Castlevania: Symphony of the Night

Klart det bästa i serien. Ett gotiskt äventyr i bästa Action-RPG anda. Spring runt som en halv-vampyr för att bekämpa ondskan med allt vad det innebär. Lås upp nya delar i spelet allt eftersom du spelar. Men se upp, för lysnade ögon och vassa huggtänder. Slottet du springer runt i lurar på många hämligheter, så som gömda vapen och andra föremål. Lös mysteriet och njut av ett underbart...

Ett super coolt spel. Fastnade för musiken som förstärkte spänningen. Fann det lite random med fiendernas röster när t.ex. spökena börja skrika efter en eller att ha fnittrande dockor efter en. Att utforska slottet är alltid ett starkt minne många varierande miljöer som ibland imponerade. Och att spela som Alucard gjorde det inte sämre. Spelet är en av de coolaste 2D spelen som jag...

Castlevania: Symphony of the Night var mitt första spel någonsin, till min första konsol Playstation. Jag var liten då, och svåra spel var inget för mig. SotN var FÖR svårt mig. Även om jag hade kommit rätt så långt så fastnade jag till slut. Och sålde spelet! Stort misstag. Idag ångrar jag mig djupt. När spelet utannoserades till XBLA var jag förstås överlycklig. Och nu har jag äntligen klarat...

Symphony of the Night. Det lockar fram många storslagna minnen hos många. Det är ett hardcorespel. Svårt, knepigt, många hemligheter, grym styrning och många olika sätt att klara spelet på. För min del så är det mycket av det här, men enligt mig så är det helt enkelt alldeles för svårt. Jag gillar att spela på Hard svårighetsgrader i alla möjliga spel, men det här är ett spel som helt enkelt är...

Dags att spänna piskan, hämta vitlöken, vässa pålarna och plocka på sig vigvattnet för nu är det än en gång dags att besöka Draculas slott i denna tillbakablick på Konamis Symphony of the Night. Konamis evighetsserie Castlevania kan inte ha undgått speciellt många som är intresserade av TV-spel. Familjen Belmonts episka kamp mot Draculas horder av fiender i det ondskefulla slottet har bänkat...

Jag blir helt mållös så fort jag tänker på det här spelet, och när jag väl försöker säga nått om spelet så blir det mest att jag sluddrar fram enstaka ord och en massa icke sammanhängande mumlande. Dreglet rinner konstant ur min mungipa och tröjan blir allt blötare för varje minut som går. Jag vet inte ens vart jag ska börja, det finns så mycket jag vill säga om Castlevania: Symphony of the...

Världens bästa spel? Japp. Jag har spelat Symphony of the Night om och om igen i nästan tio år nu, och spelet har inte åldrats en dag (inte så konstigt då det handlar om odöda i och för sig). Perfekt kontroll, perfekt grafik, perfekt musik, spelet är närmast perfekt. Visst, balansen är inte den bästa och ungefär halvvägs in i spelet är Alucard så allsmäktig att han petar ihjäl nästan allt...