Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

ESCAPEVEKTOR

Pac-Man är död! Länge leve Pac-Man! Oskar har testat Nnooo:s moderna svar på arkadklassikernas Rolls-Royce och är måttligt imponerad...


Livet som elektrisk impuls är inte lätt. Åtminstone inbillar jag mig att det är just en sådan huvudkaraktären i Escapevektor ska föreställa. Hela hans värld är nämligen uppbyggd av komplexa, linjära strukturer mot en 90-tals-doftande, retrofuturistiskt mörklila, kuliss där klassiskt arkadiga blip-läten ackompanjerar äventyret från början till slut. Inte konstigt då att man vill ta sig ut. Något som förstås bara kan ske genom mängder av logiskt och geometriskt tänkande och pusslande...

Två saker står klart redan under de första banorna. Den första är att det här verkligen är den tänkande individens spel. Den andra är att utvecklaren verkar ha sneglat mer än eller två gånger på Pac-Man. Konceptet som sådant går nämligen ut på att trixa sig igenom banor byggda av raka linjer som förstås har ett och annat hinder på lur där den som är mindre vaksamt lagd kan komma att springa på en och annan suck eller svordom.

Escapevektor
Designen i Escapevektor är ingenting som framtida generationer kommer att hänga bredvid Mona-Lisa på Louvren direkt.

Här måste man, precis som i Pac-Man, besöka varenda skrymsle av varenda bana, men tempot är betydligt långsammare. Det medför att det är frustrerande omöjligt att klara redan spelets tidiga banor enkom på magkänsla och flinka fingrar - för att inte tala om hur det ser ut en bit in.

Konceptet blir snabbt repetitivt. Inte minst med tanke på att det redan existerat i närmare 30 år. Samtidigt känns den här typen av lättsamma spel som ett välkommet inslag i min Nintendo 3DS som annars framförallt brukas för långkörarpass med spel av det mer storslagna slaget såsom The Legend of Zelda: Ocarina of Time 3D eller Resident Evil: Revelations. Faktumet att man hela tiden uppdaterar spelaren med en växande arsenal av gimmickar såsom vapen eller speciella zoner gör också att öknen inte tycks lika torr som den kanske egentligen är.

Fantasilös design och musikspår som får vänster pekfinger att flyga mot mute-knappen till trots är Escapevektors svagaste beståndsdel faktumet att man ständigt måste hålla in höger axelknapp för att zooma ut. Annars dör man en oundviklig död i 100% av fallen. Glömmer jag bort detta - vilket jag i stort sett alltid gör under inledningen av mina spelsessioner - möter jag plötsligt en oväntad fiende och måste börja om. Att laddningstiden är sisådär två sekunder längre än vad som borde vara brukligt för den här typen av spel gör inte saken bättre.

Escapevektor
Det lila symboliserar platser där spelaren redan har varit. Det gäller att fylla i allt för att till sist ta sig in i ett litet mål.

Samtidigt finns här en retrodoftande entusiasm och potential som jag dras till. Jag gillar framförallt systemet med medaljbelöningar och onlinebaserade rankinglistor. Dessvärre känns det sällan som att jag vill vare sig backtracka eller röra mig framåt då bandesignen är så intetsägande att jag upplever det som att jag står och stampar på samma ställe.

I slutändan är Escapevektor en titel som varken förtjänar ris eller ros, och det gör mig lite förbannad. Pusselspel måste ha det där lilla extra. Nöjer man sig med att kopiera ett så beprövat projekt som Pac-Man måste man faktiskt leverera något i hästväg vad gäller knorrar i bandesign, musik och grafik, men det gör man inte här. Samtidigt har det alltid varit kul med Pac-Man, ju.

05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Lättåtkomligt, retrocharmigt, tankekrävande, utmanande
-
Fantasilös design, intetsägande musik, repetitivt, kräver ett uthålligt pekfinger
BETA +