Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

PLANETSIDE 2

Den som vill investera hela sitt liv i ett spel behöver inte längre söka sig till World of Warcraft, Guild Wars 2 eller Second Life. Planetside 2 är här för att återuppfinna actiongenren genom att blanda in onlinerollspelselement...


Sonys PC-exklusiva giftermål mellan action och onlinerollspel är ett imponerande sådant. Det kan jag avslöja direkt. Att två av mina favoritgenrer äntligen har klumpats ihop i modern tid gör mig strålande glad och innebär precis den typ av förändring som jag längtat efter de senaste åren.

Föreställ dig att Starcraft II erbjöd lite större strider än vad det gör idag. Ganska mycket större till och med. Låt säga sisådär 10-12, ja kanske till och med tjugo gånger större. Tänk dig därefter att du inte sitter och blickar ned ovanifrån utan istället antar rollen som en helt vanlig marksoldat med en egen fri vilja. Du tittar ut över de öppna fälten. Långt, långt bort skymtar horisonten. Bakom den finns bara mer land. Vad gör du nu? Vilket vapen väljer du? Hoppar du kanske in som skytt i en pansarvagn eller vill du hellre ratta ett ilsket jaktflygplan? Essensen av Planetside 2 kan beskrivas ungefär såhär - och då har vi såklart bara snuddat lite på ytan.

För det här är inget litet nätt spel. Här måste man investera tid, möda, besvär, blod, svett och tårar innan spelvärdet riktigt lyfts fram. Dels för att inlärningskurvan är så hög, men framförallt för att själva konceptet bygger på att Planetside 2 ska kännas som en levande värld som förändras på sidan av.

Planetside 2
Vem vill du vara? Valfriheten och variationsrikedomen i Planetside 2 är så bred att bara regelrätta onlinerollspel kan vara med och mäta sig.
Detta är en annons:

Konceptet som sådant är egentligen ganska standardiserat. Sony har inte fokuserat på story utan har istället låtit spelare skriva sin egen saga genom att välja ett av tre lag som alla slåss för att äga så mycket av planeten Auraxis som möjligt. Detta innebär nämligen vinst i form av mineraler, och en sprudlande ekonomi innebär bättre vapen, utrustning och high five-faktor. Lägg därtill ett beroendeframkallande levelsystem och du tittar på ett spel som berör på både individ- och kollektivnivå.

Det som främst skiljer Planetside 2 från andra actionspel är att hela kalaset är utbrett på en sådan svindlande enorm skala att det öppnar för spännande möjligheter som inte existerat tidigare. Känslan av tillhörighet i laget är exempelvis betydligt påtagligare än till de flesta andra actiontitlarna på marknaden idag. Att en enskild spelares handlingar kan innebära vinsten eller förlusten av ett gigantiskt territorium som finns kvar i det långa loppet medför också ett spänningsmoment som gör att jag ofta sitter kvar framför datorn långt längre än vad jag planerat.

Detta är en annons:

När jag loggar in för att spela behöver jag aldrig trycka i mig en energidryck och försätta mig själv i ett mentalt tillstånd av ilska och blixtsnabba reflexer som egentligen inte känns bekvämt för stunden. Istället kan jag gott fokusera på det som tilltalar mig för just den här spelsessionen. Jag kan exempelvis träda in i rollen som prickskytt och glida iväg på en liten fyrhjuling genom dalar, berg och öknar för att till sist parkera bakom ett krön och göra livet surt för förbipasserande enslingar. Jag kan också undersöka om någon snäll lagkamrat har kört ut ett spawn-fordon till fiendefronten så att jag kan flyga dit och hårdkriga direkt.

Planetside 2
Några av Youtubes allra mest folkkära namn har redan aktiverat sig i Planetside 2. Däribland Seananners, Totalbiscuit och Tubuscus. Huruvida de får klirr i kassan för det eller inte låter vi vara osagt.

Väl på plats i händelsernas centrum kan det vara bra att ha funderat ut på vilket sätt man som spelare vill bidra till krigandet. En markburen sjukvårdare kan exempelvis vara viktigare än en stridsvagn i en specifik situation. Eller så kanske jag hellre vill smyga mig in i ett bakhåll genom att göra mig osynlig för en kort stund.

Möjligheterna för både mig och mina fiender känns närmast oändliga vilket innebär att den som vill investera tid och stanna här kommer att kunna göra det för en lång tid framöver. Detta i kombination med den lyxigt snygga grafiken gör att jag ofta får påminna mig själv om att det här, på riktigt, är ett gratisspel.

För det är ju gratis. Jag skjuter, flyger, färdas, svettas och skrattar alldeles gratis. På sätt och vis är det förstås fullt logiskt att spel av den här typen ska vara kostnadsfria (Sony kommer att dra in betydligt mer publik och pengar på det här sättet i det långa loppet), men det tar en stund att vänja sig vid tanken. Omsättningen av pengar kommer i sin tur genom mikrotransaktioner, vilket innebär att jag kan välja att betala en mindre summa pengar för att kunna använda vissa vapen istället för att helt enkelt spela till mig Planetside 2-valutan.

Planetside 2
Vill man utplåna en hel bataljon fotgängare samtidigt är pansarvagnen ett lämpligt val.

Spelare kan också välja att köpa lite snålskjuts i erfarenhetspoängen eller bara rent visuella egenheter. Skillnaden mellan den som generöst öppnar plånboken och den som håller stenhårt i pengarna är hur som helst väldigt liten i nuläget.

Grafiken tål att både tittas på och prata om. Planeten Auraxis riktigt bra ut sedd ur ett stort perspektiv, men lite extra detaljer här och där såsom tätare skog, tjusiga vattendrag och kanske en förnimmelse av att det faktiskt bor tjusiga varelser här hade sporrat mig ytterligare till att ta över specifika områden. Samtidigt är Planetside 2 krävande nog som det är. Räkna inte med att kunna kräma på med maximala grafikinställningar om du inte sitter inne på bra prestanda, med andra ord.

Sägas ska också att bilduppdateringen är ganska ojämn såhär i spelets tidiga stadie. Man kan alltså inte räkna med att få en helt fläckfri spelupplevelse än så länge. Om det beror på hur många som spelar samtidigt eller helt enkelt något annat serverstrul kan jag faktiskt bara gissa mig till.

Planetside 2
Stundtals känns miljöerna lite fattiga på detaljrikedom. Ett resultat av den gigantiska skalan, förstås. Detta har däremot Sonys grymma designer-team gått runt genom att bygga vida, öppna landskap.

Överlag är det grafiska intrycket imponerande. Sätt det i perspektiv till skalan så blir det ännu bättre. Det visuella i kombination med ljudet gör att nästan alla beståndsdelar har tyngd och liv bakom sig. Skjutvapnen levererar det tryck som krävs för att jag ska involveras till fullo och det oförlåtande ljudet av en tank som avfyrar ond, bråd död väcker samma respekt som i vilket annat actionspel som helst. Tyvärr hittar jag lite fula skavanker här och där som känns föråldrade och märkliga, men det är mest petitesser i sammanhanget. Det bästa exemplet på en sådan är dödssekvenserna som är så spastiska och fula att man nästan vill blunda.

Livet på Auraxis kan tyvärr kännas lite väl oförlåtande de första timmarna. Det första som sker när jag dundrar ned från himlen under min inledande spelsession är att jag landar mitt i ett fullskaligt krig och dör. Mycket bättre blir det inte heller under min första och andra spelade timme. Istället springer jag mest omkring, frustrerad och arg, och funderar på vart jag ska, vad jag gör och till sist hur jag loggar ut. Jag kan därför tycka att det saknas ordentlig hjälp i inlärningsfasen, trots att Sony försöker rädda upp det här i efterhand genom Youtube-klipp och tutorials.

Planetside 2
En av faktorerna som imponerar mest med Planetside 2 är att det alltid känns som ett klassiskt actionspel med ordentliga animationer, rejäla ljud och snortighta vapen - trots att det förstås går runt ett helt gäng spelare på en sida av kartan som är helt otänkbart långt borta.

Med tiden hinner jag lära mig och bli bättre. Sakteliga växer kartan, stationerna, klasserna, grupperna och fordonen in i hjärnan och känns som helt naturliga komponenter i ett fullt logiskt spel. Jag lär mig vilket tempo jag ska hålla för att lyckas bäst och ha som allra roligast med spelet, och jag lär mig att samarbeta med andra på ett sätt som Call of Duty: Black Ops II aldrig kräver.

Vad man tycker om Planetside 2 kommer i slutändan att ha enormt mycket att göra med vad man vill få ut av sin dyrbara speltid i actionträsket. Ogillar man trenden som säger att fler speltimmar innebär bättre utrustning samtidigt som man hatar att svälja stoltheten och samarbeta med andra kommer man mest troligt bara att bli frustrerad. Vill man däremot vara med i det första moderna stora steget mot en ny subgenre av nytänkande, spännande actionspelande får man verkligen inte missa Planetside 2. Och jag nämnde väl att det är gratis?

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Oändlig variation, imponerande grafik, nytänkande upplägg, rejält ljud, engagerande levelsystem, kostnadsfritt
-
Aningen opolerat, hög inlärningskurva

Medlemsrecensioner

  • baathen
    Att recensera ett spel som Planetside 2 är ingen lätt uppgift. Det är ett spel som har genomgått, och fortfarande genomgår, många förändringar genom... 7/10
Detta är en annons:
BETA +