2010 FIFA World Cup South Africa

Sverige gräver inte guld i Sydafrika i år. Nej, det blir inget blågult i det nittonde upplagan av fotbolls-VM. Man kunde vara bitter för mindre. Vi får istället nöja oss med att kolla på länder som faktiskt kan trilla boll, på riktigt. Själv kommer jag att sitta på en transatlantisk sportbar i sommar, och hålla tummarna för några färgglada överraskningar samt att Hollands glädjefotboll bär frukt även i slutspelet. Och egentligen är ju inte det kattskit, om man lägger patriotismen åt sidan. Det är inte EA Sports officiella VM-spel för den delen heller, som baseras helt på FIFA 10:s framgångsrika spelmotor.

Jag älskar fotboll och jag älskar fotbollsspel. Ända sedan barnsben är det få saker som har en så varm inverkan på mig, som känslan när en perfekt krossboll lämnar foten, eller att bevittna en världsstjärna i absoluta toppform. Då blir fotboll något större än en sport. Det blir känslofylld konst.

Men redan efter första matchen i 2010 FIFA World Cup South Africa slår den till. Den där välbekanta känslan. Déjà vu kallas den på ren franska. Det här har jag redan spelat och skrivit om så sent som förra hösten, när jag recenserade FIFA 10. Att skriva två olika texter om samma spel är naturligtvis svårt utan att upprepa sig, så därför kommer jag att koncentrera texten på de ytterligheter som skiljer spelen åt. Vill du veta mer ingående om spelbarheten kan du hoppa över till min recension av FIFA 10.

För spelmotorn är identisk. Grafiken, den artificiella intelligensen, animationerna, bollfysiken och spelkontrollen likaså. Det är egentligen endast i ett fåtal estetiska detaljer som 2010 FIFA World Cup South Africa särskiljer sig. Det första du kommer att märka är att EA Sports har bytt ut sina numer standardiserade menyer mot varmare färger, något lite mer afrikanskt med rytmiska toner i bakgrunden. Vinjetten och resultattavlan har även de uppdaterats för att passa VM-andan. Man har också kostat på sig att animera lite närbilder på festsugna fans och färgglad konfetti skräpar längs med sidlinjerna.

När det kommer till spellägena har vi ett scenariobaserat sådant (där Coca Cola står för en inte allt för subtil sponsring) där man kan återuppleva händelser från kvalspelet, eller - hellre för oss svenskar då - förändra historiens gång. Och när väl fotbolls-VM har kickat igång kommer EA Sports att lägga upp purfärska scenarion bara timmar efter sista sparken i de riktiga matcherna. En kul grej, men inte så mycket mer. Sen är bjujds det väl på ungefär det väntade. Ett VM-turneringsläge, både offline och online, samt möjligheten att föra sitt land mot stordåd med kaptensbindeln tight kring bicepsmuskeln.

För att väga upp avsaknaden av klubblag har EA Sports inkluderat samtliga 199 länder som var med i kvalifikationsspelet till VM. Många länder som alltså inte fanns med i FIFA 10 finns alltså med här. Känner du för att låta Pakistan gå en lättsam vänskapsmatch mot Rwanda går det alldeles utmärkt. Eller ett hett ö-derby mellan de båda Samoa-staterna? Variation förnöjer, även om jag personligen aldrig kan förmå mig att spela med blåbärsnationerna.

Till min förtret hör jag att de mycket duktiga kommentatorerna från FIFA 10, Andy Gray och Martin Tyler, fått lämna plats för Clive Tyldesley (som kommenterade den förra generationens FIFA-spel) och Andy Townsend. Gray och Tyler besitter enligt mig så mycket mer personlighet, och jag hoppas att detta är temporärt för detta "mellanspel" (får vi väl ändå kalla det).

2010 FIFA World Cup South Africa är i slutändan egentligen ett riktigt bra fotbollsspel, av med den enkla anledningen att det är exakt likadant som det bitvis briljanta FIFA 10 (minus alla klubblag, förstås). Dessutom levererar det vad som utlovas: en ordentlig dos VM-pepp.

Men vi vet hur det kommer att sluta. När hysterin väl lagt sig kommer gamers sakta men säkert återgå till FIFA 10, som trots allt har klubblagen, de bättre kommentatorerna och en identisk spelmotor. I en perfekt värld hade det här släpps som DLC istället för som ett nytt spel. För det är det inte, och att äga både detta och spelet det bygger på känns varken motiverat eller nödvändigt.