Fjolårets kanske charmigaste svenska nykomling var sagan om hur en liten flygande robot blev bortförd under en luftpromenad med sina vänner. Fångad i en mystisk värld lika organisk som mekanisk måste vår vän använda de enda redskap den har, en propeller och en dragstråle, för att ta sig hem igen. Ett simpelt upplägg till ett allt annat än simpelt pusselspel.
Det hela började på FutureGames Academy i Stockholm när en liten grupp elever visade upp sitt spelprojekt för en jury från spelbranschen. Uppmanade att fortsätta utveckla sin skapelse startade de ett eget företag, Talawa Games. De handleddes av erfarna Unreal Engine-utvecklaren Sjoerd De Jong och snart såg Unmechanical dagens ljus.
PC-versionen av spelet var ett atmosfäriskt och tankeväckande äventyr genom en fascinerande liten värld. Komplett med subtilt berättande och både intressanta och sammanhängande pussel var det en älskvärd om än lite kortvarig upplevelse, och Ios-versionen är nästan helt identisk. Till en början verkar det lite väl simpelt; lägg en sten på en knapp och en dörr öppnas, dra i en spak och nästa dörr öppnas. Vi får till och med ett inte helt kärt återseende med vår gamla ärkefiende tryck-på-rätt-färger-i-samma-ordning-som-spelet-säger-åt-dig-pusslet.
Dessa enkla pussel banar dock snabbt väg för invecklade fysikdrivna gåtor. Stundtals frustrerande, måhända, men givande helt utan undantag. Detta är ett av de sällsynta fall där estetik och pussel knutits samman så fulländat att de nästan flyter samman. Pusslen blir en del av estetiken, och världen i sig blir ett pussel som ska lösas.
Detta gör Unmechanical ett utmärkt jobb med att ta tillvara på. Den vackert mystiska världen, hur hotfull den än må verka, bjuder ständigt på ledtrådar om dess egentliga karaktär. Sakta men säkert, utan att någonsin bli för uppenbart, uppdagas delar av sanningen bakom mysteriet. Den lilla helikopterfiguren, däremot, är ständigt likgiltig. Hur den trots detta lyckas vara så oändligt charmig är bortom mitt förstånd. Kanske är likgiltigheten helt enkelt dess ultimata verktyg för att verka svårfångad.
Jag själv har dock svårt att vara likgiltig inför spelets längd. När jag som bäst flög omkring och kände att jag äntligen bemästrat senaste serien pussel, ivrigt väntandes på nästa hinder spelet skulle slänga i min väg öppnades framför mig vägen till ytan. Spelet var slut efter knappt två timmars äventyrande. Det är visserligen något mer acceptabelt på Ios än på PC, men var icke desto mindre en stor besvikelse.
Dock kan detta såhär när jag tänker tillbaka på det vara ett medvetet val av Talawa Games. Kanske hade fem timmar med endast en dragstråle och en propeller blivit något enformigt, ungefär som att tjugo timmar i Portal hade förminskat snarare än förstorat spelet.
För endast 22 kronor är Unmechanical ändå något av det mest prisvärda som finns till Ios just nu. Det är visserligen inte lika vackert på Ios som på PC, men spelet är detsamma och musiken är lika fantastisk som förut. Ett briljant pusselspel fyllt till bredden med atmosfär och karaktär.