The Sopranos: Road to Respect

Älskar du liksom jag TV-serien Sopranos? Fall då inte i denna ondskefulla fälla, håll avstånd mellan dig och det här spelet. Allt som är bra i serien är borta, kvar finns bara en ändlös rad slagsmål. Har du inte sett Sopranos? Tur för dig, då slipper du att sympatisera med våldtäktsoffret.

Den största behållningen med spelet är inte när det fungerar, utan när bristerna blir så skrattretande dåliga att de underhåller. Så genom att räkna upp några av mina favoriter här, hoppas jag eliminera den enda anledningen att ens testa The Sopranos: Road to Respect. Jag ser det som en plikt mot Gamereactors läsare. Välkommen till en odyssé i pinsamma missar!

Tony har äntligen bjudit med mig på en fest med alla höjdarna. Det är Heshs brorson som har sin bar mitzvah. En ypperlig chans för mig att försöka knyta lite kontakter. Jag bestämmer mig för att prata med alla närvarande. Hälsningsrundan påbörjas. Vid baren hänger en dam som jag traskar fram emot. Hon berättar att hennes son hade sin bar mitzvah förra året. Jag inser snabbt att hon inte är av betydelse för en gangster på väg upp, så jag försöker uttråkad smyga mig därifrån. Då upptäcker jag att mina fötter är som fastlimmade till golvet. Jag kommer ingenstans och det enda jag kan försöka slå ihjäl tid med är att fortsätta lyssna på kvinnans raljerande över hennes son. Efter att ha plågats ett tag finns det inget annat att göra än att starta om uppdraget.

En annan gång är jag på en porrfilmsinspelning för att jävlas med ägaren till inspelningsplatsen. Det blir slagsmål och jag börjar veva. Efter att tag tröttnar jag och tar upp min pistol. Vips så är jag på en båt och skjuts till döds av mina överordnanden. Otroligt tvära kast i handling och sceneri, som jag har mycket svårt att tolka. Vad hände? Sköt jag fel man så att Tony lackade ur? Eller var det bara en bugg? Jag har ingen aning.

Femton skott har jag i min pistol när jag jagar en kille jag fått i uppdrag att fimpa. Så tar en mellansekvens över i vilken jag avlossar en rad skott i mitt offer. När jag tar över kontrollen igen finns det fortfarande femton skott i min pistol. Jag jagar en ny kille och tömmer hela magasinet i honom. Han överlever mirakulöst och jag förlorar kontrollen till förmån för en ny mellansekvens. I den avrättar jag även denna kille med en rad kulor. Allt från samma magiska pistol.

Det är inte enstaka exempel som dessa som sänker spelet. Istället är det mer övergripande missar. Som till exempel att hela spelet är löjligt uselt animerat. Eller att bilduppdateringen är ungefär lika bra som i de där östeuropeiska lerfilmerna vi tvingades se som små för att Sveriges television vägrade köpa in Disney. Jag kan inte tänka mig en sämre TV-serie att göra spel av än Sopranos. Maffiahistorien fungerar i serien mest som en kuliss. Fokus ligger istället på personernas förhållande till varandra och deras familjeliv. I serien är våldet i bakgrunden, i spelet är det allt.

Några få positiva aspekter finns visserligen att räkna upp. Röstskådespelet är föredömligt eftersom skådespelarna från TV-serien har ställt upp. Miljöerna i staden man rör sig i är väldigt varierande. Det är också allt snällt jag kan komma på att säga. Sammanfattningsvis har någon gjort ett spel som går ut på att slåss. Samma någon har gjort ett stridssystem som är fruktansvärt dåligt. Sen har denna någon lutat sig tillbaka, förvissad om att licensen skall sälja spelet.