Det tycks inte finnas något slut på raden av spel som bygger på andra världskrigets många stora slag. Men missförstå mig inte, för jag är inte alls trött på ämnet. Det är både en spännande och viktig historisk period, som jag egentligen aldrig kan få nog av. Däremot är risken överhängande att spelutvecklarna slappnar av och levererar hafsiga spel på ren rutin oavsett om det handlar om action eller strategi. Därför hade jag utrustat mig med en lagom stor dos återhållsamhet tillsammans med den naturliga nyfikenhet jag kände inför de nya vyer som en fallskärmsjägares perspektiv kunde ge mig när jag begav mig till London för att se nästa Medal of Honor.
Patrick Gilmore, producent för spelet, förklarar hur idén att följa en fallskärmsjägare under andra världskriget kom till: "Vi satsade redan från början på att utveckla ett genomgående tema för alla uppdragen. Dessutom var målet att spelaren skulle kunna identifiera sig med en och samma huvudperson genom hela spelet. Därför följer man Boyd Travers, en soldat som bland annat talar flytande tyska, på en odyssé som sträcker sig över en räcka avgörande uppdrag på den europeiska kontinenten."
Det finns även en underliggande historisk poäng i att följa hur soldaterna i det 82:a luftburna kompaniet utvecklas och tar sig fram. Flera av dåtidens ledande militära strateger ansåg nämligen inte att det fåtal topptränade fallskärmsjägare som sändes bakom fiendernas linjer på Sicilien och Normandies kust skulle kunna göra någon skillnad. På det sättet får vi helt naturligt ett scenario som påminner om de tidigare spelen där vanliga människor utför stordåd, utan att för den sakens skull tumma på den historiska biten.
"Slutligen har vi satsat på att handlingen i Airborne utvecklar sig efter spelarens handlingar och beslut. Det är exempelvis spelaren som styr var Boyd landar med sin fallskärm. Därifrån beror det på spelarens placering på banan och det gäller att hitta sina kompanjoner och utföra de uppdrag som finns att utföra i det aktuella området."
Det låter som en omöjlig uppgift att göra ett handlingsdrivet spel med filmiska ambitioner och samtidigt uppnå den frihetskänsla, som ett och ickelinjära uppdrag bjuder på. Patrick Gilmore är dock av en annan uppfattning.
"Å ena sidan tydliggör vi så klart allt, så att spelaren vet vilka uppdrag han står inför. Å andra sidan låter vi det vara upp till spelaren att själv räkna ut, hur uppgiften enklast ska lösas. Det må vara ett primärt mål, men det finns ändå flera sätt att utföra det på."
Detta var något vi fick uppleva då vi satte oss när med Xbox 360-kontrollen mellan nävarna. Efter en kort genomgång av uppdraget på basen gav vi oss ut i en Douglas C47. Målet för uppdraget var en italiensk bergsby som härbärgerar en tysk förläggning. Något som skulle kunna sinka ned den fortsatta allierade framryckningen. När den gröna lampan tändes var det bara att kasta sig ut och hoppas på det bästa.
Nu gällde det att dra i fallskärmens tampar och snören för att försöka hitta en säker landningsplats för Boyd. Vid första försöket landar Boyd mitt i det tyska luftvärnet och överlevde inte länge. Nästa försök går bättre och Boyd landar uppe i ett fallfärdigt torn. I trappan på vägen ner kikar jag ut genom fönstren för att lokalisera mina medsoldater och snart har Boyd anslutit till kamraterna som håller på att rycka fram mot rådhuset. Medan vi rör oss framåt lägger jag märke till hur välgjorda ansiktsanimationerna är och hur soldaternas känslor och uttryck målas upp på deras ansikten.
Det känns onekligen som Airborne kommer att blåsa välbehövligt liv i Medal of Honor-serien, som de senaste åren somnat in samtidigt som konkurrenterna gått från klarhet till klarhet.
"Vi är helt på det klara med att vi har konkurrens från spelserier som Call of Duty och Brothers in Arms. Samtidigt tycker vi att med de många nya ingredienser och perspektiv som ges i Airborne så har vi återfört Medal of Honor till en ledande position.", avslutar Patrick Gilmore.
