Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

NEED FOR SPEED: MOST WANTED

Criterion blandar arkadaktig tokkörning med ambitiöst onlineläge, och mixen blir lyckad. Elfving har satt betyg på Need for Speed: Most Wanted


"Din körning är godkänd. Du är lite för vänlig mot dina medtrafikanter, men annars var det perfekt."

Trots att jag precis hade säkrat körkortet, och trots att jag borde känna mig yster, fastnade trafikinspektörens ord i mitt huvud. Vadå "för vänlig"? Bara för att jag inte rammade pensionärer skrikandes "högerregel, damn you" var jag alltså en mes på fyra hjul. Hmpf. Nu, tretton år senare mitt i en runda Elimination i en stad kallad Fairhaven, kommer detta minne upp till ytan. På ett alldeles fenomenalt roligt sätt.

För det går sällan lugnt till i Need for Speed: Most Wanted, Criterions tolkning av spelet med samma namn från 2005. Som en av tio fartblinda bildårar ska du klättra på polisens lista över de mest eftertraktade fartsyndarna i nämnda fiktiva stad, med hjälp av bilar som står lägligt placerade lite varstans. I takt med att du samlar in så kallade Speed Points låser du upp nya dueller mot dina konkurrenter, en efter en, och stadigt klättrar du på efterlysningslistan. Ju mer jag spelar Most Wanted, desto mer övertygas jag om det briljanta i detta simpla upplägg. Tio konkurrenter. Bli bäst. Och framförallt: gör en jäkla massa annat på vägen.

Need for Speed: Most Wanted
Tricket till ett lyckat lopp är att då och då snegla på minikartan för att planera när du bör svänga och eventuellt drifta.

Det första intrycket är riktigt gott. Racingspel i allmänhet tenderar att presentera bilar och spelvärldar på ett rätt ansträngt hippt sätt, och även om Most Wanted krämar på med populärmusik och inzoomningar på bilmärken fungerar det ändå bra. När jag rullar in i Fairhaven knuffas jag lagom hårt åt lämpliga utmaningar att börja med, men framförallt får jag känslan av att jag landat i en stad jag kan utforska fritt. Precis som det ska vara, med andra ord.

De race du rekommenderas beror på vilken bil du för närvarande kör, och när du valt dem via Easy Drive stakas en rutt ut åt dig på minikartan. Väl på plats inleds tävlingarna med väldigt fantasirika, ofta riktigt surrealistiska filmsekvenser, där Criterion verkligen låtit fantasin flöda - på ett bra sätt. Innan racen satt igång har jag fnissat åt dussinet polisbilar sammanfogade till en gigantisk, pariserhjulliknande tingest som rullat längs gatan och hypnotiserats av neonfärgade collage som doftat 2001: A Space Odyssey.

Loppen har en fullgod variation. Ibland tävlar du mot datorstyrda förare, ibland är polisen med, ibland ska du hålla en tillräckligt hög snitthastighet loppet igenom, ibland ska du hålla igång en sladd så länge som möjligt. Det finns gott om miniutmaningar på väg, som fartkameror att bränna förbi i så hög hastighet som möjligt, eller galna hopp genom reklamskyltar.

Need for Speed: Most Wanted
Grafiken slår inte den i Forza Horizon, men visst är det tjusigt att susa förbi Fairhavens gator och göra kaffeved av 989 parkbänkar.

När du vinner lopp belönas du med uppgraderingar till din aktuella kärra. Du kan förbättra däck, nitro, chassi, växellåda och dimensionerna på själva bilen. Dessa modifieringar bjuder dock inte på samma exakta pillande och jämförande som i konkurrentspelen, utan handlar mest om att bara bocka för några grovhuggna alternativ. Generellt handlar det om göra sina kärra stryktålig eller smidig, men för casual-spelaren är mekandet precis på lagom nivå.

Polisen som patrullerar Fairhavens gator spelar förstås också en roll i din upplevelse, både när du befinner dig i ett lopp och när du söndagskör i behagliga 148 km/h. Råkar du ramma snuten sätter en jakt igång och du behöver komma undan en röd cirkel på minikartan, vilket sätter igång en Cooldown-period. Kyls du ned tillräckligt länge har du kommit undan.

En polisjakt är aldrig fel, men Criterion kunde gott ha dragit ned på både antalet och den tid det tar att skaka av sig lagens väktare - som det är nu blir bylingen mest ett irritationsmoment och inte en adrenalinhöjare. Du kan bättra på anonymiteten genom att hitta mindre vägar och hopp, eller att köra genom verkstäder vilket ändrar färg på din bil, men det känns som att varje gång jag precis börjat bli av med polisen dyker en vägspärr upp bakom nästa krön.

Need for Speed: Most Wanted
Att acca uppför ramper och hoppa rakt genom reklamskyltar är arkadigt kul och genererar förstås Speed Points och skryträttigheter.

När två liknande spel släpps samtidigt brukar krig förklaras både av spelmakarna själva och av oss spelmedier. Forza Horizon är den självklara konkurrenten i detta fall, och för den som vill ha det enkla svaret: nej, Need for Speed: Most Wanted är inte det bättre spelet av de båda. Även om man absolut kan ropa Äpplen och Apelsiner i detta fall så är Turn 10/Playgrounds racingvärld snyggare, smartare designad och mer atmosfärisk. Och i Forza finns inget problem med upplösning...

BETA +