WWE 2K Battlegrounds

Jag skulle vilja påstå att de senaste tio åren har det varit en tydlig strävan i WWE-spelen att lämna spelglädjen bakom för att istället försöka simulera WWE-cirkusen så minutiöst det bara går. Det läggs så mycket energi på att kunna skapa sina egna intron, stapla bord på varandra för vansinniga bumps och allehanda utstyrslar - att det inte riktigt finns tid att bry sig om gameplay.

Medan WWE är fenomenalt roligt att kolla på (eller var åtminstone, senaste halvåret är det svagaste i mannaminne) och kretsar kring vansinniga storylines, alltid med glimten i ögat, och spektakulär brottning... har spelen varit likstela historier befriade från underhållning. Och förra året gick man ett steg för långt med detta upplägg. Det gick nämligen knappt att spela alls, och kan bäst beskrivas som frustration, buggar och tristess till fullpris.

Lyckligtvis fattade 2K Sports ett klokt beslut och lät serien vila ett år. Jag tror visserligen det hade behövts mer än så, men det är en annan historia. Istället satsade man på ett mer lättsamt wrestling-spel i år, och det är något som tidigare bjudit på stor underhållning ibland annat WWE All Stars från 2011, så jag var positiv. På något sätt simulerar dess mer lättsamma spel wrestling-känslan betydligt bättre än de likstela årliga upplagorna.

Och här är vi nu. WWE 2K Battlegrounds. Ett spel som har mer gemensamt med ett fightingspel än WWE 2K-titlarna, där bokstavligt talat allt är överdrivet och legender trängs med aktuella kämpar. Här finns en underbar story där managern Paul Heyman reser runt och letar efter starka wrestlers, allt inramat med serietidningsmanér. Genom att spela detta får du en chans att prova på lite olika kämpar, och märker då spelets kanske mest graverande brist.

Det finns nämligen bara fem typer av wrestlers (all-rounder, brawler, high-flyer, powerhouse och technical) och många är i princip helt identiska att spela. Ensemblen kämpar har alltså byggts ut genom att man bara gjort nya utseenden till en och samma karaktär. Och vad värre är, det finns heller inget stort speldjup. Matcherna består av en knapp handfull attacker som utförs om och om igen medan du laddar upp en supermätare för att kunna avfyra din mest förödande specialare. Värst är det när du spelar mot datorkontrollerade spelare, vilka inte har någon artificiell intelligens alls. Därmed kan du vinna genom att bara göra samma attack om och om igen, och du behöver aldrig ens försöka lära dig spela spelet.

Det känns som att WWE 2K Battlegrounds utvecklats på rekordtid och därför helt enkelt saknar speldjup, innehåll, varierade karaktärer och har matcher som börjar med att brottarna bara dyker upp från ingenstans och står och lyssnar till sitt ledtema en halv minut. Då hjälper det inte att det finns en generös uppsättning spellägen, från Royal Rumble till turneringar och även Cage-matcher. Det blir inte roligt att spela, och det hjälper heller inte att det finns många småbuggar.

Lyckligtvis finns det en grej utvecklarna ansträngt sig lite extra med, och det är mikrotransaktionerna. I rättvisans namn ska sägas att du kan låsa upp allt genom att bara spela, men det finns ett 40-tal wrestlers och det handlar om kopiöst mycket job. Men det har 2K Sports löst genom mikrotransaktioner. Du kan halvt ruinera dig med att köpa innehåll till spelet, som är det enskilda spel jag testat som mer än något annat påminner om en 'free to play'-titel du faktiskt måste betala för. Jag tycker verkligen det är hög tid att 2K Games ser över hur det sköter den här biten i sina sportspel.

I slutändan går det att ha kul väldigt korta stunder med rätt sällskap i WWE 2K Battlegrounds, men så snart man inser att det verkligen inte finns någon finess, så mynnar det ut i ett frenetiskt knapphamrande. Och jag tycker det är så fruktansvärt synd, för designen är en fullträff och rolig digital party-wrestling är något alla kan ha kul med oavsett om man gillar pro-wrestling eller ej. Det här känns som mest som ett riktigt snabbt hopslängt spel optimerat för att sälja mikrotransaktioner, och faktiskt ännu värre än de ordinarie WWE-spelen. De är visserligen inte heller roliga att spela, men innehåller åtminstone något.