God Hand

Clover Studios var ett underligt gäng. Under sin korta existens hann de få ur sig en rad Viewtiful Joe-spel (dock ej ettan, som gjordes internt av Capcom), det fantastiska Okami och så detta God Hand, vart och ett extremt hardcore fast på olika sätt. Där Okami hade en helt unik stil och Viewtiful Joe hade tidskontrollen som gjorde slagsmålen annorlunda är God Hand bara hardcore på gammalt hederligt spelvis: du kommer att få spö. Massor, om och om igen.

I praktiken är God Hand ett gammalt hederligt beat'em up. Det försöker inte ens dölja detta faktum i långa mellansekvenser eller ett hav av erfarenhetspoäng. Nej, det fortsätter bara att skyffla fiender mot dig i långa banor, fiender som ska misshandlas till den punkt att de försvinner i tomma intet. Visserligen finns det nya attacker som man hittar allt eftersom eller köper i affärer, men vi slipper helt det rollspelsinfluerade systemet i Onimusha eller Okami där man måste samla på sig tusen olika saker. Allt för att fokusera på striderna.

Som fungerar bra, i teorin. Hjälten Gene med sina magiska gudaarm har en rad attacker att välja mellan, allt från en hederlig slagkombination till ett par starkare attacker. Det finns också superattacker som gör ordentligt med skada samt möjlighet att aktivera God Hand, vilket i praktiken låter dig slå tre gånger så snabbt i några sekunder. Fienderna är inte särskilt dumma och parerar gärna dina anfall för att slå tillbaka. Gene kan däremot inte parera utan måste aktivt hålla sig ur vägen för att inte snabbt bli hundmat.

Det fina i kråksången är att alla attacker kan bytas ut precis som du vill, och det är närmast ett krav för att klara sig mot det hela tiden ökande motståndet. Istället för rakt slag, vänster slag, höger slag, uppercut, kan det kanske vara en idé att sätta ett hårt njurslag på den tredje attacken, för att göra fienden öppen för den sista stenhårda högern. Varje attack har en viss styrka och vissa effekter, och allt kan bytas ut efter behov. Exempelvis är en svepspark mycket effektiv när man anfalls av flera fiender samtidigt.

Tyvärr har Clover Studios valt att använda en sanslöst gammaldags kontroll. Kanske för att ge mer precision, men resultatet blir lik förbaskat onödigt svårspelat. Gene styrs som en tank, ungefär som i Resident Evil 4. Kameran är konstant låst bakom nacken på honom eftersom man gör undanmanövrar med högerspaken och alla knappar används till olika attacker eller för att snabbt vända sig om. Det går att vänja sig efter några timmars spelande men det känns ändå inte särskilt intuitivt.

Ett lika korkat val är grafiken, för efter Viewtiful Joe och Okami kan jag knappast tro att Clover Studios kan vara så klantiga att grafiken bara blev såhär. God Hand är ett medvetet B-spel, på samma sätt som att filmer kan vara gjorda som B-filmer som ett stilval. Det ser, minst ut sagt, bedrövligt ut. Bakgrunderna är gjorda av fyrkantiga lådor och ser helt enkelt hemska ut. Karaktärer påminner om fem år gamla spel och till och med den klassiska Playstation 2-aliasingen som många tidiga spel led av finns på plats. Väggar blir genomskinliga för att inte blockera kameran, vilket i sin tur avslöjar kulissbygget runt banorna. Designen är... udda. Mer kan jag inte säga, den är bara udda. Och alla röster är förstås utstuderat dåliga. Som sagt, det är uppenbart att Clover har valt den här stilen och de tycker säkert att de var klipska och modiga. Jag tycker bara att det är korkat.

Men grafik är inte allt och egentligen finns det ett bra spel under den hemska ytan. Alla fans av beat'em ups kan ägna massvis av timmar åt att verkligen skapa den perfekta kampstilen och ha ihjäl fiender av hjärtans lust i ett ovanligt långt spel. Spiken i kistan blir däremot en rad spelmässiga missar. Till exempel börjar man, oförklarligt, varje ny bana med samma energi man hade efter den förra. Eftersom spelet är så pass svårt är det ofta ganska lite, och därför måste man nästan låta de första fienderna ge en stryk för att kunna börja om med full energi och en sportslig chans. Sånt är förstås lagom irriterande i längden. Och så innebär förstås kameraperspektivet att man ofta attackeras av fiender man inte sett än. "Titta på radarn Micke", visst, men det är inte en optimal lösning. Så tyvärr kan jag inte rekommendera God Hand till fler än riktigt inbitna fans som verkligen vill experimentera med stridssystemet.