Castlevania: Dawn of Sorrow

många anser att det här är det bästa spelet till nintendo DS. jag anser däremot bara att det är ett av dom bästa. kontrollerna är väldigt bra och mycket bättre än i portrait of ruin. alla kommandon är på rätt knappar. lite irriterande dock är det att jag inte kan använda superhoppet eftersom att min L knapp inte funkar.. grafiken är bra och även fast spelet är i 2D så är det väldigt detaljerat...

Ja, vart skajag egentligen börja? Ni som vill hänga mig, gör det nu, ni som vill fortsätta läsa denna recension gör det. Jag har aldrig tidigare spelat något Castlevania spel. (Okej, jag testade något till Nintendo 64 i ungefär 30minuter) Men när jag läste recensionen här på gamereactor så blev jag fruktansvärt sugen på detta spel. Snygg grafik, spännande story och bla bla bla. Jag köpte...

Poff... vi tar en själ, blandar den med en tight kontroll, elaka bossar och musik som skulle imponera på Mozart. Voilà! Vi har Castlevania: Dawn of Sorrow, enligt mig det bästa spelet i serien. Varför, undrar du? Jo, för att Konami släpper inte bara ner dig någonstans och lämnar åt ditt öde. Det första som händer är att huvudpersonen Soma Cruz finner sig själv fullt upptagen med en strid, där du...

Många rum, monster och monsterslakt med vasst stål är vardagen i många Castlevania-spel (utom dom med fina piskor i). Dawn of Sorrow är mitt första Castlevaniaspel och jag gillade det extremt mycket när jag spelade dom första timmarna. Grafiken var kanske den läckraste någonsin, åtminstånde ett av världens läckraste 2D-spel. Samlandet och variationen på fiender var stimulerande, underhållande...

Jag köpte spelet nu i sommras (-07), och förväntade mig lite halv-gammal grafik och spelstil. Döm av min förvåning när jag efter bara några minuter blev insugen och spelade i flera timmar utan någon som hälst koll på omvärlden. Fastän det bara är 2D så får man en grym rumsuppfattning och ljudet går inte av för hackor. De många kombinationerna av själ-krafter, alla uppgraderingar av vapen, de...

Castlevania: Dawn Of Sorrow är uppföljaren till GBA spelet Castlevania: Aria Of Sorrow. Innan ni börjar läsa recensionen ska ni känna till att jag älskar allt som har med Castlevania spelen att göra, det går bara inte beskriva med ord. Huvudkaraktären i spelet heter Soma, som är en helt ok karaktär med god personlighet. Miljön spelet utspelar sig på är Draculas slott, vilket ser väldigt snygg ut,...

Denna spel är en uppföljare till Aria of Sorrow som släpptes till GBA. Man spelar som Soma Cruz, en ung vitklädd man som är härstammande från Dracula. Soma får reda på att en mystisk kult som heter Celia Fortner vill återuppväcka Dracula som kallas i spelet för ``The Dark Lord``. Soma är en av de kallade ``The Dark Lord Candidates`` som är födda den dagen Dracula dog. Dmitrii Blinov och Dario...

Spelet tar upp storyn där Castlevania: Aria of Sorrow lämnar den. Huvudpersonen Soma är den näste i ledet som Mörkrets Herre, den direkta motsatsen till Gud. Trodde han. Det visar sig att det finns två kandidater till titeln som Mörkets Herre, vilket är naturens sätt att försäkra sig att det uppstår en Mörkets Herre i fall om den i ledet vägrar (vilket är Somas fall). Dessa kandidater föddes...

Jag var ärligen tveksam till det här om vampyrer och sånt till en början, jag vet inte riktigt, var det för nördigt? Seriens reklam som jag sett kändes inte åt mitt håll i spelsmak. Sagt och gjort så fick jag det i födelsedagspresent och spelade det gott och väl i många timmar och gillade det skarpt och den totalt läckra grafiken gör inte saken sämre. Ackompagnerat utav mycket, mycket bra musik...

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag hade roligt åt äventyret och flera bosstrider är alldeles fantastiska. Men ibland kan det kännas lite jobbigt att gå ut ur ett rum och sedan in igen för att möta samma fiender igen, en möjlighet att kunna spela hela spelet mer linjärt hade inte varit dumt. Men så som det är nu är ju Castlevania, annars ett toppenspel!

Castlevania. Bara namnet får en att rysa. Har alltid gillat Castlevaniaserien sedan barnsben och det är alltid så förbannat bra musik i spelet. Stämningen på topp och kontrollen är alltid perfekt.