Undantaget det allra första Super Mario Kart finns det inget kart-spel jag lagt ned så sanslöst mycket tid på som Sonic & Sega All-Stars Racing. Jag har legat topp 10 på världsrankingen på flera av banorna och nött och nött i jakten på åtråvärda hundradelar. Och uppföljaren Sonic & All-Stars Racing Transformed känns redan som en värdig uppföljare jag redan försakat alltför mycket trivialiteter som sömn och näringsrik mat för.
Det gäller ju att bli bäst, och med det direkt geniala spelsystemet kan man inte annat än kapitulera. Den grundläggande spelmekaniken finns onekligen på plats med en behaglig doft av arkadhall, och som sig bör tål det att spelas om och om igen. Med detta i åtanke är det kanske inte så konstigt att jag sett extremt mycket fram emot Wii U-versionen som Sumo Digital utnämnt till den främsta av dem alla.
Och det tar mig inte lång tid bakom spakarna innan jag inser att Sumo har rätt. Grafiken är märkbart bättre och behagligare att titta på med skarpare färger och mindre ryck i bilduppdateringen. De båda analogspakarna till Wii U Gamepad gör sitt jobb helt fantastiskt bra och det känns om möjligt ännu mer exakt att skära kurvorna och bredställa sig fram genom de utsökt designade banorna.
För just det där med bredställen är nyckeln till Sonic & All-Stars Racing Transformed. Man kan bokstavligt talat bredställa överallt och ju längre tid man gör det - desto mer boost begåvas man med. Men här finns även flygbanor och vattenbanor som tvingar oss Sonic & Sega All-Stars Racing-veteraner att tänka om och lära oss nya moment.
Sägas ska att det är häpnadsväckande hur mycket Sega-trivia Sumo Digital tryckt ned i Sonic & All-Stars Racing Transformed, här trängs Panzer Dragoon med VMU-minneskortet från Dreamcast och Burning Rangers samt otaliga mer och mindre kända Sega-fenomen. Sega har dessutom haft vänligheten att låta Wii U-versionen få en extra figur i form av ens egen Mii (på samma sätt som Xbox 360-versionen fick en spelbar Avatar) samt stoppat in Wreck-It Ralph från den kommande Pixar-filmen med samma namn.
Bisarrt nog har man även lagt med Nascar-föraren Danica Patrick som inte alls passar in med resten av gänget, men hellre en förare för mycket än en för lite såklart, även om jag hellre sett att platsen fyllts av ToeJam och/eller Earl, eller kanske ännu hellre original-Wonderboy. Jag kan heller inte begripa varför man tog bort Ryo Hazuki från det förra spelet, vems dumma idé? Nåväl, drömma går ju, och DLC kommer garanterat att släppas.
Sumo Digital har för övrigt tänkt till lite extra när de skapat Sonic & All-Stars Racing Transformed till Wii U för att kunna använda Wii U Gamepad till något vettigare än att bara visa en karta på. För en karta över racet får man såklart se, vilket är vettigt i teorin, men jag har hittills inte lyckats använda den på ett effektivt sätt under racen eftersom man helt enkelt riskerar att köra av banan medan man byter fokus från TV:n långt borta till skärmen och tillbaka till TV:n. Samma sak med den inbyggda backspegeln man också har till sitt förfogande.
Däremot har man nyttjat skärmen till något betydligt smartare i multiplayer, nämligen till att möjliggöra spel på delad skärm för upp till fem personer istället för bara fyra, där en person får spela på Wii U Gamepad. Det här är en strålande idé jag hoppas att fler tar över, även om den tyvärr inte är helt perfekt realiserad. Grafiken blir lite sämre och bilduppdateringen tar stryk. Jag gissar att det beror på att Sumo Digital fortfarande är nybörjare i ämnet Wii U-utveckling samt att spelet inte hunnit slutputsas till premiären.
På lite sikt kommer det vara mumma att kunna spela multiplayer på det här viset, och det känns kul att de satsat så hårt på denna funktion. Så långt allt väl med Wii U-versionen av Sonic & All-Stars Racing Transformed. Men det var också i samband med multiplayer som jag märkte den första grava bristen, nämligen att de exklusiva spellägen som utlovats, baserade på bland annat Super Monkey Ball är helt trasiga.
Flera gånger buggade spawn-ställena ut fullständigt, så till den milda grad att man helt kan missa banorna eller att den andra får sådana fördelar att matchen är hopplöst förlorad. Här behövs en patch, och det akut. Sonic & All-Stars Racing Transformed till Wii U känns helt enkelt inte riktigt färdigt.
Och värre ska det bli, mycket värre till och med. För medan jag harvar vidare i singleplayer för att låsa upp saker och komma vidare så stöter jag på nästa bugg, nämligen att det helt saknas check points i Boost Race. Min polare trodde för ett ögonblick att svårighetsgraden var så sinnessjukt högt ställd att det helt enkelt skulle vara såhär, innan jag berättade att det var ett problem som inte alls fanns i Xbox 360-versionen.
Vi startade till och med upp och jämförde den mot Wii U, och jodå. Spelet är helt enkelt regelrätt trasigt. Helt uppgiven för att det inte gick att komma vidare, fick lösningen bli att surfa hederliga fusksidor eftersom spelet varit ute i USA i en och en halv vecka. För att komma vidare tvingas man ställa ned svårighetsgraden till den lättaste och sedan förlora upprepade gånger varpå man kan välja att hoppa över racet (som därmed alltså ändå inte har klarats egentligen).
Totalt sett är Sonic & All-Stars Racing Transformed därmed både överlägset andra versioner till Wii U - men även underlägset. En patch ska förhoppningsvis komma som fixar dessa problem och när de gör det kommer vi såklart att skriva om det på nyhetsplats.
Tills vidare är det dock svårt att rekommendera Wii U-versionen av Sonic & All-Stars Racing Transformed annat än till er som vill spela kart-racing på delad skärm i glada vänners lag och inte bryr er om alternativa exklusiva spellägen. Då är det nämligen skitbra och precis så roligt som det ska vara. Men bara då.
Recensionen av Playstation 3- och Xbox 360-versionen av spelet hittar du på denna länk. Sedan recensionen har för övrigt de värsta buggarna åtgärdats och kan alltså bortses ifrån om du har möjlighet att uppdatera spelet med onlineuppkoppling.
Bilderna i recensionen är från Xbox 360-versionen.