Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

VIRTUA STRIKER 3 VER. 2002

Innan jag satte mig ner med GameCube-versionen av Virtua Striker 3 hade jag ägnat en hel del tid åt arkadversionen.

För tio kronor kan man få upp till fem matcher av frenetisk NAOMI-upplevelse vilket givetvis känns prisvärt. Arkadspelet hade sina brister, bland annat hårresande nedsaktningar, men bjöd på en bra spelupplevelse. Gamecube-versionen är en uppdaterad version av denna och bjuder på ett "VM-liknande turneringsupplägg" i sann olicensierad anda.

Första gången Virtua Striker lämnade arkadhallen var faktiskt i och med Dreamcast-versionen av Virtua Striker 2. Förväntningarna var höga, men resultatet blev inte vad alla hade hoppats. Konceptet tycktes helt enkelt inte hålla för längre exponering än någon halvtimme då och då i arkadhallens dunkla ljus. Virtua Striker 3 frångår på inget sätt de tidigare delarnas upplägg och därför ställer man sig frågan om Sega inte borde ha avstått från att göra en version för bruk i hemmen. Lyckligtvis bjuder Virtua Striker 3 på något mer varierad knappmörsarfest, men problemet kvarstår. För en ensam spelare blir det snabbt repetitivt och lite tråkigt. Glädjen blir istället dubbel när man delar med sig i glada vänners lag. Då händer det dråpliga saker och bittra vrål av förnedring och smärta höjer stämningen brutalt.

Detta är en annons:

Jag skulle vilja påstå att Virtua Striker 3 kräver medspelare, annars finns det ingen poäng med att äga detta spel. Det är inget spel man ägnar sig åt hela kvällar i flera veckors tid, men några matcher då och då, är en lagom dos av detta spel. Positivt i dessa tider är att man kan skapa ett eget mini-VM med några kompisar under en kväll. Matcher går såpass snabbt att man hinner igenom turneringen och kan kröna en vinnare innan all öl tagit slut.

Nu till själva spelets grunder. Det bygger på tre knappar, kortpass, långpass och skott. Precis som i arkaden och något ovant för konsol eller PC-spelaren som ofta har hur många knappar som helst att hålla reda på. Istället för många knappar kräver Virtua Striker 3, tajming och precision när svåra tekniska konstnummer ska presteras. Något man lär sig med tiden och till en början enbart lyckas med när slumpen behagar infinna sig. Problemet med att bygga ett Gamecube-spel kring just tajming och precision är kontrollen. Alla knappar känns inte designade för den typen av precisionsmanövrar. Men efter ett tag vänjer man sig. När man skjuter dyker en mätare upp. Ju mer den fylls, desto hårdare och högre blir skottet. Glömmer du helt att ta bort knappen levererar spelaren en mäktig strumprullare i knapp styrfart. Det blir snabbt lite av en sport i sporten att förnedra sin motståndare genom att göra mål med ett så löst skott som möjligt. Helst ska man knappt snudda vid x-knappen när man låter bollen rulla in vid stolproten. Men det är heller aldrig fel med riktig kanon med efterföljande nätstrut.

Tyvärr lider Virtua Striker 3 av en inte alltför imponerande artificiell intelligens. Spelare slutar springa på bollar i fifty-fifty situationer och ibland står datorn och lallar med bollen i eget straffområde. Det är inte alltför iögonfallande men tillräckligt illa för att irritera. Jag skulle också vilja att spelarna var mer olika, det känns alltför mycket som generiska fotbollskloner som springer omkring på arenan. Dessa är vackert porträtterade på läckra arenor, även om jag förväntar mig lite mer av ett kubspel i grafisk väg. Det händer också att man snubblar över nedsaktningar, inte så flagranta som i arkadversionen, men ändå irriterande. Ljud och effekter är arkadiga, med allt vad det innebär. Jag hade hellre sett att man anpassat detta efter hemförhållanden. En djupare och varierad flora av ljud och ljudeffekter hade varit önskvärd.

Nu har ni kanske fått intrycket att jag inte gillar Virtua Striker 3. Riktigt så är inte fallet. Det finns problem med detta spel, men ändå bjuder det upp till underhållande fotbollsdans för den som vill. Ni som vet med er att simulatorer och realistiska spel är er grej behöver inte titta närmre på detta spel. Men är ni ute efter en enkel men oanat djup tolkning av sporten är Virtua Striker 3 ett fullgott alternativ.

Virtua Striker 3 Ver. 2002Virtua Striker 3 Ver. 2002Virtua Striker 3 Ver. 2002Virtua Striker 3 Ver. 2002
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Enkelt och snabbt att spela
-
Inte kul när man är ensam
Detta är en annons: