Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

CRYSIS 3

Crytek brassar på med spelvärldens överlägset fetaste grafik i ett blytungt actionäventyr till bredden fyllt med episka moment. Redaktör Mäki har recenserat Crysis 3...


Det må vara natt och regnet piskar mig visserligen i ögonen, men jag behöver inte mer än en bråkdels sekund i rollen som Prophet innan jag är redo att slå fast att Crysis 3 är tidernas snyggaste spel någonsin. Och det så överlägset att det inte ens är någon tävlan. Däremot är jag mer osäker på Prophet. Han verkar inte riktigt vara sig själv. Har maskineriet till slut tagit över? Är han mer Ceph än människa och hur mycket av Alcatraz finns egentligen kvar i honom?

För att besvara frågorna kastas man återigen in i kriget mot både Cell och Ceph och hamnar mitt i striden, utan några som helst andra vänner än gamle Psycho, som mer än någonsin gör skäl för sitt namn. Att ha backup i form av en bjässe med nanodräkt är såklart inte fel oavsett om man ska hugga ved eller rädda världen och redan från första stund märker man hur mycket mer populär Prophet blivit. Det poseras, det visas coola vinklar och det släpps tunga oneliners till både höger och vänster. Någon anonym hjälte är han inte längre.

Crysis 3
Redan vid första mötet med Crysis Warhead-legenden Psycho tvingas man ta sig för pannan och bara gapa. Detaljrikedomen är direkt otäck och allt från hud till ögon, mun och grimaser spöar allt vi tidigare sett i spelvärlden.
Detta är en annons:

Den stora snackisen inför Crysis 3 har varit den totala förintelsen av New York. Inte på grund av några bomber, utan växter som helt rivit sönder staden i beståndsdelar där tidigare så mäktiga skyskrapor nu mest känns som naturliga fundament som gjorda för att leka krig bland. Det beror på att de försvagade Ceph kapslats in i New York med en enorm hangarliknande byggnad som fått tiden att accelerera något alldeles brutalt. Tänk Will Smith-rullen I Am Legend fast multiplicerat med hundra.

Där det tidigare flödade Kung Pao Chicken i Chinatown, flödar nu floder och nationalmuseet är fyllt av mögel och vegetation istället för konstverk. I sådana här omgivningar känns det ganska naturligt att man redan i spelets inledande skede får en pilbåge till sitt förfogande för att verkligen kunna leka Rambo. Pilbågen har man sedan alltid med sig och faktum är att den snabbt växer på en till ett oumbärligt tillhygge för den som smygande vill decimera fienden på ett mäkta tillfredsställande sätt.

Crysis 3
Under äventyret får man möjlighet att skräddarsy mer än i tidigare delar. Vapnen kan förses med olika sikten, ammunition, lampor, pipor och mycket annat.

Just att man alltid har den med sig gör att man heller aldrig behöver välja bort den. Den finns där hela tiden och så snart ammunitionen tryter plockas den fram för lite hederlig jakt. Dessutom finns flera sorters pilspetsar att välja bland såsom explosiva och elektrifierande. Därmed blir den ännu roligare att använda och det finns egentligen inget tillfälle när det inte lämpar sig att ta fram bågen och skjuta.

Action blir liksom aldrig coolare än när man osynligt skär strupen av stackare man smugit sig på innan man Robin Hood-stylee sänker ytterligare några fiender på håll med välriktade pilar. Därpå kan man sedan lämna osynligheten för att med nya bössan Typhon avlossa 1 000 kulor på en sekund mot resten av de skärrade motståndarna.

Crysis 3
Det är sällan man ställs inför någon mängd fiender samtidigt under äventyret. I gengäld tål de dock brutalt med stryk, vilket ger långa härliga strider.

Crytek har helt enkelt hittat rätt inriktning för Prophet som i Crysis 3 känns betydligt mer ikonisk och framträdande än i tidigare delar, med gott om filmsekvenser där han visar prov på superförmågor som skulle göra självaste Master Chief grön av avund. Många kommer säkert störa sig på att Prophet nu talar betydligt mer än tidigare, men alla behöver inte vara Gordon Freeman eller Master Chief och jag tycker dialogen mellan främst Psycho och Prophet är underhållande, inte minst tack vare bra röstskådespelare.

De nästan ofattbart läckra omgivningarna utgör även en alldeles lagom kompromiss mellan det friare upplägget i originalet kontra den linjära uppföljaren. Crytek har själva sagt att det är en blandning av Crysis 1 och 2, och jag tycker det är en bra beskrivning av läget. Visst är man hela tiden styrd mot ett mål, men det finns ofta flera alternativa rutter, gott om sidouppdrag och även alternativa sätt att tackla problemen på.

Crysis 3
Nu finns bättre möjlighet att ge protagonisten Prophet de egenskaper man vill att han ska ha, bland annat möjlighet att förbättra radarn, ladda om snabbare, läka kontinuerligt eller förbättra hoppförmågan.

Bäst är framför allt de mer öppna banorna där man antingen till fots eller med fordon kan närma sig fienden lite som man önskar. Dessa öppna banor är dessutom de mest grafiskt imponerande med sanslöst mycket effekter. Att inta en geografiskt högre position och spanandes se gräset svaja, varpå man därmed vet att fienden är på gång är en mäktig känsla. Att sedan ta upp sin pilbåge och sätta en explosiv pil bara för att sekunden senare se fienden sprängas till köttkonfetti är änu mäktigare.

Detta är en annons:
BETA +