Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

METAL GEAR RISING: REVENGEANCE

Flera producenter och förseningar senare har det äntligen blivit dags att släppa Revengeance där Raiden gör storstilad comeback som cyberninja med kromat skrev och vildvuxen kalufs. Jonas Mäki har recenserat...


Jag lägger sakta ifrån mig handkontrollen. Pausar spelet och andas djupt, innan jag högt och ljudligt spontant utbrister - "Vad fan var det som just hände"? Välkommen till Metal Gear Rising: Revengeance, spelet där termer som logik, sunt förnuft och realistisk fysik betyder lika mycket som julafton för Jehovas vittnen.

Det som framkallat reaktionen är att jag just tampats med en i runda slängar 50 meter hög Metal Gear som slungat mig in i väggen på ett larvigt högt kyrktorn och följt upp det med en svärm missiler. Ett prekärt läge, onekligen, men Raiden är en karl som vet hur man hanterar sådana situationer och börjar därför kuta rakt ned för den lodräta väggen medan han mellan varven hoppar på missilerna som något slags språngbräda.

Metal Gear Rising: Revengeance
Till skillnad från Snake som kräver minutiösa förberedelser för att kunna tampas med Metal Gears, dänger Raiden ett helt tjog redan före frukost.
Detta är en annons:

Detta innan han frivoltar från väggen och liksom roterar över den mekaniska besten som han sedan utför en hederlig wrestling-suplex på, innan Raiden med sitt svärd klyver den i två perfekta delar, varpå han landar poserandes framför en jättelik explosion. Allt ackompanjerat av distade japanska gitarrer och falsettsång. Och det här är ändå inte på långa vägar det mest osannolika man stöter på när man i rollen som Raiden ska rädda världen och mer därtill från korrumperade privatarméer.

Detta är en annons:

Den som lirat Platinum Games tidigare spel såsom framför allt Bayonetta och Vanquish kommer ha betydligt lättare att känna igen sig i äventyret än Metal Gear-fans. Här finns inte en tillstymmelse till stealth och man snarast uppmanas att hugga ihjäl allt man ser med svärdet draget, medan den typiska signalen inför varje batalj som talar om att man är upptäckt snarast känns som en Metal Gear-parodi, eftersom man absolut inte ska hålla sig undan.

Metal Gear Rising: Revengeance
Längs varje bana finns flera Quick Time Events för att göra spektakulära händelser aningens mer interaktiva.

För att ändå återknyta till Metal Gear-serien finns här flera inslag från den. Det inkluderar bland annat långa mellansekvenser, kartonger att gömma sig i, codec-konverstationer och såklart ovannämnda Metal Gears som har en förkärlek för att dyka upp när man minst anar det. Medan Metal Gear tveklöst är namnet som kommer göra det här till Platinum Games bäst säljande spel någonsin, är namnet dock spelmässigt mest en belastning.

För även om det vankas åtskilliga direkt mästerliga inslag där man får chansen att uppleva tredjepersonsaction i absolut världsklass, hackas det upp av alldeles för långa dialoger med alldeles för dåliga röstskådespelare och en alldeles för ostig story som blandar barnsliga resonemang med förvånande grymma inslag.

Detta är en annons: