Gears of War

Jag är fullkomligt galen i actionspel. Det vet säkert du som har läst Gamereactor förut redan vid det här laget. Jag faller ofta pladask för tunga actionupplevelser och ser gärna att såväl mängden våld som den obligatoriska vapenonanin överdrivs. Maskingevär, pistoler, hagelgevär, kulsprutor, raketer - jag älskar att skjuta, och då helst mot antingen skrikande nazister, monster eller rymdvarelser.

Jag kände redan för drygt ett halvår sedan, vid min första testsession med Gears of War, att det skulle bli någonting alldeles extra. Förutom den perverst läckra grafiken kändes det spelmekaniska snudd på fulländat och upplägget mycket attraktivt. Nu, nio timmar efter mina första skott tillsammans med Marcus Fenix och hans mannar, är världen räddad, hotet tillintetgjort och min hjärna fullproppad med oförglömliga ögonblick. Gears of War är ett mästerverk och ett spel som ingen Xbox 360-ägare får missa.

Handlingen tar vid två veckor efter det att huvudpersonen Marcus Fenix fängslats efter anklagelser om förräderi. När spelet börjar har den invaderande Locust-rasen slagit ut stora delar av huvudstaden och Fenix gamla kompanjon låser upp celldörren dit Marcus sitter. Människan är en utrotningshotad ras i Gears of War, och de sista spillrorna av den mänskliga armén får ett tufft uppdrag. En atombomb måste fraktas ned till fiendernas tillhåll under jord och detoneras inom de närmaste 24 timmarna. Uppgiften faller på Fenix, kompanjon Dominic Santiago, löjtnant Blair och den kaxige krigsmaskinen Cole.

Gears of War är Epic och huvuddesigner Cliff Bleszinskis skötebarn och har under de senaste tre åren varit under utveckling av ett gigantiskt team. Ambitionen har varit solklar: skapa ett extremt explosivt actionspel av högsta klass för att slå sönder konkurrensen och samtidigt stilla vår överdrivna hunger efter Halo 3. Det tog mig 22 minuter att acceptera det faktum att Epic lyckats med exakt vad de förutsatt sig att göra. Det tog mig ytterligare en timme för att inse att Gears of War är årets hittills bästa actionspel - med stor marginal.

För i ämnet tung action finns det idag ingenting som kan mäta sig med Gears of War. Testosteronet fyller varje spelskärm och Epics framtidskrig är hårdare, råare, argare och smutsigare än någon annan strid som någonsin erbjudits i ett spel. Vapnen är rostiga, min dödliga motorsågsbajonett drivs av diesel och mina kamrater skriker mer än gärna fraser som "Eat shit and die motherfucker!" och "Die, you fucki'n bitch!" i samma veva som de delar ut en hagelkvast mot fiendens köttiga huvuden. Gears of War är så överdrivet manligt, så stencoolt och så våldsamt som ett spel av den här typen överhuvudtaget kan bli, och självklart njuter jag av varje enskild sekund.

Till skillnad från Epics alla Unreal-spel ses Gears of War ur ett tredjepersonsperspektiv, ett vågat och lite ovanligt grepp med tanke på hur spelet är strukturerat. Kameran befinner sig någon meter bakom Marcus till dess att han sätter gevärskolven mot kinden då vyn förändras och enbart visar hans gevär plus den högra halvan av hans huvud. Utan att för den skull vara ett taktikorienterat actionspel som exempelvis Rainbow Six eller Brothers in Arms skiljer sig spelet mycket från exempelvis Unreal II: The Awakening eller varför inte Halo-spelen då explosiva tjurrusningar direkt mot fienden oftast bestraffas med en enkel biljett till himlen. Istället gäller det att söka skydd innan man börjar skjuta för att sedan med hjälp av den vänstra analoga avtryckaren titta upp så pass mycket att man kan påbörja sin eldgivning utan att vara en alltför stor måltavla.

Gears of War handlar om de mest elementära delarna i traditionell krigsföring där nedtryckande eld, understödseld, framryckning i stötar och framförallt flankering - är livsviktigt. Fienderna är smarta, starka, utrustade med minst lika kraftfulla vapen som Marcus och hans män - och framförallt väldigt tåliga. Det sedvanliga upplägget då fienderna tål fyra skott medan spelaren själv enkelt sväljer nitton magasin mot ansiktet används inte i Gears of War där spelbalansen känns modern och väldigt fräsch. Locust-soldaterna bär alla skyddsrustning och tål ofta ett helt magasin innan de avlider. Det gäller därför att hela tiden se till att man har ryggen fri, är skyddad bakom en sten, en dörr eller vägg och siktar mot huvudet. Det gäller också att alltid hålla uppsikt över sina kompanjoner för att dels kunna läka deras sår och återuppliva dem om de stupar - men även att lägga nedtryckande eld mot fiendesoldaterna för att de snabbt ska kunna rycka fram.

Och samtidigt som det vore fel att kalla Gears of War nyskapande (bortsett från det tekniska som i allra högsta grad är nyskapande) så är det samtidigt svårt att försöka sammanfatta den briljanta spelbarhet som faktiskt bjuds. Epic har struntat i konventioner och allmänt trötta regelverk som hör actiongenren till och istället blandat friskt och nallat från en hel massa andra, underbara actionklassiker. Spelkontrollen är en ljuvlig mix mellan Halo och Rainbow Six, kryddat med små moment från Capcoms fantastiska Resident Evil 4.

Epics huvuddesigner Cliff Bleszinskis berättade för mig för ungefär ett år sedan att ett av hans absoluta favoritspel är Resident Evil 4, och det märks. En bit in i spelet stöter Marcus och Dom på Locust-rasens trumfkort, en så kallad "Berserker". Detta är en gigantisk, urstark honbest gjord av stelnad lava som slår sönder allt som kommer i hennes väg och inte kan stoppas med kulor. Det krävs därför att man lockar henne att rusa mot en medan man själv i sista sekund hoppar åt sidan.

Man måste locka monstret genom tre stora, gamla matsalsrum och samtidigt som man håller henne ifrån att slå ihjäl Dominic måste man hela tiden se till att hon rör sig i rätt riktning och slår sönder de låsta dörrar som leder ut till gården. Väl ute på gården kan man gömma sig bakom en av de många stenblock som finns för att försiktigt använda sig av ett specialvapen kallat "The Hammer of Dawn" - en satelitstyrd minipuffra men vilken Marcus kan markera ett objekt som han vill ska bli helgrillad av urstark satellitlaser för att sedan luta sig tillbaka och bevittna en sjuhelvetes explosion. Detta är bara ett av många små fiffiga moment i Gears of War som snyggt bryter av tempot och påminner mycket om tempoavbrotten i Resident Evil 4.

Att kalla spelkontrollen i Gears of War fantastisk är en underdrift, den är makalös. Att kontrollera Marcus och utföra den mängd supercoola och sjukt snyggt animerade rörelser han har i sitt register är oerhört enkelt och samtidigt följsamt och mycket belönande. Efter att par timmar in i spelet kastar man sig mellan olika skyddspositioner, gör kullerbyttor, sågar sönder Locusternas fotsoldater med motorsågsbajonetten och lobbar in granater där de gör som mest skada. Gears of War är lika drömlikt vackert att spela som att titta på, och det säger inte lite.

För rent grafiskt finns det inget spel på marknaden idag, oavsett genre, som kan mäta sig med den tekniska briljans som det här spelet bjuder på. Miljöerna är gigantiska och så sanslöst detaljerade att det ibland svider i mina ögon. Modellerna är oerhört snyggt gjorda, underbart animerade och klädda med extremt högupplösta texturer och alla ljussättningsknep som existerar. Epics designambitioner har varit skyhöga och under ledning av smyggeniale Cliff Bleszinski har de skapat en högst originell och fruktansvärt vacker spelvärld. Allt från de majestätiska jätteruinerna i spelets början till de lavafyllda grottorna senare i äventyret har utformats med enorm fingertoppskänsla och får mig allt för ofta att bara stanna upp och stirra. Vid ett antal gånger har jag trotsat vildsint eldgivning bara för att låta kameran vandra fritt och smeka de gigantiska omgivningarna som det här spelet innehåller.

Sera är en vacker plats, en förvisso krigshärjad och delvis redan förstörd planet, men med arkitektur att dö för. Varifrån Cliff Bleszinskis och hans 18 man starka designteam hämtat inspiration ifrån till utformandet av Seras vet jag inte, men så homogent och genomgående ursnyggt som Gears of War är, är det idag ingenting till Xbox 360 som ens kan konkurrera.

Beträffande det omdiskuterande multiplayerläget och möjligheten att dela skärmen om man vill så stämmer ryktet, trots att det egentligen borde vara praktiskt omöjligt att rendera denna grafik två gånger utan att döda hårdvaran. Men det går, precis som det går alldeles utmärkt att spela co-op genom hela äventyret på delad skärm.

Multiplayerläget är ett mycket bra sådant som inte bara känns originellt utan även oerhört vanebildande. Matcherna består av åtta spelare, fyra på varje lag, och äger rum på krampaktigt små arenor. Det handlar om att rycka fram i par, vara noga med att söka skydd innan man påbörjar sin eldgivning och aldrig bli för stillastående. Medan ens lagkompis skjuter kan man själv trycka ned A-knappen för att snabbt rusa till nästa skyddade position, sen gäller det att lägga nedtryckande eld och återgälda tjänsten. På så sätt tar man sig ofta nära nog för att hoppa ut från skyddet och stoppa motorsågsbajonetten i halsen på motståndarlaget, en så pass belönande känsla att man blir varm och pirrig i hela kroppen.

Pirrar gör det även av den ljudbild som bjuds i Gears of War, som vida överträffar allt annat i actiongenren till Xbox 360, inklusive välljudande Call of Duty 3 och Rainbow Six: Vegas. Allt från den dynamiska musiken, till miljöljud, rena ljudeffekter och röstskådespeleri håller absolut toppklass och det finns också ett djup i basen i Gears of War som ofta saknats i just Xbox 360-spel. Jag har tidigare misstänkt att ljudprocessorn i maskinen varit svagare än i den första Xboxen då en lite för transparent och maskinell ljudkaraktär präglat de allra flesta spelen, nu är dock de misstankarna som bortblåsta.

Jag hade hoppats och trott att Epic skulle lyckas med att förverkliga alla de idéer de haft under utvecklingen av det här spelet. Jag hade också hoppats att tempot, variationen, vapnen, röstskådespelarna, den artificiella intelligensen skulle leva upp till de förväntningar som allt förhandssnack genererat. Det färdiga spelet levererar på alla tänkbara punkter och överträffar allt jag hade väntat mig av Gears of War. Vad som återstår för dig nu är bara att snabbt som attan springa ned till närmaste spelbutik och inhandla ett eget exemplar. För detta är ett mästerverk du under inga som helst omständigheter får missa.

Klicka här om du vill vinna ett exemplar av Gears of War!