Knarrande snö, barrskog och ett rött hus med vita knutar. Det är lätt att bli patriotisk. Men bortsett från den bekanta inramningen i Year Walk ligger den största glädjen helt enkelt i att svenska Simogo (Bumpy Road, Kosmo Spin) gjort ett så atmosfäriskt, stilrent och riktigt jäkla ruggigt spel.
Inledningen talar om något kallat Year Walking - eller årsgång - en svensk 1800-talsritual som låter folk på nattpromenix få ledtrådar om framtiden. Jag kastas sedan in i detta kylslagna landskap utan förklaring om vad som ska göras. Vyn är en fixerad förstapersonsvariant där du, då vita pilar i skärmens utkant tillåter det, navigerar genom att svepa fingret vågrätt eller lodrätt över skärmen.
Till en början är det svårt att få grepp på situationen och lite krångligt att hitta, och jag känner mig frestad att rita en karta då spelet inte tillhandahåller någon. Men detta visar sig göra underverk för stämningen. Detta är en värld som ska utforskas, tas in och uppskattas. Du är helt på egen hand i din Year Walk-vandring, och det är ett förträffligt designbeslut.
Snart stöter jag på spelets pussel, som överlag är mycket bra. Stundtals geniala. Klurigheterna växlar mellan att hitta koder på ett ställe och knappa in dem på ett annat, till att gå runt på kartan och hitta förrymda, Eraserhead-doftande alien-bebisknyten. Utan att spoila för mycket har Simogo järnkoll på själva Ios-formatets möjligheter, multitouch-tryckande och så vidare, vilket kräver att även du har det. Vid ett par tillfällen har jag utbrustit "jävlar vad smart gjort" framför min Ipad, och sånt sker inte direkt ofta - oavsett format eller prisgrupp.
Läskigt är det också. Den lågmälda musiken, blodspår i snön och enkla grepp som att föremål i terrängen förändras eller försvinner får det att krypa i skinnet på mig. När jag i ett skede får utforska bara en liten del av skärmen i taget sitter jag som på nålar, betydligt mer engagerad än vad spel som Dead Space eller Silent Hill gjort mig på senare år.
Year Walk lär splittra spelare. Jag tror att spelet kommer att älskas eller hatas, och vilken grupp man tillhör beror på hur öppen man är för att ta in spelets stämning. Själv spelade jag genom den första halvan i ett nedsläckt rum mitt i natten och golvades totalt av spelets platser och mystiska väsen. Spelar du i tio minuter på en stimmig buss lär effekten inte bli densamma.
Year Walk kostar 28 kronor och kikar man på en video-walkthrough för spelet är den bara en halvtimme lång. Den faktiska speltiden för den som ger sig på spelet för första gången blir förstås längre, och du kan räkna med en till två timmars underhållning. För dig som vill förkovra dig i spelet är gratisapplikationen Year Walk Companion för övrigt ett intressant tillskott.
Förklaringen till den klockrena stämningen i Year Walk är svår att sätta fingret på. Jag tror dock att kombinationen med något väldigt bekant - särskilt med tanke på de svenska influenserna - och bisarra, mardrömslika och oroande inslag är en orsak. En kostymklädd häst i en porlande bäck, liksom. Försök värja dig mot det.