Wasteland 3

Säg "postapokalyptisk underhållning", och de flesta tänker nog på spel som Fallout och Rage samt kanske filmer likt Mad Max. Många ser nog även stenhård action framför sig, gärna i förstaperson där det peppras ner mutanter och radioaktiva robotar. Och det kan man såklart förstå, men de flesta av dessa spel är i grunden inspirerade av en helt annan serie.

Wasteland 3 har mer gemensamt med Fallout-titlarna som kom innan vi fick höra Liam Neesons irländska stämma förgylla trean. Det spelas i huvudsak ur ett isometriskt perspektiv och lär få Xcom-fans att snabbt känna sig varma i kläderna. Jag hör till dem som tycker att Wasteland-spelen inte fått det erkännande de förtjänar, men i och med Wasteland 3 tror jag faktiskt att detta kanske kan vara vändpunkten. För jag törs redan nu slå fast att det är ett högt betyg som väntar dig i slutet av denna recension.

Det första spelet i serien lanserades redan 1988, medan det andra kom att dröja till 2014 och det blev verklighet efter en Kickstarter-kampanj. Detta tredje spel i serien har därför betydligt mer gemensamt med det andra spelet än det första. Wasteland 3 är därför kort sagt ett taktiskt rollspel sett snett uppifrån med turbaserade strider som utspelas i ett fruset och postapokalyptiskt Colorado. Så vad har denna best till äventyr (jag väljer ordet "best" av en anledning - spelet är enormt) att erbjuda då?

Det jag gillar klart bäst med Wasteland 3 är storyn. Det är såklart en personlig preferens, men om du uppskattar ett starkt narrativ så kommer detta tveklöst vara något för dig. Jag tänkte försöka undvika att spoila det roliga här, men det handlar i stora drag om att du förfogar över en grupp Rangers, och du har lämnat det dammiga Arizona bakom dig för frusen tundra i Colorado. Orsaken till detta miljöbyte är att du letar efter en person som kallar sig Patriarch, och denne har på mystiska premisser begärt din assistans.

Äventyret startar med en ursnygg animerad sekvens där där vi får se när truppen tar sig in i Colorado, men hamnar i ett bakhåll... något jag för mitt liv inte kan begripa hur de inte kunde missa i en ond och postapokalyptisk värld! Efter att de flesta medlemmar i ditt team dödats, tar du kontrollen över två kvarvarande karaktärer samt slungas in i en genomgång av spelsystemet. Det fungerar generellt väldigt smidigt där jag ena sekunden kollar snygga mellansekvenser och andra slåss för mitt liv i stenhårda strider. Bland annat fick jag här stifta bekantskap med ett enormt metallmonster samt strida med fordon. Trots det djupa spelsystemet är det genomtänkt och logiskt intuitivt.

Det här med att "dina val har betydelse" har kommit att bli en riktig floskel i spelvärlden, och oftast är det heller inte särskilt sant. Wasteland 3 är dock ett undantag, som den som spelat Inxiles andra spel redan vet, så är det här titlar där det faktiskt är dina handlingar som styr spelet snarare än tvärtom. Redan tidigt träffar jag en gammal Ranger-vän som tagits till fånga av fiender. Här kunde jag välja mellan att skjuta ner dem eller låta dem gå för att rädda min vän. Jag valde sistnämnda, något som ledde till att ruskprickarna varnade sina allierade. Vips var jag inbegripen i en stor strid på nytt, som jag hade kunnat undvika med bättre strategi. Detta är bara ett exempel såklart, men var beredd på att dina val kommer få konsekvenser och det kan dröja väldigt många timmar innan du märker av det.

Striderna är generellt väldigt underhållande. Som jag skrev tidigare påminner det lite om Xcom och andra turbaserade spel. Du har både närstrid och distansattacker till ditt förfogande, och kan såklart nyttja omgivningarna på olika sätt. Det gäller att ta sig an slagfälten med en plan, som att försöka flankera och ligga steget före. Misstag kan stå dig dyrt, och för att dra till med en kliché så känns det lite som schack.

Så småningom kan du ha upp till sex personer i din trupp som kan utforska spelvärlden, prata med folk och vara med i strider. Detta är en av spelets verkliga styrkor och det blir roligare och roligare ju fler krigare du samlar på dig. Dina två startfigurer kan plockas ur ett antal förvalda sådana, men du kan även göra egna om du föredrar det, verktygen för detta är riktigt bra. Jag satsade på combon av far och dotter. En bra på närstrid och en sniper. Tyvärr hade jag nog valt annorlunda med facit i hand, då närstrid på låg nivå är livsfarligt. Lyckligtvis levlas dina karaktärer upp och du kan då fixa sådant i efterhand. Du kan även spela co-op med andra, vilket dock inte funkade vid recensionstillfället.

Låt mig avrunda detta med att parata om ljud och grafik. Wasteland 3 ser riktigt bra ut och givetvis är det seriens snyggaste spel. Världen är trovärdig och levande, och jag tycker animationsarbetet är kanon. Storyn och dialogerna är dock den verkliga behållningen, och även här är ljudet väldigt bra, även om vissa röstskådespelare inte riktigt håller måttet.

För att summera är Wasteland 3 helt briljant. Storyn är suverän och striderna makalösa med intressanta taktiska element att lära sig utforska. Om du gillar "riktiga" rollspel så kommer du älska detta, tror jag. Tack vare bra ljud och bild kommer världen också till liv på ett annat sätt och sammantaget har livet i Colorado varit en höjdare. Varm köprekommendation med andra ord.