Peter Molyneux är inte en man som är rädd för de stora orden. Han har byggt en karriär på sina storslagna löften som allt för ofta aldrig infriats, och på ett sätt är Curiosity: What's Inside the Cube en naturligt fortsättning (avslutning?) på den karriären.
Upplägget är enkelt. En gigantisk, fullständigt enorm kub presenteras för spelaren. I dess allra innersta finns en hemlighet som bara en person i hela världen, den som hackar sig fram först, får ta del av. Denna person har sedan valet att dela med sig av hemligheten eller avstå. Som en annan taskmört.
För att nå kubens mitt ska du, och resten av världens alla spelare, hacka dig igenom lager för lager. Lagren består av mindre kuber som du helt enkelt tar bort med hjälp av ett fingertryck på skärmen. Det hela går fort och du sitter snart och hamrar med fingrarna på skärmen. Du kan dessutom bygga upp enklare kombinationer (som att till exempel rensa ett helt lager från den inzoomade del av kuben du hackar på).
Du tjänar också mynt på detta sätt, mynt som sedan kan användas i spelets interna affär för att köpa tillfälliga uppgraderingar av olika slag. Eller så kan du köpa tillfällig åtkomst till spelets leaderboard. Det är inget du spenderar riktiga pengar på utan något som du "belönas" med från spelets interna valutasystem (som vi på skoj kan kalla kubiner, om ni är på det humöret).
Och det är ungefär där Curiosity: What's Inside the Cube börjar och slutar, för många. Målet är helt enkelt att vara den enda människan i världen som lyckas nå kubens inre, och för det krävs det såklart gigantiska mängder tur och en gnutta timing. Hur mycket du än hackar och hackar, kan du inte bli garanterad att komma ända in i kuben. För det kan ju finnas, och kommer nog finnas, någon illvillig, tursam rackare som hinner före dig.
Själva spelandet av Curiosity: What's Inside the Cube är således väldigt enkelt och i sina bästa stunder ganska rogivande. Du behöver inte, om du inte väldigt gärna vill, lägga ner någon större uppmärksamhet utan det räcker med att sitta där och låta fingrarna hamra iväg medan du lyssnar på den plinkeplonkiga musiken eller kanske skalar en apelsin med en hand.
Problemet ligger istället i spelets abnormt instabila, eller snarare överbelastade, servrar. Jag har fått serverfel ungefär tjugo gånger så många gånger som jag faktiskt lyckats spela Curiosity: What's Inside the Cube och oavsett ambitionsnivå, budget och löften om stabilare framtid är det såklart inte okej någonstans. När man inte kan spela ditt spel, Peter Molyneux, så spelar det ingen roll vilka enorma hemligheter som finns i dess inre. Just nu är Curiosity: What's Inside the Cube bara ett på avstånd intressant experiment, som faller samman så fort man tar sig en närmare titt.