När morgondimman i den japanska småstadsidyllen Inaba försvinner har den lämnat ett kvinnolik efter sig, hängandes från en TV-antenn. Händelsen är startskottet på en seriemördarjakt, och ett mysterium som endast kan lösas av en grupp gymnasiestudenter med övernaturliga krafter. Detta är premissen till ett av de senare årens mest kritikerrosade rollspel, Persona 4, och denna vecka släpps en uppdaterad version av spelet till Playstation Vita.
Men för er som inte är bekanta med morden i Inaba så tar vi det från början. Du spelar en student från storstaden som tvingas flytta till landsbygden under ett års tid för att bo med sin kommissarie till morbror, och hans unga dotter. Det dröjer dock inte länge innan huvudkaraktären blivit ledaren över en grupp ungdomar som beslutar sig för att gå till botten med mysteriet som lamslagit hela staden.
Sökandet efter sanningen leder snart gruppen till ett alternativt universum inuti TV-apparater, där invånarnas förtryckta känslor nästat sig och bildat avskyvärda monster. En stor del av spelet kretsar kring att ta reda på hur denna TV-värld är kopplad till morden, och det är inte garanterat att man lyckas lösa mysteriet innan skolåret är slut och man tvingas lämna Inaba åt sitt öde.
Persona 4 och dess uppdaterade version, Persona 4: The Golden, är nämligen uppbygga av ett strängt tidsschema som varar ett helt år. Månaderna består av veckor, som består av dagar, och dagar är uppdelade i morgon, förmiddag, dag och kväll. De flesta dagar inleds med skolgång, vilket innebär lektioner och prov, men när klockan ringer ut är det helt upp till spelaren hur resten av dagen ska spenderas. Även vädret spelar en stor roll, då friluftsaktiviteter ställs in under regniga dagar, och ett nytt offer alltid dyker upp när den mystiska dimman intar staden.
Det finns oerhört mycket att göra i Persona 4: The Golden, och alla aktiviteter utvecklar huvudkaraktärens attribut. Vilket såklart är väldigt viktigt om man planerar att lösa mysteriet. Extrajobb leder till pengar, basketträning leder till bättre uthållighet och matteplugg i biblioteket leder till kunskap.
Spelets dagsupplägg faller knappast alla i smaken eftersom det mer eller mindre är en stressig tidsbegränsning, men det får spelvärlden att komma till liv. Det känns som att det alltid händer något, och det känns som en plats där tid faktiskt existerar och är någonting viktigt. Årstider kommer och går, helgdagar leder till speciella händelser och så vidare. För att inte tala om att upplägget passar det bärbara formatet perfekt, då man kan spela genom en dag på bussen och sedan stänga av när man är framme vid sin destination.
Även de viktiga händelserna i storyn är förbestämda på kalendern, vilket gör det till en utmaning i sig att hinna balansera skolarbete, extrajobb, umgänget och det faktum att seriemördarens framtida offer måste räddas innan dimman kommer. På så sätt är det ofta som att kanalsurfa mellan en high school-film med många roliga pinsamheter och ett spännande kriminaldrama.
Det råder dock ett fantastiskt samspel mellan dessa två halvor, mycket tack vare den älskvärda grupp karismatiska karaktärer som vi får lära känna genom spelets gång. Många av dem är skolelever som räddas av huvudkaraktären och hans detektivgrupp, och de är alla välsignade med en trovärdig kemi och ett fullständigt briljant manus som framkallar både skratt och tårar från början till slut. Med så många unika scenarion som inträffar blir det över sextio timmar långa äventyret aldrig tråkigt.
Det är snarare så att man tack vare karaktärerna lyckas leva sig in i Inaba, så att det nästan känns som att man är en del av staden på riktigt. Plötsligt engagerar man sig inte bara i det överhängande mysteriet, utan även i karaktärernas vardagssysslor, deras kärleksbekymmer, familjeproblem och deras framtidsplaner.
Om man vill så kan man utforska dessa aspekter hos sina nära och kära, för att utveckla de sociala länkarna mellan dem och huvudkaraktären. Detta leder till att huvudkaraktärens krafter växer ännu mer, vilket kommer väl till användning när klockan slår midnatt och TV-världen öppnar sig för våra hjältar. Detektivgruppen inser tidigt att den underliga värld som väntar dem inuti TV-apparaterna är kopplade till morden, där farliga skuggvarelser lurar.
Ungdomarna är dock inte helt chanslösa mot monstren, då gruppmedlemmarna kan uttrycka sina inre styrkor genom såkallade personas. Dessa personas är mäktiga varelser som används under stridernas gång för att bekämpa fienden, och under spelets gång gäller det att samla på sig nya personas, levla dem, ge dem nya attacker och så vidare. Det fungerar precis så som man kan tänka sig att ett turomgångsbaserat rollspel ska fungera, men i Persona 4: The Golden har Atlus förfinat striderna för att göra dem ännu bättre.
Tittar man på bilder så kanske det ser ut att vara exakt samma spel fast i läcker högupplösning, men inget kan vara längre från sanningen. Persona 4: The Golden är en oerhört ambitiös konvertering av en modern klassiker, där dussintals förbättringar tillkommit - stora som små.
Spelaren kan bland annat köpa frön och plantera dessa i en trädgård som man sköter tillsammans med huvudkaraktärens kusin, Nanako. Man kan även utforska Inaba nattetid för första gången, för att spendera ännu mer tid med polarna eller tjäna lite extra stålar genom att servera drinkar i en bar. Eller vad sägs om att fixa ett motorcykelkörkort och åka till stranden med sina kompisar, eller besöka storstaden och shoppa loss i nya butiker och ta sig an helt nya sidouppdrag?
Det har även tillkommit två nya sociala länkar i spelet, som kan leda till nya, drastiskt annorlunda, slut. En av de nya karaktärerna är den enigmatiske Marie, som nästan blir som en extra medlem i detektivgruppen om man väljer att spendera tid med henne.
Man måste såklart inte ägna sig åt dessa saker, men det ger de som spelat Persona 4 tidigare ytterligare anledning att återuppleva spelet, och alla nya sektioner är väl grundade i spelets story och känns aldrig malplacerade. De allra flesta nyheterna i Persona 4: The Golden är istället antingen så pass stora, eller så väl utförda, att jag som inte hade spelat originalet inte förstod att mycket av det jag gjorde inte ens var möjligt att göra i originalet till Playstation 2.
Här finns nya svårhetsgrader, flera animerade mellansekvenser, nya kostymer till alla karaktärer, och även helt nya personas. Atlus har även tagit sig tiden att förfinade många av de system som bygger upp spelets strider. Man har nu mer frihet när man kombinerar sina personas för att skapa nya, då man kan få välja vilka färdigheter som ska ärvas, och kortminispelet som avslutar några av striderna är helt omgjort.
Nyheterna tar dock inte slut där. I originalet hoppade handlingen två månader framåt i tiden mot slutet, men i Persona 4: The Golden är de försvunna månaderna istället tillgängliga. Denna tid kan användas för att vidareutveckla sina sociala länkar, åka på semester med sina vänner och även ta sig an en helt ny dungeon som besvarar några av spelets mer svårförklarliga frågor. De två extra månaderna ger storyn utrymme att varva ner, och detta lär tillfredsställa de som investerat hundratals timmar i Inaba genom åren.
Resultatet är den definitiva versionen av Persona 4 som gör det svårt att återvända till originalet. Visst plågas spelet fortfarande av de begräsningar som fanns på Playstation 2, med platta texturer, simplistiska karaktärsmodeller och små miljöer där laddningstiderna är många, men det är sådant man får ta. Det är fortfarande spelets stora hjärta som står i centrum, som än idag lyckas kompensera för bristerna.
Egentligen är jag inte rätt person för att recensera ett stort rollspel, men när jag spelade Persona 4: The Golden försvann många av de problem jag vanligtvis har med genren. Jag vet inte riktigt vad mer jag ska behöva säga för att övertyga dig om att det här är ett spel som helt enkelt inte får missas av någon Vita-ägare. Vare sig de återbesöker Inaba eller reser dit för första gången. Ett av de senare årens bästa rollspel har precis blivit ännu bättre. Det är ett mordmysterium som jag mer än gärna bär med mig i fickan, och en skolgång som jag mer än gärna återupplever många gånger om.