2XKO (Early Access)

Marvel vs Capcom 2: New Age of Heroes, Tekken Tag Tournament 2, Street Fighter X Tekken och Blazblue: Cross Tag Battle... Många är de, tag-slagsmålen som vi regelbundet förkovrat oss i här på Gamereactors redaktion och även om jag sällan är den som väljer "tag battles" framför de mer grundläggande en-mot-en-fighterna, är jag samtidigt absolut en av de där fightingspelarna som uppskattar den förändring i dynamik som uppstår när båda spelarna har möjlighet att tagga in en med hjälpare för att dela ut kopiösa mängder smörj.

League of Legends-studion Riot Games köpte under 2016 upp indiestudion Radiant Entertainmenty som under ett par års tid hade arbetat fram ett nytt slags fightingspelskoncept i form av det sen nedlagda Rising Thunder. Radiants grundare Tom och Tony Cannon grundade ju även en gång i tiden världens största fightingturnering Evo Championship Series och det är dessa två herrar samt deras långvariga kompanjon Shaun Rivera som har agerat producenter under de snart sju (!) år som 2XKO har utvecklats. 2019 var nämligen första gången som Riot började prata om deras kommande fightingspel som då gick under arbetsnamnet Project Le och nu, sex år senare - är 2XKO (som det döptes om till under hösten 2023) släppt i form av en early access-version till PC. Spelet är gratis att ladda hem och spela men proppat av snordyra mikroköp för den som vill ha specifika karaktärer eller kostymer, och konsolversionen verkar låta dröja på sig till december.

2XKO fungerar som vilket annat tag-fightingspel som helst där du har två gubbar till ditt förfogande och alltså kan kalla in hjälp när det behövs. Till skillnad från exempelvis Tekken Tag handlar det dock inte om två likvärdigt starka figurer som slåss på samma premisser utan om en Point-karaktär och en Assistance-karaktär som hjälper till när det ryter eller nät en extra kraftfull attack ska delas ut. Det som ska konstateras här och nu, direkt, är att det märks tydligt att Riot Games haft budgeten och därför möjligheten att låta 2XKO koka tillräckligt länge för att reduceras ned till en smakrik anrättning dränkt i kvaliteter som ett första fightingspel från en studio som aldrig tidigare pysslat med fighting - kanske aldrig borde vara, rent realistiskt. Som debutspel inom denna genre är det här väldigt imponerande och det finns här massor av potential för fortsättningen, uppföljare, nya DLC-karaktärer, banor, onlineturneringar och allt där i mellan.

När det gäller det spelmekaniska och hur Riot Games valt att utforma sitt egna fightingsystem, var jag på förhand orolig över att det skulle kännas lite för simpelt. När 2XKO beskrevs av utvecklarna själva lät det åtminstone i mina öron som att de gått steget längre än "simplified controls" i Street Fighter 6 eller Tekken 8 och knutit i stort sett varenda attack till två knappar, enbart. Detta är ett missförstånd. Visst, det finns inga halvmånar här, inga Hadoukens som måste övas in då varje attack utförs med ett knapptryck, på en knapp. Om du vill utföra enalattack trycker du på en knapp. Bara. Om du vill slunga iväg den attacken i super-form trycker du på två knappar, samtidigt. Enkelt, kan tyckas men med tanke på hur många attacker som trängs inom Riots välfyllda system, har det för mig slutat med att mina fingrar åker runt på min Dualsense-handkontroll likt vässade pianofingrar under en av de mest hektiska av Rachmaninoffs "Third Piano Concerto". Alla knappar på hela dosan måste nyttjas, du måste kunna hålla reda på samtliga, inte sällan ombundna för att passa ens grepp och spelstil,och sen måste du även såklart hålla koll på var din Tag-knapp är, och att inte "råka" röra den när du inte behöver assistans från din hjälpkaraktär. Det är massor att hålla reda på även om det i grunden är enkelt utformat, och det är väl där charmen här ligger.

2XKO känns för mig alldeles snillrikt i sin grundläggande, spelmässiga utformning och väldigt retrosimpelt på rätt sätt. Det är enkelt att spela 2XKO för den som aldrig tidigare testat eller kanske aldrig spelat Tag fighting förut. Det finns i grund och botten ingen tröskel för att kunna kliva in, det finns däremot skyskrapehöga hinder du måste klättra över för att bli bra i det här spelet och precis som under 80-talets glansdagar inom spelvärlden så är det ju djupet i det simpla, som gör att det här förtrollat mig så som det faktiskt gjort. En annan del som känns finurligt utformad och baseras på en smart idé är att Riot tagit det grundläggande tag-systemet från Tekken Tag och adderat en extra dimension då du under tiden som du kallar in din medhjälpare för att utföra en extra dödlig attack, kan växla mellan vilken av dina två figurer du styr, och därmed kasta om ordningen vilket snabbt blir en strategisk grej som är viktig att nyttja. Om du kastar in din assist för en svidande superpunch och byter figurer strax innan attacken utförts kan du relativt smärtfritt boxa in din motståndare mellan dina två karaktärer vilket såklart är att föredra framför regelrätt stacking.

Du kan såklart även spela tillsammans med en kompis och inte enbart versus, vilket öppnar upp för ännu fler möjligheter att skräddarsy sin tag-strategi. Co-op i det hör avseendet känns ju alldeles självskrivet men har snopet nog varit frånvarande i de allra flesta tag-slagsmål som vi här på Gamereactor har recenserat genom åren. Att spela 2XKO är superroligt och jag har allt förtroende i världen för Riot Games här, numer, och för att det här spelet kommer att bli väldigt populärt på väldigt kort tid inom Evo-kretsar.

En annan del som verkligen imponerar här är designen av såväl menyer som karaktärer och bakgrunder, för att inte tala om de supertjusiga animationerna. Riot Games har naturligtvis varit smarta i att fokusera på de mest namnstarka, igenkännbara och omtyckta karaktärerna från League of Legends som vi fick lära känna på ett mer personligt plan i Netflix-succén Arcade. Jinx, VI, Warwick, Braum, Darius och Ekko står i fokus och för egen del - blir jag glad av att se dem hoppa runt och dela ut smisk, då jag älskar Arcane och saknar framförallt de hårtslående systrarna sedan slutet av den andra säsongen. Jag är verkligen ingen stor League of Legends-spelare och känner därmed inte till figurer såsom Blitzcrank eller Ahri, men det gör ju inget eftersom jag har en relation med de andra och mer än gärna bekantar mig med fler av Riots färgstarka personligheter. Karaktärsdesignen känns såklart igen från Arcane och figurerna är superläckert ritade i 2D-stil med celshading-teknik, och de rör sig följsamt och läckert utan att bli långsamma. Bakgrunderna är även de väldigt tjusiga och den kringliggande manérgrafiken såsom menyer, hälsomätare, supermätare, combocounters och allt där i mellan är gjort med lysande fingertoppskänsla. Jag älskar exempelvis hur man använt sig av Base Neue (Black) i combocounters och textmeddelanden som "Let's Go!" vid rondstart. Det är smakfullt men kraftfullt, snyggt och otippat då det särskiljer 2XKO mot alla japanska utmanare.

Det enda jag inte gillar idag, som inte går att gilla, är priserna i instore-butiken. Nu har ju Riot Games naturligtvis fullständigt plöjt ned pengar i utvecklingen av det här spelet under närmare sju års tid och med tanke på att de bjuder på rubbet, så måste ju kosingen rulla in från något håll, men att kräva 800 kronor (ja, på riktigt) för att dina karaktärer ska få på sig Arcane Skins som perfekt efterliknar Netflix-serien, är såklart bara larvigt. 80 kronor, hade varit dyrt nog. Minus det och minus att spelet nu i early access-form saknar det där breda, djupa karaktärsgalleriet som naturligtvis kommer till tillkomma med tiden, är det för mig som gammal fightingräv enkelt att rekommendera det här. Det är över 25 år sen som en ny "challenger" klev in på fightingspelsarenan och utmanade från dag ett som Riot här gör. Och det ska naturligtvis applåderas.