Max Payne 2: The Fall of Max Payne

Välkommen in i ett personligt helvete. Max Payne har inte haft det helt enkelt i livet och nu har andra delen av hans kraschade liv äntligen letat sig till Playstation 2. Historien slutar direkt efter ettan och vi hittar vår luggslitne hjälte liggandes på ett sjukhus där man vårdar honom för alla skador han ådrog sig i förra spelet. Lugn Max, det kommer mer i tvåan, ingen idé att ta av plåster och bandage - ännu.

Även denna gång är det svek och konspirationer som är huvudtemat i detta, ett av de dystrare actionspelen någonsin. Max måste skjuta sig till upprättelse och rättvisa och kan inte lita på någon, nånsin. Nu är han ju inte helt ensam utan får hjälp av Mona Sax - tjejen som i ettan fick en kula i huvudet och lämnades för död är nu tillbaka och hjälper Max på hans mörka äventyr. En uppfriskande detalj är att man på vissa banor får kontrollera den prickskjutande Mona istället för den mer än lovligt nedgågne Max.

I äkta Max Payne-stil så är alla mellansekvenser utformade som serierutor och det funkar alldelens utmärkt och stilen förstärker verkligen spelets stämning. Det gör även ljudet som är riktigt, riktigt bra. känslan är maffigt när man kryssar mellan kulor och explosioner.

Nu är ju MP2 en PC-konvertering och tyvärr är det ett spel som helt enkelt är bättre på PC. Många av de finurliga detaljerna i PC-versionen har inte kunnat följa med till PS2an. Detta är dock helt naturligt och inget som drar ner betyget, men har man spelat den andra versionen innan så märks det. Samma sak gäller kontrollen. Max kan ju slänga sig i värsta Neo-stilen åt både höger och vänster samt använda den listiga funktionen bullet time för att sakta ner tiden och hinna göra de där riktigt läckra rörelserna. Allt sådant fungerar riktigt bra med handkontrollen, trots att varenda liten knapp används. Det som tyvärr är ett större problem är kameran. Den vill inte riktigt hänga med i alla situationer och det är rackarns lätt att i en intensiv eldstrid vimsa iväg med kamerakontrollen och döendes skjuta in i en vägg istället för på elaka fiender. Nu kan man ju antingen se detta som en av spelets utmaningar eller välja att bli frustrerad av den. Tyvärr är spelet lite för enkelt. Problemet är att det bara finns en svårighetsnivå att välja från start och den duger inte. Man låser upp riktigt läskigt svåra spellägen efterhand, men då har nyhetens behag försvunnit och jag tror inte många spelar om spelet. Det hade varit mycket bättre att antingen göra spelet svårare från början, eller låtit oss välja svårighetsgrad från början. Nu känns spelet aningen kort, trots att antalet banor är fullt godkännt. En konstig miss som inte rättats till under konverteringsarbetet.

Max Payne 2 är ett av 2003 års absolut bästa PC-spel och med den här konverteringen så får alla PS2-ägare en klart godkänd spelupplevelse. Alla väsentligheter är med och den tragiskt dystra stämningen har följt med till 100 procent.