Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

NINJA GAIDEN 3: RAZOR'S EDGE

Ryu Hayabusa är tillbaka med demonarm för att erövra Wii U och befria konsolen från terrorister med hjälp av massivt övervåld. Jonas Mäki har hårdtestat Razor's Edge...


Ninja Gaiden-serien har en ovanlig tradition av att vara actionäventyr som alltid fått nya versioner med extra tillägg efter varje nytt spel. Ninja Gaiden 3 är heller inget undantag och nu, knappt ett år efter att det först släpptes har Team Ninja knåpat ihop Ninja Gaiden 3: Razor's Edge. Ett spel där man lyssnat till vad många kritiska fans haft att säga om originalet, och där man försökt åtgärda bristerna.

Därför känns Ninja Gaiden 3: Razor's Edge redan från start mer som föregångarna i serien. Ryu känns lite tightare att styra, det finns fler vapen att välja bland och man har inte tillgång till alla tekniker från start utan blir sakta men säkert bättre. Den karma man samlar på sig används både för poäng och som valuta, guld-skarabéer finns återigen att samla och den stora mängden Quick Time Events har bantats ned.

Ninja Gaiden 3: Razor's Edge
Ninja Gaiden 3: Razor's Edge är på flera sätt en återgång till ett mer traditionellt Ninja Gaiden-upplägg.
Detta är en annons:

Allt det här är såklart goda nyheter och man måste ändå ha respekt för att Team Ninja faktiskt tagit åt sig av kritiken och inte framhärdat att deras lösningar var de bästa. Det största problemet med Ninja Gaiden 3: Razor's Edge förblir dock Ninja Gaiden 3, för hur bra Team Ninja ändå jobbat med att förbättra spelet, finns det ändå grunder som är svåra att bortse ifrån. Det inkluderar bland annat story och bandesign, vilka inte kan ändras genom annat än att radikalt göra om hela spelet ifråga.

Detta är en annons:

Därför består Ninja Gaiden 3: Razor's Edge av mängder av korrigeringar, snarare än att bjuda på något helt nytt. Men det mesta som förändrats är till det bättre och får spelet att kännas som just Ninja Gaiden. Det märks av redan i spelets inledande strider där det inte går att undgå att se hur mycket smartare fienden blivit.

Ninja Gaiden 3: Razor's Edge
Till skillnad från i Ninja Gaiden 3 där man bara hade sin katana, finns det här sex vapen att välja bland.

Skurkarna är verkligen ute efter mig och vet att jag kommer hugga dem till köttkonfetti om de inte lyckas med sitt uppsåt - att döda mig. De flankerar, är aggressivare och kommer att kämpa tills varje liten livsgnista är borta. Bli inte förvånad om till synes sönderhuggna fiender plötsligt drar sprinten från en granat och kastar sig mot dig i en självmordsattack, eller om fiender klyvna vid midjan hasar sig fram längs marken som om en komplett benkapning bara är ett ytligt skrubbsår, i bästa Monty Python-anda.

Värt att notera är för övrigt att Ninja Gaiden 3: Razor's Edge är betydligt blodigare än sin föregångare, och det känns riktigt roligt att se att Nintendo är de som serverar mest våld för en gångs skull. Kanske ett tecken på att de faktiskt menar allvar med snacket om att satsa mer på hardcore-spelare och inte kommer att försöka tvinga fram barnvänligare versioner av spelen.

Ninja Gaiden 3: Razor's Edge
Ryus arm fungerar på ett annorlunda sätt i Ninja Gaiden 3: Razor's Edge jämfört med till Playstation 3 och Xbox 360.

Till skillnad från många andra multiformatsspel som släppts till Wii U försöker Team Ninja inte att tvinga sig på spelaren genom att lägga massa onödigheter på Wii U Gamepad. Något jag applåderar då varken kartor, livmätare eller liknande visat sig vara speciellt praktiska att ha på extraskärmen. Istället får man nu en lista över de attacker man har tillgängliga och med ens känns det helt logiskt. Tidigare har jag varit tvungen att pausa spelet, bläddra i menyer och sedan försökt minnas hur jag gjorde en viss grej.

Detta är en annons: