partier mer som radiobilarna på Liseberg än blodigt allvar.

Dessutom gås alla subgenrens obligatoriska inslag igenom till punkt och pricka. Här finns banan där man under vild jakt ska skjuta stativmonterad kulspruta från fordon, den becksvarta banan där man ska döda användandes mörkerglasögon, banan där man ska beskjuta folk på marken från flygfordon, banan med biljakt, banan där man ska kuta ikapp någon, banan där man ska agera prickskytt för att assistera medsoldater och så vidare. Originaliteten lyser totalt med sin frånvaro.

Medal of Honor: Warfighter lyfter väldigt sällan över det mediokra och endast mot slutet glimmar det till under några få banor där story och gameplay samverkar och bjuder på en fin överraskning och lite nytänkande. Men det räcker inte på långa vägar för ett spel av den här kalibern. Och lägger man sedan till det faktum att Medal of Honor: Warfighter dessutom känns ofärdigt så börjar ni nog ana att det inte är något toppbetyg jag tänker sätta.

Medal of Honor: Warfighter
Danger Close har försökt skapa en bättre historia än brukligt för genren, men i slutänan känns det mest som man osammanhängande hoppar runt över jordens orosplatser för att skjuta lite.

Under mina båda genomspelningar har jag nämligen ett flertal gånger knuffats framför fiendes kulsprutor av mina egna soldater som under sina scriptade löpningar inte tar någon som helst hänsyn till att jag faktiskt råkar stå i vägen. Och skulle man dö väntar ofta rejäla omspelningar på grund av dåliga checkpoints och väntan som en följd av långa laddningstider.

Dessutom finns på sina håll klassiska osynliga väggar som för att verkligen försäkra sig om att jag absolut inte ska försöka överraska fienden eller spela smart. Man ska forcera sig igenom motståndet precis som det är tänkt. Och fienden har bara ögon för mig. Det kan stå tre av mina killar framför en ensam fiende som dock inte behöver oroa sig. Dessa tier 1-krigare skulle inte pricka en lada inifrån, så istället står fienden och beskjuter mig som ligger långt bort på en plats där han inte kan se mig. Men jag ska dö, de tre av mina killar som står rakt framför honom får dock vara ifred.

Medal of Honor: Warfighter
Ljudeffekterna hör till spelets höjdpunkter och är nästan i samma klass som i Battlefield 3.

Den här typen av grejer är bland det värsta jag vet i militärspel och rycker mig ur illusionen av att det ändå skulle kunna finnas ett uns av realism inbakat. Fienden kan skjuta mig med små enhandsautomatvapen i kompakt mörker på 200 meters håll när bara en liten springa är öppen mellan mig och dem. De borde inte ens kunna se mig. Och vill jag skjuta prick tillbaka väntar nästa kalldusch då hit-boxarna är horribla. Fullträffar kan helt räknas bort och ibland måste man rent av ge upp försöken att döda en motståndare då det helt enkelt inte går med prickskyttegevär.

Och såhär håller det på. Medal of Honor: Warfighter är helt enkelt inte ett färdigt spel och det smärtar mig då det faktiskt finns potential. Ta bara en sådan sak som att det obligatoriska breach-systemet som alltid måste vara med i dessa spel nu fått en ny funktion. Man kan nämligen välja hur man ska ta sönder dörren innan man ger sig på fienden i ultrarapid. I början kan man bara sparka upp dörren, men snart får man tillgång till yxa, kofot, hagelbrakare med mera.

Medal of Honor: Warfighter
Att det är gott om nationalism i ett amerikanskt spel främst riktat för amerikaner får man acceptera, men i Medal of Honor: Warfighter sker det i sådan omfattning att det skadar berättandet.

Bara det att det inte gör någon som helst skillnad. Man slår eller skjuter på handtaget innan man med ett brak sparkar upp dörren igen. Standardalternativet är alltså både snabbare och mer effektivt. Varför ska jag bemöda mig med att välja? Det känns som att Danger Close hade planer som man helt enkelt inte hann implementera och nu strösslar man med fler breach-scener än hela Call of Duty-serien har bara under spelets första timmar. Det känns helt sanslöst.

Singleplayer i Medal of Honor: Warfighter får därmed i slutändan inte ens godkänt. Det är sex timmar opolerad, ofräsch tristess man har framför sig och det duger verkligen inte när Microsoft bullar upp med det första spelet med Master Chief på fem år i Halo 4 och Activision släpper uppföljaren till tidernas mest populära actionspel i Call of Duty: Black Ops 2.

Medal of Honor: Warfighter
Fler länders elitförband finns att välja på i spelets multiplayer, däribland Sverige som bidrar med SOG. I slutändan innebär det inget spelmässigt.

Därmed ska det till en helt fantastiskt multiplayer-komponent för att betyget ska kunna räddas upp åtminstone hjälpligt. Och visst, lite bättre är multiplayer-delen, men inte på långa vägar nog för några höjdarbetyg. Ett av problemen är det nästan ofattbart opedagogiska upplägget för menyer, uppgraderingar och liknande. Allt tar tid att göra, ingenting går smidigt och det är så otydligt att jag redan tidigt tappar sugen att spela.

Medal of Honor: Warfighter är dock inte alls dåligt i multiplayer, men problemet är att det heller inte är bra. Det finns ingenting här som lär få någon att välja detta istället för Battlefield 3 eller valfritt Call of Duty, ingenting som får mig att vilja komma tillbaka och klättra i graderna. Då hjälper det inte att möjligheterna att få sina vapen som man vill ha dem är marknadsledande. Det måste vara roligt att skjuta dem också.

Medal of Honor: Warfighter
Omsorgen om spelets vapen och tillbehör är fantastisk och betydligt bättre än vad denna subgenre brukar erbjuda.

Nu tuffar det på med bra nätkod, alldeles för små banor och till synes obalanserade vapen. Det enda jag verkligen fastnar för är nya co-op-spelsättet Fire Team. Här tvingas man till lagarbete som aldrig förr och måste verkligen se till att hålla sig vid liv då man är helt beroende av varandra för att få poäng, för att kunna spawna och så vidare. Laget får aldrig ett bättre resultat än den svagaste länken och därför gäller det att se till att övrigt lyfter den svagaste länken till en hygglig nivå.

Men inte ens Fire Team är något som håller några längre stunder och i slutändan kan inte heller multiplayer rädda Medal of Honor: Warfighter till några högre betyg. Med nöd och näppe klarar det betyget godkänt.

Det blir aldrig direkt dåligt, men heller aldrig någonsin riktigt bra utan tuffar på i en lagom tristess som gör att åtminstone jag plötsligt förstår varför Danger Close gjort alla kontroversiella grejer under våren och sommaren med bland annat samarbeten med vapentillverkare. De behövde uppmärksamheten, Medal of Honor: Warfighter är helt enkelt inte bra nog för att stå på egna ben.

HQ
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Blytungt ljud, originell story, multiplayer-läget Fire Team är roligt
-
Känns ofärdigt, dåliga multiplayer-banor, korkade fiender, enformiga eldstrider
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Warfighter. Titeln låter som en dålig parodi. Som om Weird-Al skulle göra ett spel för att driva med Call of Duty, ungefär. Och det är väl ungefär så spelet känns också, som ett enda stort skämt. Karaktärerna är känslokalla, ointressanta murar, täckta av mustigt ansiktshår och helt omöjliga att tycka om. Eldstriderna är buggigt ofärdiga, hopplöst enfaldiga och proppade av slarviga irritationsmoment. Grafiken är rysligt ojämn och pendlar mellan tekniskt läcker och fullständigt värdelös. Tempovariationen är under all kritik, den artificiella intelligensen pinsam och banorna ultralinjära likt snitslade stigar. Multiplayerläget är en gnutta bättre än enspelardelen men faller på mycket medioker bandesign, obalanserade vapen, märkliga hitboxar, skeva killstreaks och kass presentation (inklusive ett riktigt dåligt menysystem). Det räcker med Call of Duty-kloner nu. Vi har fått nog. Satsa på något nytt istället, detta börjar verkligen bli pinsamt. 3/10

Medlemsrecensioner

  • SpamKnugen
    Ni vet de där nutidsbaserade shooterspelen som är så lika call of duty att man dömer de innan de ens finns i spelhyllan? Medal of Honor... 6/10
  • mainedrey
    Medal of Honor är till tillbaka och jag var lycklig! När jag fick höra om det, men inte när jag först spelade det. Kontrollen var precis som... 7/10
  • Captian Price
    Då var det äntligen dags för oss som väntat på uppföljaren till ett av 2010's allra bästa krigsspel. Kommer EA och Danger Close återigen... 6/10
  • lukasnyman95
    Så var det dags, dags att skriva en recension av Medal of Honor: Warfighter. Från början hade jag aldrig en tanke på att köpa Medal of Honor,... 6/10
  • AndyB94
    Två år har gått sedan Medal of Honor släpptes. Ett spel som erbjöd en riktigt bra singleplayer upplevelse och ett godkänt onlineläge. Nu är... 7/10

Relaterade texter

Medal of Honor: WarfighterScore

Medal of Honor: Warfighter

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Med hösten kommer som vanligt ett antal nya militäractionspel, och EA är först ut med Medal of Honor: Warfighter

EA skyller på Danger Close

EA skyller på Danger Close

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Det är inte så länge sedan EA förklarade att de var missnöjda med betygen på Medal of Honor: Warfighter. EA:s egna tester hade nämligen visat att spelet var bättre än betygen visade

Navy Seals sa för mycket till EA

Navy Seals sa för mycket till EA

NYHET. Skrivet av Jonas Elfving

Att hyra in militärer för att göra krigsspel mer autentiska är inte ovanligt. Att dessa krigsexperter säger för mycket och straffas av armén händer inte allt för ofta. Nu har det dock inträffat...



Loading next content