Every Extend Extra

Skapa kedjereaktioner genom att spränga dig själv nära anhopningar av fiender. Kärnan av Every Extend Extra går snabbt att beskriva. Efter några korta banor är spelet avklarat och allt som är kvar är att finslipa färdigheter och jaga högre poäng. Känns det tunt? Vill du ha mer av ett spel? Det vill inte jag, ett bärbart spel skall vara precis så här. Kort, engagerande och intensivt. Storydrivna spel skall avnjutas i soffan, inte på pendeltåget.

Allting handlar om att bygga upp sig inför bossen som avslutar varje bana. Det som behövs är tid, hastighet och liv. Ju högre hastigheten är desto snabbare spelas musiken. Allt annat rör sig också fortare och samlas i större antal på skärmen. Fler saker att spränga betyder större kedjeexplosioner. Högre hastighet betyder att hjärtat dunkar snabbare. När tempot är som snabbast och explosionerna är störst lyser spelet klarast. Ibland får jag samma känsla som när jag spelar ett klassiskt tvådimensionellt flygspel. Ni vet den där känslan man får när man kryssar genom till synes omöjliga bombmattor. Total koncentration. Inte en enda överflödig tanke i huvudet.

Under första genomspelningen är min motivation att få se nästa bana och höra nästa musikstycke. Grafiken på banorna är väldigt trevlig och i de flesta fall varierad. Första gången jag spelar vissa banor har jag svårt att se skillnad på vad jag skall undvika och vad jag skall plocka upp. Problemet minskar i takt med att ögat vänjer sig vid den nya banans grafik. En större särskiljning mellan objekten hade varit tacksamt. Efter att jag klarat banorna första gången vill jag hitta gömda banor och jaga poäng. Nya spelsätt tillkommer som tillåter spelaren att träna en viss bana eller boss. På så sätt kan man öva de passager där man tidigare inte lyckats briljera.

Mitt absoluta favoritspel alla kategorier är Rez. Det är det snyggaste och mest engagerande spel jag någonsin spelat. Grafiken och musiken försätter mig i en slags trans som aldrig en film eller en bok lyckats med. Rez och Every Extend Extra har många likheter. Det är samma hjärna bakom de båda spelen och grafik och musik fungerar i samma viktiga symbios. Trots detta når inte Every Extend Extra samma toppar som Rez gör. Det högre tempot framkallar en stress som gör att jag inte hamnar i samma hypnoslikande tillstånd som Rez ger. Fast ibland är det rätt nära. Musikens tempoförändringar tillsammans med det grafiska intrycket gör att jag i rätt stämning kan stänga ute omvärlden en stund. Utan hörlurar försvinner delvis illusionen.

Kanske är jag petig men det finns en aspekt av spelet jag retar mig på. Svårighetsgraden är varierad. Det är ett fenomen jag inte kan minnas att jag stött på tidigare. Ibland när du möter en boss är formationerna som gjorda för massexplosioner och banan är slut innan du hinner börja svettas. När du når samma boss nästa gång så vill inte fienderna flyga till din favör och du misslyckas fullständigt. Känslan av frustrerande slump som detta medför är oftast anledningen att jag stänger av maskinen. Slumpartad svårighetsgrad! Vart är världen på väg?

Jag är så förbannat trött på att spel inte anpassas till rätt format. Jag har spelat mängder av spel på PSP som inte är bra, bara för att de inte passar till formatet. Senast jag hade såhär trevligt med min PSP var när jag sent omsider upptäckte Lumines. Nu finns det en ny anledning att ta med den lilla svarta på resan. Det finns ingen story inbyggd mellan spelsekvenserna, det finns inga långa laddningstider och spelet har mig veterligen aldrig snurrat i en Playstation 2. Det är med andra ord precis vad PSP behöver.

Det finns egentligen ingen anledning till varför jag skall försöka övertyga dig om ett köp med en lång text när du faktiskt kan testa spelet själv helt gratis. Skaffa dig en egen uppfattning genom att testa Every Extend på PC, spelet som Every Extend Extra är baserat på. Jag anser inte att en datorskärm är rätta formatet att spela pusselspel på, men det går snabbt att se om du gillar upplägget.

Den här länken fungerade för mig i skrivande stund. Mycket nöje!