I Shardlands spelar du som Dawn, som plötsligt av okänd anledning blir instängd i någon grotta. Där hittar man en mystisk maskin som teleporterar en till en mittpunkt mellan världar. I dessa världar ska du hitta skärvor och nycklar som leder vidare ut i universum. Till din hjälp har du en ande som förklarar hur saker och ting ska gå till.
Storyn är mystisk och oklar och spelar egentligen ingen större roll. Det viktiga är att detta labyrintpussel omedelbart inger en känsla av ro och skönhet genom sina vackra omgivningar och mysiga musik. Själva spelandet går ut på att du ska ta dig igenom olika rymdgrottliknande labyrintvärldar och samla alla ljusklot, så att de låsta portarna öppnas och du kan hämta din skärva.
De vanligaste pusslen består av tetrisformade plattformar som du ska flytta runt för att komma över till nästa stengång. Du får också undvika och ta kål på monster som verkar bestå av lilaglödande, stelnad lava, vilket oftast inte är något större problem. Eldklot och laserstrålar ger lite utmaning på din väg, men framför allt är Shardlands ett avkopplande spel med inte alltför knepiga uppgifter att lösa.
Du bestämmer vart Dawn ska gå genom att peta på skärmen. Då visas vilken väg man kommer att springa, vilket underlättar i de fall man är på väg att korsa över exempelvis en laserstråle. Man hinner då istället byta riktning genom att peta på ett annat ställe, men färdvägen bestäms alltså automatiskt efter den närmaste rutten. Du kan genom att använda två fingrar se dig omkring lite i omgivningarna för att lista ut vilken väg som är smartast att ta.
Något som är viktigt är att se till att ta alla ljusklot i ett område innan man går vidare, då det kan bli en riktig pina att spela om man glömt två stycken ute på någon klippavsats eller liknande. När du tagit alla klot öppnas nämligen en smidig väg, ofta en lilateleportstation, till där du hämtar din värdefulla skärva. Detta är nästan alltid i närheten av den kombinerad in- och utgången, och när du är i slutet av banan vill du definitivt inte börja springa runt igen för att hitta någon glömd liten lysande boll.
Som tur är är det inte alltför svårt att få med sig alla ljusklot så länge man är lite uppmärksam och kollar av att man sökt igenom alla möjliga vägar att gå.
Sammantaget är Shardlands absolut värt sina 15 kronor, åtminstone om du spelar på Ipad och har en rejäl skärm att avnjuta de inte särskilt varierande men nästan meditativa omgivningarna på. Inget för dig som är ute efter mycket action och fransiga nerver, men perfekt för en stunds stillsamt, rogivande men ändå intressant pusselpulande.