Jag ser toppen av prickskyttegeväret sticka ut bakom ett betongblock. Min första fundering är hur jag ska smyga mig snabbt och tyst bakom fiendens skydd och såga aset till blandfärs innan han förvandlas till en snabbspringande röd djävul. Mina planer smids nästan synkront med utförandet, men de ändras plötsligt när en annan medlem av Team Kilo Squad diskret sätter en kula rakt igenom prickskyttens skalle.
Det är teamwork av det mer kaotiska slaget bland lagets fyra medlemmar, men när fiender kommer från alla håll finns det ingen tid för diskussioner och en genomarbetad taktik. Gears of War: Judgment-skivan snurrar snabbt i min Xbox 360, och svettpärlorna fördelas jämnt mellan handflatorna och pannan. Gears of War: Judgment är intensivt. Intensivt och hektiskt.
Scenen utspelar sig i Halvo Bay, 30 dagar efter Emergence Day, då horder av Locust plötsligt vällde fram ur marken. Gears of War: Judgment är alltså en så kallad prequel, en föregångare till den etablerade trilogin. Spelet skiljer sig från de övriga tre i serien genom att inte ha en testosteronpumpad Marcus Fenix i huvudrollen. Strålkastaren riktas nu mot Damon Baird - en sidokaraktär från de tidigare titlarna, men denna gång ledaren av Team Kilo Squad. Precis som Marcus är Baird är en mardröm för alla befälhavare, och spelet börjar med att hela Kilo Squad anklagas för allvarliga krigsförbrytelser framför en provisorisk krigsrätt.
Bairds karriärstege förvandlas ganska snabbt till brasved, och han går från befälhavare till krigsförbrytare på mindre än en vecka - något slags rekord, som en av vakterna konstaterar torrt. Varje medlem i Kilo Squad förhörs inför krigsrätten, och deras individuella vittnesbörd fungerar som berättarröst och grunden för spelets handling. Storyn är välfungerande och bra strukturerad, och du kan hänga med även om det finns luckor i din bakgrundskunskap i spelserien.
Det råder aldrig någon tvekan om att Judgment är ett Gears of War-spel. Det välkända tredjepersonsperspektivet och den klassiska spelkontrollen tillhör bland de bästa i genren. Vi har det nyskapande cover-systemet som aktiveras med A-knappen och motorsågen, monterad på det traditionella Lancer-geväret, på B. Dessa grundläggande detaljer har bevarats.
Glatt hoppade jag därför över lektionen i spelkontroll och kastade mig rakt in i handlingen. Men redan efter några minuter hade jag flera gånger varit på väg att blåsa mig till bitar med felplacerade granater. När rädslan för begynnande minnesförlust hade avtagit, insåg att jag att en del saker faktiskt ändrats i spelkontrollen. Den första känslan var lite som att få reda på att din gamla mamma ändrat receptet för sina köttbullar. Sånt gör man bara inte, utan att ringa runt till släkten först!
En styrning som sitter i ryggmärgen kan vara svår att förändra. I Gears of War 3 kunde man få en snabb status kring var ens vänner befann sig genom att trycka på vänster bumper-knapp, men i Gears of War: Judgment aktiverar den knappen ett granatkast. Här ligger grunden till de flesta av mina misstag. En annan förändring är valet av vapen, som tidigare utförts via styrkorset. Detta är nu i bästa Call of Duty-anda flyttat till Y-knappen, och du kan bara bära två vapen åt gången. Det är verkligen en vanesak, men även mot slutet av kampanjen i Gears of War: Judgment gjorde jag fortfarande samma fel när slagfälten var som mest hektiska - till stor förtret för min splitscreen-motspelerska då spelet testades i co-op.
Förutom de gamla goda vapnen finns det flera nya i spelet. Puffrorna har rejäl tyngd, och jag haft särskilt kul med Markza-geväret, som är en light-version av ett prickskyttegevär. Den kan flåsa iväg stora mängder skott innan du behöver ladda om, på bekostnad av styrka och räckvidd. Med detta gevär i handen kan man, hektiskt löpandes, prickskjuta fiendeskallar på långt avstånd - vilket kan vara enormt roligt. Ytterligare en ändring är förmågan att bära en sköld med ena armen, och samtidigt bära ett prickskyttegevär eller Lancer-bössa i den andra.
Banorna innehåller för övrigt särskilda utmaningar som aktiveras via de stora, röda och glödande Gears-dödskallarna som finns lite varstans. Man kan läsa en snutt om uppdraget och sedan välja om man vill lägga energi på projektet. Under dessa frivilliga uppdrag spelar du exempelvis med starka vindar, vilket gör styrningen av din karaktär till en stor utmaning. Belöningen består av extra stjärnor, vilka är valutan i prequel-delen av kampanjen. Stjärnorna låser i sin tur upp nya skins för din karaktär eller nya vapen, bland annat. De här uppdragen förändrar spelet markant och är utan tvekan ett plus för hållbarheten av kampanjdelen.
När du har tjänat ihop 40 stjärnor, låser du upp ett slags slutspel och detta är ett kapitel som utspelar sig i slutet av Gears of War 3. Marcus, Cole, Baird och Carmine söker här förstärkningar, och Halvo Bay utgör återigen scenen för detta extramaterial, cirka två timmar långt. Innehållet är en bra koppling mellan handlingen i Judgment och det tidigare Gears of War 3. Totalt går det att klara av kampanjen på cirka sju till åtta timmar, vilket är en aning futtigt. Denna speltid bjuder dock på koncentrerad action, och hade jag inte suttit och skrivit denna recension, hade en andra genomspelning absolut varit aktuell.
Gears of War-trilogin har alltid sett riktigt bra ut grafiskt. Detsamma kan sägas om Judgment. Det är tjusigt och varierat rakt igenom, och vi får ta del av allt från ljusa omgivningar till mörka och skuggiga miljöer. Just ljus, eller brist på detsamma, är faktiskt en viktig detalj i grafikupplevelsen, och även om de enskilda grafiska elementen inte utmärker sig från andra stora actionspel, så gör ljussättningen att man gärna tittar sig omkring en extra gång.
Men nu kanske du hört nog om kampanjen, så låt oss hoppa vidare till multiplayern. Jag har sågat mig genom hundratals timmar och fiender i multiplayerdelen av Gears of War 3 och mina förväntningar var därför skyhöga inför denna del av Gears of War: Judgment. Utöver kampanjläget, så innehåller spelet kategorierna Survival och Versus, som äger rum på åtta banor förlagda till bland annat ett bibliotek, gator och en ö.
Som ett stort fan av Horde-läget i Gears of War 3 skälvde jag av upphetsning när jag gav mig på Survival. Principen bakom detta spelläge är baserat på samma grundläggande delar som Horde - du måste överleva våg efter våg av allt starkare fiender. Men här upphör likheten. I början ska du välja mellan fyra klasser - ingenjör, soldat, spejare och fältskär. Alla har sina respektive styrkor och svagheter, och ska teamet överleva i kampen mot de anstormande Locust-kräken, måste alla klasser samarbeta. De fyra klasserna har varsin specialitet som ska bidra till att upprätthålla barrikaderna, hantera ammunition, lappa ihop skador eller upptäcka fiender på väg mot en.
Ditt lag måste skydda ett område och när detta faller, så trycks man tillbaka till ett nytt för att till slut stå med ryggen mot en mur. Det är ett galet underhållande lagarbete, och det handlar mer om att ta en kula för laget än att springa runt som en självisk krigare på jakt efter extra erfarenhetspoäng.
Tyvärr var mängden andra spelare extremt begränsad under mitt test av multiplayer, och i de flesta fall var mitt team fyllt av bottar. Generellt spelade dessa mycket bra och jag såg till och med datorstyrda lagmedlemmar som sköt ett par skott i väggen för att sedan kunna göra en Active Reload och sedan ge sig på fienden. Bra, pålitliga datorpartners alltså - som förhoppningsvis snart kommer att ersättas med mängder av ivriga spelare.
Survival-delen är också integrerad i Versus-läget, och hittas här under namnet Overrun. Detta är en kombination av Horde och Beast från Gears of War 3, med ett tävlingsläge som bonus, och här tävlar två lag mot varandra som Cog eller Locust. Allt går på tid, och utmaningen ligger i att växelvis skydda och erövra områden på kartan. Som i Beast-läget tjänar du poäng som du kan använda för att låsa upp mer kraftfulla monster.
Andra spelalternativ är Domination och Team Deathmatch: två bra, bekanta och väsentliga element i en välfungerande multiplayerdel i ett Gears of War-spel. Ett nytt tillägg är ett Free for All-läge, som är en orgie av kaos där alla slåss mot alla. Dessa tre versus-lägen finns att spela på fyra banor.
Att det bara finns fyra banor för de gamla klassiska spellägena kan tyckas lite i underkant, men dessa kartor är så stora och väldesignade att det kommer att dröja innan vi kan alla dess detaljer utantill. Vi kan dessutom ta för givet att fler kartor kommer att släppas som expansionspaket framöver. Men även med bara ett par banor finns ingen tvekan om att multiplayerläget gör spelsuget och betyget högre.
När eftertexterna rullar är jag långt ifrån besviken, och är du typen som främst köper Gears of War: Judgment för multiplayer, kan du lägga på en extra betygspinne till min åtta. Hursomhelst är Gears of War: Judgment ett förträffligt bra actionspel.