Det är sisådär en 1000 år sedan vikingarna sist drabbade samman med munhygienens förlovade land, Storbritannien. I When Vikings Attack är de flugsvampsknaprande nordborna dock tillbaka för att ännu en gång ställa till med vansinne. Eftersom en hel del hänt under dessa 1000 år (där endast den bristfälliga tandhygien och det usla vädret är sig likt) resulterar detta i en kulturkrock av guds nåde.
Nu får vi istället vikingar som springer omkring och kastar vägkoner, fiskar, diskokulor och halmbalar omkring sig och enda sättet att bemöta dem är att svara med samma medicin. Det här milt sagt lite udda upplägget fungerar dock hur bra som helst och är en ursäkt så god som någon för att få spela lite spel.
15 banor väntar på en där man får spela sig fram genom både grönskande landsbygd, sjukhus och trendiga diskon medan vikingarna bara väller fram. Det originella upplägget fungerar så att man plockar upp förbipasserande genom bara gå nära dem varpå de ansluter sig till ens egen lilla pöbel. Sedan är det bara att riva åt sig närmaste möblemang för att slunga mot fienden.
Ja, inte bara möblemang förresten. Här finns en Stonehenge-bana där man kan slita monumentet i stycken för att kasta på motståndarna och ju längre fram man kommer, ju mer hittar man i takt med att kaoset ökar. Det är bara att titta åt det håll man vill slänga ett föremål och trycka på fyrkant för att hysta iväg den med världens kraft. Har man tur lyckas man sänka många vilket ger en välbehövlig bonus, men det finns även andra sätt att få high-scoren att öka hastigt.
Hela tiden förklarar en lugn och sansad berättarröst (tänk Little Big Planet) vad som händer och lär en undan för undan fler moves. Något som dock inte påverkar spelet i någon nämnvärd utsträckning, utan det fiffiga ligger i grundkonceptet.
De 15 banorna är heller varken många eller långa och går fort att springa igenom, men ändå hinner jag tröttna på When Vikings Attack. Konceptet är visserligen charmigt, och grafiken härligt färgglad, men det är som att ge Bomberman ett storymode och hoppas att man ska behålla intresset hela vägen.
Maten ligger istället förhoppningsvis i multiplayerdelen, tänker jag för mig själv innan jag utmanar en snubbe online på en frejdlig envig. Och absolut, här blir When Vikings Attack roligare. Det blir snabbt brutalt stressigt att försökta slita åt sig allt man kan kasta, jävlas med motståndaren, stjäla åt sig alla tillskott till min lilla grupp försvarare och hålla reda på vad som är på väg att drabba mig själv i form av lömska attacker.
Helt klart är det multiplayern som är behållningen av spelet, i synnerhet om du har någon god vän att tävla mot. Däremot är grundkonceptet tyvärr inte roligt nog för att jag ska känna någon lust att spela mer sedan jag stängt av, i synnerhet när jag bara möter slumpvis utvalda spelare. When Vikings Attack är inget nytt Bomberman och kommer aldrig att bli någon partyspelsklassiker, men för det låga priset kan jag ändå rekommendera det för riktigt svältfödda pussel- och paryspelsfans som äger PS Vita.