För ett år sedan önskade sig sonen en snordyr Ben 10-klocka som hade funktionen att låtsasförvandla en till olika rymdvarelser. Jag köpte den och 12 timmar senare ville han lämna tillbaka den. Den var tråkig. Jag förstår varför han till en början ville ha den då konceptet i sig är lovande, och jag har också full förståelse för hans glädje när han får reda på att vi tillsammans ska spela Ben 10: Omniverse.
När vi startar spelet och närmar oss slutet av den första, långa träningsbanan ber han mig att stänga av. Omniverse känns till en början lika tråkigt som den där eländiga klockan. Dock väljer vi att ge spelet en riktig chans, och visst artar det sig strax.
I det sjunde spelet om Ben 10 är det tidsresor som står på schemat. Unden spelets gång ska du alternera mellan att styra en elvaårig och sextonårig Ben 10. Vid din sida har du kompanjonen Rook som kan styras av antingen en medspelare eller AI.
Till ditt förfogande har du Omnitrixen, denna klocka som hjälper dig att förvandla dig till en rymdvarelse. Rook är utrustad med en Proto-Tool som har ungefär samma funktion som uret. Uppläggsmässigt kan det låta som att mycket variation är att vänta, men tvärtom känns Omniverse lika monotont som en entonig dänga från E-Type.
Det finns 13 olika utomjordingar att förvandlas till, bland annat den fyrarmade muskelknutten Fourarms och velociraptorsnabbe XLR8, men också några nya rymdvarelser i form av Legoliknande Bloxx som kan förvandla sig till en bro samt gravitationsändraren Gravattack. Alla har sina unika egenskaper, och nya kombos går att låsa upp när du samlat på dig tillräckligt med XP.
Upplägget påminner mycket om det som hittas i Lego-spelen, bara det att humorn och spelglädjen här aldrig når samma höjder. Du och din vän tar er fram på banorna genom att slå ihjäl fiende efter fiende vilka konstant ploppar upp från ingenstans. Däremellan kommer sträckor där du ska klara av några enkla plattformshopp eller lösa tråkiga pussel. Ofta är det samma sorts dörrpussel som dyker upp, men i olika format.
Även om stridssystemet inte på något sätt är dåligt är det tråkigt att dela ut stryk så ofta som man ändå gör. Det blir upprepning och åter upprepning, och en bättre balans mellan slagsmål, pussellösande och plattformande hade helt klart varit önskvärt.
Fienderna tål dessutom alldeles för mycket, vilket gör att speltempot gång på gång stannas upp. Blanda detta med att de dessutom anfaller i flock så kan du räkna med att få spela om vissa partier ett antal gånger, till och med på den lättaste svårighetsgraden. Varje gång det är dags för ännu en strid är reaktionen densamma: inte nu igen. Sedan hjälper det inte att man nio gånger av tio måste döda alla fiender på skärmen innan man ens kan fortsätta sin färd framåt. Enda gången det egentligen blir kul att slåss är när det vankas gigantiska bossfighter med små inslag av quick time events.
Den färgglada celshade-grafiken är tydlig, men ljus- och skuggningseffekterna visar att det fortfarande finns visuella brister här. En bit in i spelet stötte jag dessutom på en stor glitch som gjorde att jag kom in i en enda stor svart värld. Enda utvägen därifrån var att starta om spelet, men turligt nog behövde jag aldrig spela om för mycket då checkpoints går att hitta lite här och var.
Kameran hänger inte alltid riktigt med våra karaktärer, framför allt inte när båda befinner sig längst ut i varsin ände av TV-skärmen. Bilduppdateringen känns dock stabil, medan animationerna under mellansekvenserna kan vara alltför korta och loopas om igen, ibland redan efter fem sekunder, tills spelet återupptas. Men för barnen, som är den stora målgruppen, lär inget av det här förstöra spelupplevelsen.
Tyvärr finns det inga valbara svenska röster, utan du får helt enkelt stå ut med att höra hur Ben 10 på engelska skryter om att han är en sann superhjälte. Musiken är tänkt att lägga en spännande stämning, men blir snabbt tråkig även den i brist på en bredare låtlista.
Allt som allt är Ben 10: Omniverse ett knappt godkänt spel som börjar segt men som kommer igång mer efter en stund. Det kommer troligen att tillfredsställa fansen och även andra som gillar denna typ av spel, även om exempelvis Lego Batman är att föredra på alla sätt och vis. Och sonen då? Jo då, han tycker att spelet är roligare än klockan, som numera har hittat till en ny ägare.