Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

LITTLE BIG PLANET KARTING

Sony ställer in siktet mot casual-publiken och släpper sitt svar på Mario Kart och Sonic All-Stars Racing. Är Little Big Planet Karting en skamlös kopia eller något alldeles unikt? Elfving har satt betyg...


Det är lite av en krock. Stephen Frys genomtrevliga, ultrabrittiska stämma som talar om trimmade motorer och att "trycka plattan i mattan". Men det fungerar givetvis perfekt. I introsekvensen, en variant på den briljanta starten av Little Big Planet, skildras hur uttråkade trafikanter i en trafikstockning drömmer sig bort, och hur drömmarna förvandlas till Little Big Planet Karting-världen. Och det är en värld där kreativitet, gemenskap och däck gjorda av korkbitar dominerar landskapen.

När Little Big Planet Karting först utannonserades bemötte jag det med en axelryckning. Att Sony igen så uppenbart ville kopiera Nintendos framgångar i partygenren kändes förutsägbart och tråkigt - särskilt med Smash Bros-plankningen Playstation All-Stars Battle Royale i åtanke. Och var det inte lite märkligt att göra ett nytt Modnation Racers, vilket Little Big Planet Karting i princip såg ut att vara? Hursomhelst, efter onyttigt många timmar med Sackboy bakom ratten har jag gjort en 180-gradig åsiktssväng.

Detta är nämligen riktigt bra partykarting. Little Big Planet-spelaren kommer att känna sig hemma direkt, trots att detta tillhör en helt annan genre. Ovannämnda intro och Stephen Fry (glöm inte att ändra språk till engelska innan du startar!) gör som sagt sitt för stämningen och här återser vi även vår Pod, krypinet där du kan klistra tretton miljarder klistermärken på väggarna - däribland "Da Vincis fönster" och en "Laserkissemiss". Du hör ju själv. Hur ska man kunna hålla tassarna från den sistnämnda?

Little Big Planet Karting
Missiler och elektromagnetiska pulsvapen tillhör arsenalen, och det innebär förstås skön skadeglädje att nita sina vänner med dessa.

Heminredning och galna kattansikten i all ära är det ju förstås racingen vi är ute efter. Väl bakom ratten under de första två, tre storybanorna (ja, här finns faktiskt en enkel handling) kan man snabbt bemästra Little Big Planet Kartings kärror. Precis som i Mario Kart och Sonic & Sega All-Stars Racing står boost-genererande sladdar i fokus, och driftingen är essentiell om du vill kunna klå dina mänskliga medspelare (och de tuffare som styrs av datorn).

Körkänslan är så där lagomt orealistisk som den brukar vara i kart-spel. Sackboy vänder på en femöring och även när du är mitt i en drift är det lätt för en kart-veteran att hålla sig på banan. Överlag är spelkontrollen bra och logisk, och du kan välja mellan ett par olika kontrollmetoder. Personligen föredrar jag att gasa med R2 och sladda runt med X-knappen. Ett tryck på fyrkant skickar iväg de power-ups du hittar på banan.

Dessa specialföremål är av bekant natur för alla som rört ett karting-spel tidigare. Här finns missiler att flåsa iväg i endera riktning, superprylar som en turboförsedd boxhandske för åttonde plats-losers, "snabbspolning" som tar dig närmare mållinjen och föremål som förvränger vyn för motspelarna. När en missil är på väg att smiska Sackboys stjärt får du en indikation på detta, och när en ikon byter färg kan du skicka iväg en av dina missiler bakåt och undvika smällen. Detta är ett bra system och skonar nerverna för den som kokar av ilska av kartgenrens många orättvisor. Och just ja: utöver denna arsenal måste ju den genialt enkla örfilen, som du kan dela ut när konkurrenter kommer nära, få ett hedersomnämnande. Slap!

BETA +