Dead or Alive Ultimate

Det har gått tre år sedan Dead or Alive 3 och tiden är definitivt inne för en uppföljare. Någon sådan tänker dock inte Team Ninja bjuda på den här gången. Istället serverar man en ny version av det fem år gamla Dead or Alive 2 uppgraderad med oöverträffad grafik, några spelmässiga förbättringar och framför allt onlinestöd.

Live-biten är den verkliga nyheten och orsaken till att man släpper spelet. Målsättningen har varit att imitera känslan av att befinna sig i en liten arkadhall, med folk hängandes över axeln som bara väntar på att få ta över kontrollerna från dig. Därför spelar man i grupper om upp till åtta personer där två spelar och upp till sex tittar på. Det ger en mäktig stämning där folk hejar fram sina favoriter och kippar efter andan när någon gör en snygg återupphämtning. Reglerna i varje grupp bestäms av den som startat spelet. Det kan vara allt från Vinnaren står, Överlevnad eller turneringar med viktiga rankingpoäng i potten. Mängder av statistik sparas och man kan se hur man gjorde ifrån sig i varje match man någonsin spelat samt kolla betygssättning på hur väl man presterar med varje figur.

Dead or Alive har länge varit min absoluta favoritserie när det kommer till tredimensionell fighting. Mer underhållande än Virtua Fighter, djupare än Tekken, ännu mer lättillgängligt än Soul Calibur och snyggare än precis allt annat. Dead or Alive har dock flitigt kritiserats för att vara "sten, sax & påse" med dess omtalade och till viss del ökända kontringssystem där endast en knapp kan vända en attack till sin egen fördel. De som hävdar detta är tyvärr ofta folk som inte ens spelar spelet eller helt enkelt inte är bra nog för att verkligen ha tagit till sig hur allt verkligen fungerar. Att kritiken varit felgrundad har jag vetat länge efter många, långa och hårda fighter med några av Sveriges bästa Dead or Alive-spelare. För er som tvivlat blir det smärtsamt uppenbart när man kopplar upp sig via Xbox Live. Där får man äntligen chansen att slåss mot de verkliga ässen, och tro mig när jag säger att de kan sina saker.

När man ska börja spela letar man rätt på en grupp med lämpligt motstånd, där rang F är de sämsta och SS är überproffsen. Sedan kommer en liten väntan där man får beskåda de som spelar för närvarande, vilket också ger chans att studera vilka tekniker motståndet använder sig av. Ryu Hayabusa från Ninja Gaiden är den stora publika favoriten med Kasumis syster Ayane och Jet kun do-mästaren Jann Lee hack i hälarna. Själv filar jag på med Kasumi och klarar mig faktiskt oväntat bra i det internationella motståndet.

Som vanligt med Team Ninja är grafiken av absolut toppklass och den som trodde att fighting till Xbox inte kunde bli snyggare än Dead or Alive 3 får tänka om ordentligt. Sistnämnda spel känns stundtals pinsamt stelt och färglöst när man jämför med Dead or Alive Ultimates Afrika-bana där mängder av elefanter och flodhästar gör livet surt för slagskämparna som gör allt vad de kan för att slippa få ansiktet nedsmetat med gegga från lerpölar. Allt supersmidigt animerat, sanslöst detaljerat och med rejäla backar som man med en välriktad spark kan få sin motståndare att flyga ned för. En annan favorit är diskoteket Rayhouse som sätter ny standard för avancerade ljuseffekter med sina blinkande lampor, diskokulor med mera. Naturligtvis går de också att slå sönder, varpå ljuset också förändras. Dessutom förtjänar det också att nämnas att en strandbana från Dead or Alive X-treme Beach Volleyball finns med. Släng på Hitomi och Helena varsin bikini så ser det nästan ut som den gamla klassikern. Tills de börjar puckla på varandra förståss.

Överhuvudtaget är banorna fantastiskt imponerande i Dead or Alive Ultimate och tillför faktiskt någonting i spelandet istället för att bara vara en kul grej. En del hävdar att det är helt förkastligt med föremål eller olika stora utrymmen och jag kan till viss del förstå det. Samtidigt gör det att man noga får överväga hur man ska slåss på varje tillfälle. Det blir heller aldrig orättvist eftersom det alltid är förloraren som väljer bana, ett bra system som gör att vinnaren står kvar blir riktigt prestigefyllt där man måste behärska alla sorters stridstekniker för att kunna göra bra ifrån sig mot alla motståndare på alla banor.

Precis som i gamla Dead or Alive 2 kan man ramla ned från flera av banorna, eller till och med rulla ned för sluttningar. På de gamla banorna har flera nya finesser också tillkommit och även efter 50 spelade timmar tror jag inte att jag har sett allt på dem. Värt att notera är att väldigt många brukar anse att man tar för mycket skada av att falla ned för en bana i Dead or Alive. Och visst, man tar rejält med stryk. Man ska dock komma ihåg att man aldrig kan dö på det sättet, oavsett hur lite liv man har - samt att man i spel som Soul Calibur eller Virtua Fighter tappar ronden direkt, oavsett hur mycket energi man har kvar. Liksom i Virtua Fighter och Power Stone är olika banor även olika bra lämpade för olika figurer. Det är inget man märker som hobbyspelare, men rutinerade Hayabusa-spelare plockar exempelvis helst DOATEC Garmany tack vare möjligheterna till riktigt otrevliga slagcombos med hjälp av det elektrifierade golvet. I Dead or Alive Ultimates stora, hela 22, urval av banor blir detta extra påtagligt och figurer som Leon, Gen-Fu och Bass tar det gärna lite trängre medan Ayane, Jann-Lee och Tengu vill ha stora ytor.

Grafik, finesser, coola kämpar och dolda bonusföremål - inget fightingspel är dock bättre än spelkontrollen. Här har Dead or Alive alltid hört till det absoluta toppskiktet och varit kul för nybörjare, men ändå djupt nog för att man ska kunna nöta det i flera år och ständigt utvecklas. Eftersom detta i grunden är en ny version av Dead or Alive 2 innebär det tyvärr en återgång till ett fem år gammalt kontrollsystem med vissa modifikationer. Tack och lov kan man fortfarande gå runt figurerna på samma sätt som i Dead or Alive 3, men rent generellt sett innebär det att de flesta figurer har attacker och slagcombos som helt enkelt saknas.

På ett sätt kan jag faktiskt förstå att Team Ninja valde att gå tillbaka till Dead or Alive 2 inför Ultimate, eftersom Dead or Alive nog aldrig varit tajtare än i arkadversionen av det spelet. Nya idéer vill producenten Tomonobu Itagaki såklart spara till kommande Dead or Alive 4 och en onlineversion av Dead or Alive 3 skulle ju inte ha blivit annat än i princip samma spel igen. På det här sättet får ju Xbox-ägarna banor de tidigare aldrig sett och måste faktiskt ändra sitt spelsätt lite. Jag kan dock inte hjälpa att jag saknar flera favoritkombinationer men även figurer som Brad Wong och Christie. Visst, de har lagt till populära sötnosen Hitomi från Dead or Alive 3 och gjort bossen Tengu spelbar. Sistnämnda är dock totalt värdelös och förstör snarare mer än han tillför och sammantaget är det så allvarlig kritik att det kostar ett i övrigt superbt spel en pinne från betyget.

För den som saknar både vänner, bredbandsuppkoppling och Xbox Live finns de numer vanliga uppsättningarna av spellägen och inställningar samt ett riktigt välutfört storyläge utrustat med mängder av mellansekvenser modell råsnygga. Dessutom finns, som brukligt i denna spelserie, mängder av kläder till spelfigurerna att låsa upp. Faktumet är att tjejerna har runt 20 tillgängliga plagg, vilka dessutom i vissa fall går att modifiera ytterligare. Själv spelar jag numera med Kasumi iförd en svart och stilren uppsättning Xbox-kläder. Ser faktiskt riktigt tuff ut. Kan som ren konsumentupplysning även informera om att hennes ökända snickarbyxor från det första Dead or Alive finns med (ni som spelat det, vet vad jag menar).

Dead or Alive Ultimate består inte bara av en kraftigt modifierad version av Dead or Alive 2. Med i paketet följer nämligen också en online-version av det allra första Dead or Alive från 1997, Saturn-versionen. Det är dock mest att betrakta som ren kuriosa och inget av egentligt värde. Ändå är det kul att se hur skickliga Team Ninja varit på grafik under 8 år samt att jag inte kan låta bli att kippa efter andan när jag tänker vilken milsvid skillnad det är mellan denna generations konsoler (Dreamcast, PS2, Xbox och Gamecube) och den förra (Saturn, Playstation och Nintendo 64).

Dead or Alive Ultimate är verkligen superkul, både online och offline. Men trots allt är detta Dead or Alive 2 i grund och botten, om än mer innehållsrikt, uppfräschat och med onlinestöd. Jag kan för mitt liv inte begripa varför Team Ninja åtminstone inte slängde in populära nykomlingen Lisa från Dead or Alive X-treme Beach Volleyball och/eller alla nya figurerna från Dead or Alive 3. Nu blev det inte så och det skadar dessvärre betyget. Sammantaget är spelet det klart bästa alternativet för folk som vill kämpa online i tre dimensioner, men har du inte Xbox Live är faktiskt det tre år gamla Dead or Alive 3 precis lika köpvärt.