John R. Blade har haft bättre dagar, tillfångatagen och injecerad med en okänt substans har han nu något otrevligt som väntar honom. Att det sedan är Radek, Newport Citys största och mest skrupelfria knarkkung, och Blades ärkenemesis, den gen-manipulerande Elexis Sinclaire som har gjort detta mot honom fyller inte Blade med tillit och hopp. Ovetande om vad som egentligen befinner sig i hans blodomlopp lyckas Blade fly från fångenskapen med hjälp av sin nya kollega, den unga Jessica Cannon, nu börjar jakten på sanningen och ett botemedel. Jakten börjar med att de två bryter sig ut från Elexis Sinclaires företag SinTek och flyr från de tungt beväpnade soldaterna som bevakar faciliteten. Blade råkar dock må ganska dåligt efter sin omilda behandling från Radek och Elexis, något som snart går över, och jakten kan börja på allvar. Första ledtråden finns i Newport Citys hamnkvarter, och en pråm som Radek har till sitt förfogande.

Sin Episde One: Emergence utspelar sig fyra år efter det första Sin-spelet. Ett spel som försvann helt då det lanserades samtidigt som Half-Life och även Monoliths Shogo: Mobile Armour Division. Vid sin lansering var Sin såpass buggigt att det knappt var spelbart, och efter ett antal tunga patchar började det likna ett färdigt spel. Alla problem till trots var Sin ett lysande actionspel som satsade alla sina kort på våld och smärtsamt rolig underhållning. Tonen var ofta plump och rå, men alltid otroligt underhållande. Efter åtta års frånvaro är alltså den superhårde snuten Blade tillbaka, och även om det numera är en Blade som inte pratar speciellt mycket känner vi igen hela Sin-konceptet, och jag välkomnar det med öppna armar.

Ska man vara helt ärlig är Sin Episode1: Emergence ett ganska ordinärt spel till en början. Ett riktigt linjärt actionspel där det mesta går på räls, då spelaren måste trycka på knappar för att öppna dörrar och på vägen harva sig genom horder av fiender. Till skillnad från många andra spel som lider av samma upplägg är att Ritual har gjort sin första Sin-episod till en sprakade actionfest där det sällan finns ett dött ögonblick. Fienden beter sig förhållandevis smart när det gäller att hålla sig bakom olika former av skydd, och deras sikte är det absolut inget fel på. Spelet anpassar sig efter spelarens skicklighet, vilket betyder att om man skjuter kraniet i småbitar på fienden, börjar de snart bära hjälmar och mer kroppspansar. Banorna är utformade för att främja tittut-lekar och även om bandesignen är linjär finns det massor av läckra områden, såväl öppna som stängda, att använda överdrivet våld i. Trots att det bara finns fyra vapen att tillgå känns det aldrig tråkigt eller stelt, det actionspäckade upplägget ser helt till att spelaren alltid har roligt med antingen fiendesoldater, mutanter eller några av de roliga bisysslor som finns placerade runt om i spelet. Bland annat kan man ringa samtal till olika telefonnummer för att få sig ett billigt garv eller två. Nummer att ringa finns utspritt över hela spelet, på till exempel reklamplanscher.

Trots att vapnen är enbart fyra till antalet, Blades Magnum, en hagelbrakare, en submachine-gun och granater känner man aldrig att man saknar något. Arsenalen är perfekt avvägd, och samtliga vapen har en alternativ funktion, som till exempel studsande hagelpatroner, eller granater. Tyvärr är denna underbara våldsfest över på ungefär fyra timmar, något som visserligen är avsiktligt från Rituals sida, men hjärnan skriker efter mer våld när eftertexterna börjar rulla. Det första Sin-spelet och även multiplayer-delen ligger med på skivan, vilket gör att man får två spel i samma paket. Älskar man Sin är detta ett måste, andra får kanske tänka efter om man vill köpa ett fyratimmars-spel, och ett åtta år gammalt spel för priset av ett halvt. Underbart är kort sägs det, och i Sins fall är detta sant, renodlad råaction där spelglädjen alltid står i centrum. Att Ritual på sedvanligt vis har smygit in massor av humoristiska småelement förstärker dessutom den rätta Sin-känslan. Nu väntar jag spänt på Episod 2 som tar vid där den första episodens cliffhanger slutar.