Svenska
Gamereactor
recensioner
Dead Space 3

Dead Space 3

Visceral Games tar sig återigen an Dead Space-serien och lägger in co-op och vapenskapande till mixen. Bästa spelet i serien hittills? Långt ifrån, tycker Elfving som satt betyg på trean...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

No space for fear.

Med denna textrad har Visceral Games och EA marknadsfört Dead Space 3, och det är en talande tagline. Stämningsfull enslighet ombord farofyllda rymstationer har ersatts med storslakt. Arga marinsoldater skriker, vi pulsar omkring på ljusa snöplaneter och vi kan samarbeta i vårt krigande. Inget rum för rädsla. Pang på bara. Men det kanske inte nödvändigtvis behöver vara något negativt?

Vi tar det från början. Vår gamle ingenjörspolare Isaac Clarke och Ellie Langford har överlevt fasorna på rymdstation Sprawl, och får nys om en planet vid namn Tau Volantis. Denna himlakropp är av stort intresse då en attack av Necromorphs tydligen kunde förhindras här. Efter att ha blivit förföljd av nedriga Unitologists och på köpet blivit dumpad av sin tjej tar Isaac sig i kragen och koncentrerar sig på uppdraget: att ta reda på hur de slemmiga Necromorpherna kan besegras.

Dead Space 3
Striderna är sällan roliga, för det mesta förutsägbara och aldrig någonsin skrämmande.
Detta är en annons:

Efter en kort, inledande stund med en annan karaktär får vi snart ta kontroll över Isaac, varpå vår trogna plasma cutter får börja göra det den (inte) är designad för. Konfrontationerna med Necromorphs känns tyvärr som ett steg tillbaka jämfört med förut, dock. Visst kan man bli överraskad då och då av en ruskprick som hoppar ned från taket och attackerar dig, men överlag dyker fienderna upp precis när jag mutttrar "och nu kommer det väl några kebabmonster". I synnerhet när Isaac måste vänta en stund på något - en seg hiss eller trög dörr - är anfallen väldigt förutsägbara.

Det går ofta även att utnyttja den artificiella intelligensen under striderna genom att helt enkelt "rada upp" fienderna istället för att ta dem en och en. Att använda Statis-förmågan till att frysa tiden för Necromorphs, eller att telekinetiskt dra ut vassa saker ur fallna fiender och sedan slunga iväg dessa mot färskt kött, erbjuder viss variation, men överlag är det ett ständigt pepprande.

Tiotusenkronorsfrågan är förstås: blir man rädd? Om jag bortser från ett par gånger när flipperspel och mjukdjur i en leksaksaffär plötsligt pipit till, är svaret tyvärr nej. Känslan av att verkligen paniskt kämpa för sitt liv mot genuint skräckinjagande monster har alltså försvunnit, och actionsekvenserna i Dead Space 3 blir därför mer av ett löpande band-mejande av (visserligen väldesignade) monster.

Dead Space 3
Knapphamrande och alternativa kameravinklar blir det mycket av i Dead Space 3.
Detta är en annons:

Storyn är inte heller mycket att hurra för. När Isaac får ett tungt besked av kärleken Ellie på sin telefonsvarare (eller vad nu den framtida versionen kallas) är scenen bara snäppet bättre än de värsta amerikanska såpoperorna, och det triangeldrama som sedan rullas fram är totalt ointressant och klichéfyllt. Istället för att prata om tjej- och killproblem borde Isaac, John och Ellie diskutera alienhotet utifrån, och hotet i sig borde vara mer hotfullt.

Presentationsmässigt är det bra, bitvis riktigt bra, dock. Sci-fi-inredningen har en övertygande helhet, oavsett om vi rör oss i mörka korridorer, på snötäckta planetytor eller i nollgravitation ute i rymden. Utsikten vi får när Isaac besöker bryggan på ett fraktskepp, när en halvt dold stjärnas ljus slungas mot oss, är riktigt tjusig. För en rymdfantast som undertecknad är dessutom flygturerna i rymden vackra att titta på. Det finns också en skön känsla av klaustrofobi och utsatthet när man susar genom rymden, då syret är begränsat. Lyckligtvis finns påfyllningstankar lite varstans att tillgå.

När vi inte leker "2001 - Ett rymdäventyr" eller rensar mörka rymdskepp på tentakelmonster fryser vi häcken av oss på isplaneten Tau Volantis, ett välkommet avbrott från det annars rätt mörka Dead Space 3. Visst kan man hävda att öppnare ytor av denna typ går emot spelseriens tätare, instängda miljöer men jag gillar dem - om inte annat för hur Necromorphs går i tusen isbitar när jag pepprar dem.

Dead Space 3
När vi får chans att boosta oss fram genom rymden är stämningen god, mycket tack vare ljudarabetet.

Mindre roligt, och till och med irriterande, är de många quick time event-partierna som Visceral slängt in i Dead Space 3. I bästa (nåja) Uncharted-anda hänger Isaac från relingar, aktar sig för laviner och ramlar ned från broar - varpå vi får trycka på A-knappen eller på sin höjd styra styrspaken åt något håll tills saken löst sig. Tanken med de här filmiska sekvenserna är förstås att skapa mer dramatik men effekten blir den raka motsatta. När en Necromorph för niohundraåttiosjätte gången tar ett stadigt tag om Isaacs nacke och jag måste hamra knapp tröttnar jag ordentligt och undrar där denna uråldriga spelmekanik egentligen ska pensioneras.

Fräschare känns de moment när vi får snickra ihop vapen vid de arbetsbänkar som finns lite varstans i spelet. Här har allt förenklats och samtidigt blivit mer avancerat jämfört med de tidigare delarna i spelserien, och lägger man ner energi på vapenmakandet finns mycket roligt att hämta. Till en början kan de många menyerna med råmaterial, vapendelar och ritningar kännas överväldigande, men allt är logiskt uppbyggt och uppmanar till experimenterande.

Dead Space 3
Vapenmakandet ger rollspelsvibbar och förstärker känslan av att vi ju faktiskt lirar som en ingenjör.

Du skapar de nya vapendelarna med hjälp av råmaterial (järnskrot, wolfram, konduktorer med mera) du hittar lite varstans under spelets gång och det finns många delar att förbättra. Du kan börja från scratch och göra ditt eget vapen eller börja utifrån ritningar eller redan existerande vapen. Alla dessa kombinationer av vapenstommar, tillbehör och "upgrade circuits" gör det möjligt att bygga allt från precisa prickskyttevapen till el- och eldsprutande combopuffror.

Smidigt nog kan du använda ritningar du fått tag på från en co-op-runda i singleplayer vid ett senare tillfälle. Är du en sån som inte vill förkovra dig i timmar på detta snickrande går det bra att lägga krutet på att uppgradera din dräkt i stället, alternativt bara utgå från de lättaste ritningarna.

Så var det co-op-läget, där Isaac Clarke får hjälp av EarthGov-stridspitten John Carver. I ett drop in/drop out-läge (nix, ingen splitscreen tyvärr) kan du få hjälp av en andra spelare vilket förstås ändrar spelupplägget en hel del. Pusselsegmenten bygger nu på att två spelare samarbetar och fienderna är fler. Vi får också uppleva storyn ur två olika perspektiv, men då storyn i sig är nästintill helt ointressant känns det inte som något större plus.

- Var är det riktiga Dead Space och vad har ni gjort med det?!

Ja, så låter det när jag sammanfattar läget och föreställer mig själv i ett virtuellt kidnappningsdrama, lika klichéfyllt som Dead Space 3-storyn, där Visceral och EA rövat bort en finfin spelserie och ersatt det med en blek skugga av sitt forna jag. Sanningen är dessvärre att spelet i min Xbox 360 ju är den riktiga trean i rymdskräckserien, och mycket har förändrats. Tyvärr inte till det bättre. Här fanns ingen plats för rädsla, tydligen, och det man ersatte det med var som mest bara okej.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Fin grafik, djupt vapenmakarsystem, sköna rymdpromenader, hyggligt rolig co-op
-
Repetitiv action, trögt tempo, aldrig läskigt, ingen splitscreen i co-op, klichétyngd story, trista quick time events
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Jonas Mäki: Jag håller med herr Elfving om att Dead Space 3 är det svagaste spelet i serien, men inte exakt av samma anledningar. Jag kan störa mig rejält på hur sparstationerna är borttagna och hur jag sålunda tvingas spela om långa partier när Isaac bitit i gräset. Crafting-systemet tycker jag mest är en tidskrävande sidosyssla. Utöver detta är detta ett solitt actionspel där fiendefloran är skönt varierad och - ja - genuint läskig flera gånger. Co-op är dessutom skoj, förutsatt att du spelar med en god vän och inte någon random onlineperson som kan avsluta spelet närsomhelst. Detta är ett bra actionspel, men knappast det fansen väntat på. 7/10

Medlemsrecensioner

  • ovesmedberg
    Spelad version: PS3/PAL Samarbeta och slå ner fruktan tillsammans! Bege dig till en planet och utforska en ny, fientlig miljö. Upptäck sanningen,... 8/10
  • Imperial scout
    Visceral Games brassar på med en snötäckt planet, ett samarbetsläge och ännu mera action, men kan de göra detta och behålla skräcken... 7/10
  • Zoiler
    Isaac Clarke har inte haft det lätt de två senaste spelen. Som Jordens enda hopp har han bekämpat den parasitiska monsterrasen necromorphs men det... 7/10
  • SpamKnugen
    "Metodik, metoder och tillvägagångssätt i diverse verksamheter", hmm... ordet metodik verkar passa väldigt bra att beskriva Dead Space... 9/10
  • Unknown user
    Den tredje delen ur Dead space serien är här, och även om det inte är den bästa så är detta helt klart en titel värd din... 9/10

Relaterade texter

Dead Space 3Score

Dead Space 3

RECENSION. Skrivet av Jonas Elfving

Visceral Games tar sig återigen an Dead Space-serien och lägger in co-op och vapenskapande till mixen. Bästa spelet i serien hittills?



Loading next content