Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

SUPER SMASH BROS. MELEE

Nintendo har alltid varit förknippade med hård censur och ickevåld. När Smash Bros släpptes till Nintendo 64 för tre år sedan var det många som höjde på ögonbrynen.


Spelet gick nämligen ut på att låta en adrenalinstinn Mario banka vett och sans ur den lilla rara Pikachu. Nu är uppföljaren här och det är åter dags att låta Nintendos hjältar få utlopp för all inneboende ilska de byggt upp av att vistas för mycket i Nintendos söta pastellfärgade världar.

Det räcker med att starta Smash Bros Melee för att inse att något har hänt. Nintendo som tidigare varit hårda motståndare mot skivor som lagringsmedium har hunnits ifatt av verkligheten. För första gången får man ett långt förrenderat intro med Nintendos kära figurer. Synnerligen trevligt och det sätter verkligen stämningen på ett bra sätt.

Menyerna i spelet är väldigt många till antalet och det är inte helt lätt att veta var man ska börja. Bland annat finns inte mindre än fyra riktigt varierande sätt att spela själv på. Dels ett vanligt man-mot-man, dels ett överlevnadsläge där man med bara tre livsbonusar ska dänga hela den slutgiltiga speltruppen på 25 karaktärer, ett uppdragsläge där man gör olika uppdrag samt ett fenomenalt äventyrsläge som jag tänkte berätta mer om. Utöver detta finns också några minispel man kan roa sig med i korta stunder.

Äventyrsläget är nämligen en ren fröjd för alla fans av Nintendos spel. På ett otal olika banor som tagna ur klassiska Nintendo-spel ska man göra olika saker. Det kan handla om plattform där man springer från vänster till höger i bilden till det klassiska Super Mario-temat, leta trekrafter i något slott hämtat ur Zelda II till musiken från samma plats och så vidare. Det är otroligt roligt att springa som Bowser på Yoshis ö, kuta och kryssa runt på en bana ur F-Zero som Pikachu eller varför inte slåss mot eskimåerna Popo och Nana som Samus Aran på ett isigt landskap ur just Ice Climber?

Spelet handlar mycket om att tjäna pengar vilka man sedan kan köpa troféer för. Varje trofé har Nintendo-anknytning och är märkt med intressant fakta om hur, när och vad trofén föreställer. Tyvärr finns lite små missar rent faktamässigt bland troféerna, samt att det känns som Nintendo försöker rata sitt ursprung då de verkligen gjorde de allra bästa spelen. Inga fribrottare från Pro Wrestling och inte ett knyst om Punch Out således. Däremot har man fått in mycket andra rariteter och figurer från det ljuvliga Clu Clu Land blandas med Wright från Sim City och obskyra japanska spel vi aldrig fick se och aldrig kommer att få se.

Tveklöst gör enbart Nintendo-referenserna i detta spel det köpvärt för fansen. Dessvärre finns mycket att anmärka på beträffande valet av de spelbara figurerna. Man har helt enkelt fokuserat för mycket på nuet och på Pokémon. Att det ska behövas en Mario och en dr. Mario, en Link och en ung Link känns trist, varför inte peta in andra figurer istället? Många lär sakna att få spela som ängeln Pit från Kid Icarus eller kanske Spike från Wrecking Crew eller varför inte någon boxare från Punch Out. Kan inte hjälpa att jag känner mig uppriktigt missnöjd med en tredjedel av de karaktärer som finns med. Dessutom är alltför många kopior på andra figurer men med en modifiering i hastighet.

Kontrollen är bitvis riktigt usel, när man ska slå en sandsäck långt med baseballträ i ett minispel ligger svårigheten mer i att figuren man valt ofta gör två helt olika attacker på en identisk knappkombination än att själva grenen är svår. När man möter en datorkontrollerad motståndare är dessa programmerade på enklast möjliga vis och fuskar helt enkelt. Detta system användes i de tidiga fightingspelen från mitten på 80-talet fram till i mitten på 90-talet. Idag har utvecklingen gått framåt och det är lite dåligt att Nintendo valt en sådan simpel väg för att öka svårighetsgraden. Dels blir man vansinnigt frustrerad då det i vissa fall räcker med att datorn petar på en för att man ska flyga av arenan, samt att det heller inte är någon mening att försöka bli bättre på attackerna. Att sitta och försvara sig och sedan trycka hejdlöst på knapparna är en automatisk väg till framgång.

Kontrollen är riktigt simpel, och specialattacker utförs på enklast möjliga vis. Inlärningskurvan blir på så sätt kort, men å andra sidan är det svårt att bli riktigt överlägsen. Spelet ska annars spelas på fyra deltagare, då kommer det absolut mest till sin rätt. Det är riktigt roligt och rörigt att puckla på varandra på en alltför liten arena. Poängen med spelet är att man ska kasta varandra av arenan och få pluspoäng. För varje slag flyger man längre och längre ut, så det blir allt svårare att hålla sig kvar på banan. Om man bortser från en obalans i figurerna så är det ett riktigt bra partyspel.

Spelets grafik råder det delade meningar om. Å ena sidan är den otroligt simpel och påminner mest om ett vässat Nintendo 64-spel. Å andra sidan är det så makalöst snyggt designat med klockrena överföringar av klassiska Nintendo-spel till polygonvärldar. Jag får lov att säga att jag är nöjd, när varje bana dessutom ackompanjeras av klassiska Nintendo-låtar i praktfulla nyversioner är det bara att kapitulera. Det är en pampig upplevelse, helt enkelt. Smash Bros. Melee är absolut inget felfritt spel. Det är ibland frustrerande att enkla saker ska vara så svåra på grund av den ofta dåliga spelkontrollen, likaså innehåller det frapperande mycket småmissar. Men överlag är Smash Bros. Melee ett underbart partyspel som håller riktigt länge. Bra jobbat HAL!

Super Smash Bros. MeleeSuper Smash Bros. MeleeSuper Smash Bros. MeleeSuper Smash Bros. Melee
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Total Nintendo-nostalgi
-
Sladdrig kontroll och obalanserat å det grövsta

Medlemsrecensioner

  • bjorks
    Super Smash Bros. Melee till Nintendo gamecube SSBM är en av de mest sedda gamecube spelet & de mest sålda gamecube spelet. SSBM är en... 10/10
  • Wild Aidin
    Året var 2001. Nintendo Gamecube släpptes och en av lanseringstitlarna var Super Smash Bros. Melee! Året var 2007. Jag köpte spelet, blev förälskad,... 9/10
  • Supreme
    Total Nintendo anda. Hade det varit mer Nintendo så hade Shigeru Miyamoto klättrat ut ur sidan på Gamecubet. - Öh! ja vill va han kråkan!, säger min... 9/10
  • lolipop
    Fighting genren är något riktigt populärt. Och enligt mig så kan man hitta lite våld i förmodligen den största majoriteten av spel. Våld förekommer... 8/10
  • wichax
    Super Smash Bros. Melee Uppföljaren till mitt favoritspel till Nintendo 64 håller fortfarande mitt Gamecube i glödande hetta! Fastän jag har köpt... 9/10
  • jabbe0
    Super smash bros. Melee är ett spel som man aldrig blir trött på att spela, turnering är det roligaste i spelet (tycker jag iallafall). 100% All-star... 10/10
  • Dragonforce
    detta spelet var en bland de första spelen jag spelade på en Nintendokonsol och detta spelet är riktigt bra. Snabbheten är fantastiska och många... 8/10
Detta är en annons:
BETA +