Det är en ganska bisarr tanke, ändå. Att Uncharted 4: A Thief's End om bara någon ynka månad nu nu fyller sex år. För hur man än vänder och vrider på det och oavsett om man gillar spelet i synnerhet eller spelserien i allmänhet, går det aldrig att blunda för det faktum att Naughty Dogs storslagna avrundning på Nathan Drakes matinédränkta actionberättelse fortfarande är ett av världens snyggaste spel, idag. Det finns, bisarrt nog, inte särskilt många titlar, oavsett genre som verkligen kan haka på Uncharted 4: A Thief's End när man idag, sex år senare, dunkar igång det på en Playstation 4 Pro och låter sig själv bli häpen (ännu en gång) över den tekniska trumf som detta spel verkligen är. På så sätt känns det ärligt talat en smula märkligt att Sony kallar Uncharted: Legacy of Thieves Collection för en "remake" när det i grunden knappt handlar om en blygsam "remaster" av ett redan hopplöst snyggt spel. Här har man snarare boostat vissa mikroskopiska detaljer och försynt trimmat det som i grunden kanske inte behövde trimmas, alls.
Att spela Uncharted i 120 FPS är mysigt, såklart. Allting som renderas i 120 FPS är mysigt.
Uncharted: Legacy of Thieves Collection består av två stycken Playstation 4-spel. Uncharted 4: A Thief's End och stickspåret Uncharted: The Lost Legacy som släpptes under våren 2017, ett år efter premiären av A Thief's End. Som expansion lyckades det väldigt väl med att bygga ut både mytologin som spelserien sedan PS3-eran bjudit på samt storskaligheten i vissa av miljöerna och stiderna utan att frångå grundreceptet som Naughty Dog vid det här laget hade effektiviserat riktigt ordentligt. Storyn kretsade kring Chloe Frazer och hennes kompanjon Nadine Ross och hur de intog Indiens djungler för att finna en gammal värdefull relik kallad "Tusk of Ganesh" kvarlämnad av Hindu-guden Shiva och den popcorndoftande nonsensstämpeln som samtliga berättelser ur denna idag långvariga spelserie var hela tiden intakt. Jag minns hur jag saknade Nathan när jag spelade igenom Lost Legacy för första gången och känner väl i grunden exakt samma sak idag. Drake saknas, även om Nadines samt Chloes förmåga att smiska rumpa knappast går av för hackor, heller.
Uncharted 4 står sig som spelseriens kanske bästa del, även om det gått sex år sedan det släpptes.
Då är det väl snarare Uncharted 4: A Thief's End som är den starkast lysande stjärnan i denna kombination och även om jag redan spelat igenom äventyret två gånger på min Playstation 4 Pro har jag nu snart nått slutet på Playstation 5 och kan därmed såklart slå fast att det är mitt favoritspel ur denna populära följetong. Dynamiken mellan Nathan och hans äldre bror Sam (briljant gestaltat av The Last of Us-stjärnan Troy Baker) är den enskilt bästa delen i detta spel och något som jag jättegärna skulle se mer av. Sen kan jag fortfarande tycka att fördelningen mellan den lite väl överdrivna actionbiten kontra utforskandet och framförallt pusselmomenten fortfarande ligger denna spelserie i fatet, men så har det ju å andra sidan alltid sett ut - enligt mig.
Röstskådespeleriet och framförallt regin i mellansekvenserna är fortfarande enastående bra.
Uncharted: Legacy of Thieves Collection till Playstation 5 innehåller såklart möjligheten för dig som spelare att själv bestämma huruvida du vill satsa på perfekt "fidelity" rent grafiskt eller på det där silkeslena superflytet rent skärmuppgraderingsmässigt som många "next gen"-titlar idag erbjuder. Det har ju sedan releasen av Sonys senaste konsol gått alldeles utmärkt att spela både Uncharted 4: A Thief's End samt Uncharted: The Lost Legacy via bakåtkompabilitetsfunktionen men både titlarna har där varit låsta till 30 bilder per sekund, vilket denna nyversion alltså låser upp. Det går att spela i 1440p och 60 bilder per sekund eller 120 bilder per sekund via uppskalad 4K (native 1080p) och naturligtvis har Playstation 5 inga som helst problem att dunka upp dessa PS4-spel riktigt ordentligt utan tillstymmelse till skärmuppdateringsmässig hicka eller tekniska problem.
Samtidigt känns det lite... Tramsigt på något sätt att kräva pengar för denna uppgradering, särskilt för de likt mig som redan betalat fullpris för båda dessa spel till Playstation 4. Det hade absolut räckt med en uppgradering via en patch, som till God of War, för att låsa upp möjligheten till högre bildskärmsuppdateringshastighet samt stöd för de nya funktionerna i PS5-dosan Dualsense, och det är lite där jag hamnar. Jag gillar båda dessa grundspel och de flyter helt klart bättre nu än någonsin, men detta känns verkligen inte som någon regelrätt "remake" i min värld och kanske inte heller som någon "remaster", egentligen. Detta känns som samma PS4-spel. igen. Med en framerate-patch installerad på sin PS5:a.