Recension

Special Forces: Team X

Publicerad 2013-02-11

Jocke har duckat för vinande onlinekulor och förbannade attackhundar i Zombie Studios senaste multiplayer-giv...

Zombie Studios är inte några nybörjare vare sig när det gäller multiplayer-spel eller nedladdningsbara titlar. Med Blacklight: Tango Down och free-to-play uppföljaren Blacklight: Retribution på meritlistan vet vi att de kan göra fullt fungerande action. Special Forces: Team X lånar mycket från dessa titlar men bjuder även på en del nyheter.

Något som känns igen är den avskalade upplevelsen. Istället för att bjuda på ett halvhjärtat försök till enspelarkampanj får man här enbart multiplayer-komponenten serverad. Ett smart drag som helt plötsligt gör att ett nedladdningsbart spel som Special Forces: Team X kan mäta sig med genrekamrater med betydligt större budget.

Special Forces: Team X spelas ur ett tredjepersonsperspektiv och lånar oblygt spelmässiga inslag från spel som Gears of War och Call of Duty. Likt Epics machoskjutare finns det här ett cover-system som bör utnyttjas för att lyckas på slagfältet. Det fungerar på det stora hela rätt bra men jag saknar möjligheten till att hoppa mellan skydden på ett smidigt sätt.

En lyckad träff innebär inte sällan en dödsanimation av den hårdare skolan.

Zombie Studios har på förhand pratat sig varma kring hur spelarna själva röstar fram hur kartorna ska se ut inför varje spelomgång. I praktiken innebär det att kartan är tredelad, vilka tre delar som det stundande slaget ska utspelas på röstas fram och läggs sömlöst ihop. Ett stort antal kombinationer kan alltså bildas. Trots det dröjde det inte länge innan jag tröttnade på de lagerlokaler och soptippar som miljöerna består av.

Vapnen som finns att tillgå är sådana vi lärt känna i otaliga liknande spel och arsenalen utökas i takt med att nivån på din karaktär stiger. En välkommen nyhet i sammanhanget är attackhundarna som kan skickas på gömda motståndare. Utspritt på banorna finns det lägligt nog även specialvapen i form av motorsågar och granatkastare.

Spelet har begåvats med en grafisk stil som för tankarna till det urläckra Borderlands 2. Vid en närmare titt märker man dock att grafiken inte når upp till den nivån, varken detalj- eller designmässigt. Dessutom dras den testade Xbox 360-versionen med en del segladdade texturer. Det för multiplayer-upplevelser så viktiga flytet är det dock inga problem med.

I Special Forces: Team X får vi enbart en multiplayer-komponent istället för en påtvingad, slentrianmässigt utförd singleplayer-kampanj.

Striderna är ösiga och stort fokus läggs på samarbete. Detta avspeglas även i de fem tillgängliga spellägena som alla inbjuder till lagspel på ett eller annat sätt. Det är lagbaserade dödsmatcher, kontrollerande av baser och flaggnorpande precis som man kan förvänta sig. De två "nya" spellägena, Hot Zone och High Value Target, är varianter av King of the Hill respektive Regicide som känns igen från Halo 4.

Inget nytt under solen alltså, vilket faktiskt summerar Special Forces: Team X ganska bra. Det är ett stabilt och intensivt actionspel som absolut kan vara värt att kolla in för den actionsugne, inte minst på grund av den attraktiva prislappen. Den bristande miljövariationen och de få nyheterna gör det dock svårt för mig att välja det här framför de redan etablerade konkurrenterna.