Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

ASSASSIN'S CREED III

Hett efterlängtade Assassin's Creed III har anlänt och nu spelar vi i 1700-talets Nordamerika som den hämndlystne Connor. Har Ubisoft lyckats skapa det bästa spelet i serien någonsin?


1700-tal och 2007. Att spela Assassin's Creed III har varit en tidsresa i dubbel bemärkelse. Utöver den historiska inramningen i själva spelet har tankarna även regelbundet gått till premiäråret för Ubisofts mördarsvit. Peppen var enorm inför det första spelet, minns jag. Konceptet lät ju så briljant: knäpptysta lönnmord, spännande miljöer, historisk inramning och urläcker grafik i en stilren mix. En bit in i Altaïrs resa började dock enformigheten dominera upplevelsen och när eftertexterna rullade var jag långt från frälst.

Andra var mer övertygade än jag. Och Ubisoft kom gradvis att åtgärda enformighetsproblemen i takt med att serien fortgick. Efter tvåan, Brotherhood och Revelations fläskar man nu på med den dyraste spelproduktionen någonsin när - och nu fläskar jag på med citationstecken - "trilogin" ska "avslutas". Budgeten är enorm. Tidseran, huvudpersonen och många av spelidéerna är sprillans nya.

Assassin's Creed III börjar... oroväckande segt. Den första timmen får vi spela som en annan karaktär än Connor, och hur benhårt stencool denne råbarkade herre än är är hans gästspel ett både linjärt och andefattigt sådant - snygga smygmord i teatermiljö till trots. Med facit i hand är dock den slöa inledningen inget större minustecken, men det känns märkligt riskfyllt av Ubisoft att sätta igång på detta vis.

Assassin's Creed III
Både i skogen och i städerna är spelets art direction i absolut världsklass.

Man vill som vanligt berätta flera historier samtidigt. Och även för den riktige huvudpersonen Connor - en urinvånare med traumatisk barndom och hämndbegärskantad ungdom - är partierna uppdelade i olika åldrar. Det är effektfullt och varierat att kastas från patrioternas värld, där teknisk utveckling och hektiskt stadsliv kantar upplevelsen, till ett fridfullt liv bland djur och natur hos Connors stam.

Den första riktigt kittlande upplevelsen uppstår när jag som Connor får utforska The Frontier, det enorma vildmarksområdet som förbinder storstäderna. Här analyserar jag ledtrådar till var djur befinner sig, hoppar stilfullt mellan trädgrenar och lägger ut lockbete till möra harar. Det är en ny typ av smygande som vi inte sett i serien förr, och det känns både logiskt, spelmässigt uppfriskande och unikt. Stämningen i vildmarken är perfekt och att Connor talar urinvånarnas språk gör inte saken sämre.

Assassin's Creed III hör nästan inte hemma i mitt spelrum, tänker jag, efter utforskandet av spelets första storstad Boston. Spelet borde ju visas upp i högstadie- och gymnasieskolor landet över som en interaktiv historielektion. Precis som mina äventyr i Jerusalem, Rom och Konstantinopel är allt grundligt efterforskat och designat, vilket återspeglar sig i allt från 1700-tals-jänkarnas vardagsrutiner, till inblickar i händelser som nått historieböckerna - allt från ett visst teparty till avgörande strider mellan amerikanerna och britterna.

Att kalla Assassin's Creed III för den bästa historielektionen spelmediet överhuvudtaget klämt ur sig är sålunda ingen större överdrift. Nej, här finns inte de spaltmeter med fakta om hela mänsklighetens historia som Civilization-serien bjuder på, men allt är levande, fascinerande och du befinner dig såklart mitt i smeten. Att verkligen få vara på plats, att få ränna omkring bland hustaken i revolutionstidens Boston och New York, ger ändå ett hum om hur livet såg ut då - och sånt sätter sig stadigare i hjärnbarken än torra fakta.

Assassin's Creed III
Brutalt blir det även denna gång. Halsar skärs av och folk får tomahawker i ryggen.

För den som älskar textsjok finns det visserligen såna också, och här bjuder Ubisoft verkligen på en rejäl portion om den specifika eran. Dessa faktarutor är skrivna med en överraskande avslappnad och komisk stil, och här får vi bland annat läsa att "den döende konstformen med propaganda på kopparplåtar" inte är lika poppis 2012.

BETA +