Arranger

Det var längesedan jag sträckspelade mig genom ett spel. Men Arranger är ett undantag som gör mig glad. När jag spelar vill jag konstant se nästa originella del av åttabitsvärlden, testa nästa minispel, hitta nästa instrument och fnissa åt nästa oväntade och komiska dialogsnutt. Arranger är ett av de mest unika sjukronorsspel jag testat på länge.

I en värld så pixlig som världar kan bli spelar du som en gul, kubaktig varelse som tycks vara Pac-Mans och Super Meat Boys avkomma. Ditt främsta vapen är musik, och efter en lektion hos retrolandets musikskola ger du dig ut för att samla in åtta så kallade Chalices of Musica. Dessa lägger du nävarna på genom att utföra uppdrag åt rikets ytterst originella karaktärer genom att leverera rätt föremål till dem och bemästra diverse minispel.

Det är lite som en blandning av Wario Ware och The Legend of Zelda. I ena sekunden skalar jag potatis åt en bonde, i den andra levererar jag en bit radiobilbana åt en invånare i högteknologiska staden Techville. Jag förkovrar mig i kriget mellan landets bokstavs- och siffervarelser och lyckas få deras kanoner att tystna. Jag spelar ihop en förmögenhet på casinot Partopia och förlorar sedan allt i en slantsingling i storspelarnas VIP-rum.

Så har vi själva musikdelen. De viktigare uppdragen går ut på att i en slags bossfight mata ut noter från tre olika instrument jag får välja inför varje "strid". När jag ombeds få en bebis att sova är flöjt, piano och sång ett bra instrumentval till vaggvisan, och när jag ska inspirera en DJ på ovannämnda casino funkar det bättre med elgitarr och saxofon.

I musikfighterna slungar jag iväg mina noter mot en svävande hjärnas centrum (jäpp) och aktar mig för bokstäver och eldattacker som slungas mot mig. Allt görs till bitvis briljant chiptune-musik signerad skaparen Arman Bohn: Det märks att han älskar sin genre.

Humorn och dialogen är suverän och trots att grafiken är oerhört simpel får man en bild av en enhetlig värld, där de olika områdena och folkslagen känns trovärdiga trots sin absurda design. Den förbjudna kärlekshistorien mellan Z och 5 (bokstäver och siffror är förbjudna att träffa varandra) är en personlig favorit, likaså laddningsskärmen med de epilepsiframkallande färgerna och texten "ENGAGING MENTAL LOCK".

Så långt är allt gott. Ett ganska stort minustecken är dock spelkontrollen, som alltför ofta är ett rörigt irritationsmoment. Du kan välja att bara peta på skärmen för att flytta dig, eller att spela med ett virtuellt styrkors, men båda alternativ innebär problem. Att plocka upp och lägga ifrån sig grejer samt att komma åt menyn är onödigt krånligt, och ofta fastnar man i trånga gångar bara för att man greppat föremålen i fel ända.

Trots detta är Arranger en supercharmig, humoristisk och välljudande titel som verkligen förtjänar din uppmärksamhet. Är du ett retrofan är det ett givet köp, men alla i jakt på ett skruvat äventyr lär njuta av detta pixelparadis.