Half-Life 2: Episode One

Half-Life 2 är enligt mig världens bästa spel och en fortsättning på världens bästa spel är stort, riktigt stort. 18 månader är allt för lång tid att vänta, även om vi blivit vana med att Valve inte direkt sprintar ut med nya titlar. Spelet börjar precis efter spelvärldens största cliffhanger - det som hände i slutet på Half-Life 2. Jag ska inte förstöra överraskningen för någon, men jag kan väl lugnt säga att man knappast blev klokare efter att har sett introt till Episode 1. Alyx Vance och Gordon Freeman överlever dock explosionen i slutet på Half-Life 2.

När vi nu träffar dem igen håller Alyx trogne robothund - Dog - som bäst på att gräva fram dem ur ruinerna. Tyvärr har de hamnat ur askan i elden och måste ge sig tillbaka in i citadellet för att stoppa den stundande reaktorkollapsen och köpa lite tid till alla de civila som försöker fly från City 17. Här bjuder spelet på sina bästa delar och nivåerna inne i citadellet är fullsmetade med underbar Combine-arkitektur och rätt intressanta pussel att lösa. Sen planar tyvärr spelet ut och de följande två och en halv timmarna spenderas mer eller mindre bara i standard City 17-kartor med samma vapen och samma fiender som vi sett tidigare. Man sitter liksom hela tiden på helspänn och väntar på det där nya och underbara, wow-känslan som man ofta fick när man spelade Half-life 2. Den känslan är dock helt som bortblåst i Episode One.

Givetvis hade jag oerhört höga förväntningar och som ni kanske redan har anat så är den här recensionen skriven med en inte helt oansenlig mängd besvikelse, speciellt när det är över allt för snabbt. Det finns givetvis mycket helt klockrena saker även i Episode One. Tempot är otroligt väljusterat och man sitter hela tiden på helspänn. Spelets design och ljud är helt enastående och Source-motorn skyfflar högupplösta polygoner som många andra spelmotorer endast kan drömma om. Där vissa nya spel kräver helt splitternya datorer för att ens fungera klarar Episode One sig med en som var ny då Half-Life 2 släpptes och piskar ändå i stort sett allt av det som släppts under senaste halvåret.

En av de små missarna i Half-Life 2 var den rätt kantiga hanteringen av artificiella medhjälpare. På vissa banor fick man "hjälp" av ett gäng rebeller. Medhjälparna hade dock en irriterande förmåga att fastna bakom en hög med bråte eller så lyckades de inte ta sig ut ur ett rum med en stängd dörr. De här momenten är nästan helt borttagna och istället har man uppgraderat Alyx Vance till något av en riktig huvudperson. Eftersom Gordon aldrig säger pip så hänger allt på att Alyx ska föra historien framåt. Och det gör hon bra - riktigt bra. Jag kan nog säga så mycket som att Alyx Vance är en av, om inte den absolut bästa sidokaraktären i ett actionspel av den här typen. Det är hon som blir skraj när det håller på att gå åt skogen och hon som blir glad när man lyckas skjuta huvudet av en riktigt elak zombie. Utan henne så hade Episode One blivit en helt ansiktslös, dum förstapersonsskjutare.

När Half-Life 2 släpptes solkades spelets lovord av att Steam-tjänsten inte på långa vägar lyckades leverera spelglädje till alla som väntat i flera år på Gordons nästa äventyr. Tyvärr har Valve inte lärt sig ett dugg av det misslyckandet och Steam sätter även denna gång käppar i hjulet och skapar helt onödig frustration genom att vara så otroligt kass. Visst fungerar tjänsten bra vanliga dagar då man bara har lust med att köra lite Counter-Strike eller återuppleva Half-Life 2-himmelriket. Men för stora och efterlängtade spelsläpp så håller det helt enkelt inte.

Jag kan inte heller undgå känslan av att jag sitter och spelar de nivåer som var allt för tråkiga och intetsägande för att de skulle få vara med i Half-Life 2 från början. Något som förstärker känslan av att spela en framkrystad directors cut-version är funktionen för kommentatorsspår. Den är i och för sig rätt intressant för en Half-Life-nörd, men tillför inte spelet något. Att vi egentligen inte heller får veta någonting nytt om Gordons situation gör att jag känner mig rätt så tom när de dryga tre timmarna av spel är över. Visst, det här är ingen regelrätt uppföljare eller expansion. Det är en episod i Half-Life-universumet. Visst, snacka all marknadsföringssörja ni vill. För drygt 200 spänn på spelaffären vill jag ha mer än så här, även om det står Valve på introbilden.

Trots allt mitt bittra gnäll så är en låg Valve-nivå långt över mycket annan skit som släpps nu förtiden och även om mina skyhöga förväntningar knappast infriades så är Episode One i alla fall mer Half-Life 2 - och det är inte kattskit det.

--------------------------------------------------------------------------
Testsystem:
AMD Athlon x2 4200+, 2GB RAM, 512MB ATi Radeon 1900XT