Serious Sam är en hyggligt anonym spelhjälte, trots sina vid detta lag ganska många år i branschen. Det beror naturligtvis på att han uteslutande figurerat i tramsiga spel som i sina bästa stunder bjudit på hygglig action, men som i slutändan aldrig varit mer än ett spelbranschens svar på "Scary Movie".
Serious Sam Double D XXL är, för den som av en händelse inte har stenkoll på sin Sam-historia, en nyversion av Serious Sam Double D, en tvådimensionell avstickare i serien. Man ska dock inte låta sig luras av tillägget XXL i slutet av namnet, då det enda som blivit större till denna Live Arcade-titel är den fräna lukten av avföring som passerat bäst före-datumet. Vad jag försöker säga är att Serious Sam Double D XXL är riktigt uselt.
Några banor in i spelet är känslan av att kanske ha missförstått något påtagligt. Precis allt jag upplevt under denna den första halvtimmen eller så är nämligen så dåligt att jag tänker att det hela kanske bara är en väldigt krångligt utförd krigsförklaring två stater emellan som bara råkat hamna på Xbox Live av misstag.
Först och främst ser samtliga banor ut som illa utförda tarmundersökningar kryddade med Sam, monster och andra figurer som inte bara är hiskeliga att se på, utan saknar allt vad enhetlig design heter. Lägg därtill en spelkontroll som trots ett heroiskt omkonfigurerande i spelets menyer aldrig gör mig kvitt känslan att styra en neurotisk känguru som förirrat sig till en planet vars dragningskraft bara jobbar deltid.
Allt är så häpnadsväckande illa utfört att jag först och främst sliter sönder en soffkudde i rent ursinne, men också börjar fundera. "Kan det vara meningen? Ska det vara så här?" För så-dåligt-att-det-blir-bra (roligt) är ju en välbekant subgenre inom film. Kan jag ha råkat ut för något liknande här? Är Serious Sam Double D XXL en produkt av ett hyperhippt Östeuropeiskt utvecklarteam vars komiska geni vida överträffar mitt förstånd?
Under den där första halvtimmen kvarstår den möjligheten. Inte för att det det betyder någonting i slutändan - betyget blir vore lika bottenlöst lågt för det. Men när de brister i spelet som är av mer teknisk natur blir allt mer närvarande kan jag i varje fall tryggt konstatera att det inte är mig det är fel på. Jag har inte missat "grejen". Jag har bara att göra med uselhet i dess renaste form.
För hur förklarar man annars att ett tekniskt så oansenligt spel har sådana våldsamma problem med hackig bilduppdatering? Hur kan något så fult vara så långsamt? Problemens omfattning övergår allt förstånd. Kanske får spelet två av konsolens tre processorkärnor att stänga av sig själva av ren avsky, jag vet inte, jag bryr mig inte. Nog för att det är något av en bedrift att åstadkomma så illa optimerad spelkod, men jag har för egen del tappat det lilla intresse jag hade för Serious Sam för all framtid, det är allt jag vet.