Wartech: Senko no Ronde

Det var flera av oss som älskade Zone of the Enders till Playstation 2 när det begav sig. Tyvärr var vi ändå för få, för när del två släpptes utan ett attraktivt spelbart demo (ettan släpptes med ett Metal Gear Sold 2-demo) sålde det inte alls speciellt bra och sedan dess har det varit tyst om serien. En ointressant notis, men är man fan av japanska jätterobotar så är man, och det är därför glädjande att Ubisoft lite otippat valt att släppa den japanska dunderhiten Wartech: Senko no Ronde som gjorde stor succé i japanska arkadhallar även hos oss i väst.

Wartech: Senko no Ronde är inget spel som låter sig beskrivas särskilt enkelt och jag får en del vibbar av nämnda Zone of the Enders samt klassiker som Virtual On och Tech Romancer till Dreamcast. Det handlar alltså om maffigt robotkrig, men till skillnad från gängse normer ser man all action uppifrån. Det handlar heller inte om att spöa stora svärmar av fiender, utan snarare har man fullt upp med att spöa den rackare som står rakt framför en.

Spelkontrollen känns också i allt väsentligt som ett actionspel, trots att man alltså hela tiden bara möter en ensam fiende i vad som i grund och botten är ett fightingspel. Ubisoft har föredömligt nog valt att inte peta i spelet något utan det är verkligen en ultrajapansk spelupplevelse som erbjuds. Det inkluderar enorma färgglada robotar som körs av en brokig skara män samt en handfull supersöta cyberlolitor, alla med sina unika egenskaper och färdigheter rankade efter snabbhet, styrka och försvar.

I spelet har man tre typer av attacker, dels en huvudsaklig som är den som används mest vilket brukar vara en kulspruta som spyr ut lysande bollar och liknande. Utöver den är man beväpnad med en långsammare puffra som även tar längre tid att ladda om, men i gengäld är betydligt farligare såsom målsökande missiler eller superkraftfulla bomber. Dessutom kan du dela ut en hederlig käftsmäll med din mech om motståndaren kommer för nära.

Den verkliga finessen med spelet kallas dock B.O.S.S. (Booster of Overarmed Shell System) och gör ungefär som namnet antyder dig och förvandlar dig till just en boss. Därmed blir du hyperstark som en bra boss ska vara och aktiverar du den när du är nära döden blir du faktiskt om möjligt ännu mäktigare. Tufft. Enda haken är väl att din motståndare också har samma funktion och kan rocka skallen av dig om du inte är försiktig.

För den som beskådar Wartech: Senko no Ronde och inte är insatt i animé ser striderna förmodligen helt vanvettiga ut. Överallt blinkar och lyser det, skott täcker varenda kvadratcentimeter av skärmen och mängden action gränsar till rent vansinne. Det går dock faktiskt utmärkt att få en perfekt spelkontroll över sin figur och koppla ett stadigt grepp om matchen.

Det är något som styrks av det faktum att spelet stödjer Xbox Live. Alla motståndare tycks vara japaner som förmodligen lärde sig gilla spelet i japanska arkadhallar. Dessutom släpptes spelet faktiskt redan förra året till Xbox 360 i Japan, vilket gör att de som är kvar och spelar än idag troligtvis är väldigt stora fans. Och det märks. Alla ni som sett galna japaner göra de mest sinnessjuka saker i spel på gryniga Youtube-filmer vet vad jag menar. De är duktiga på riktigt. Räkna alltså med fullständigt förkrossande förluster och ni råkar stöta på en sådan. De är lyckligtvis hövliga de få gånger de använder sin mikrofon.

Så Wartech: Senko no Ronde är ett toppspel? Nej faktiskt inte alls. Den initiala glädje jag kände över spelet höll i sej väldigt mycket kortare tid än jag befarat. Visst kan man bli hutlöst bra men de flesta kommer att tröttna redan efter några dagar. Det tar för lång tid att lära sig bemästra systemet och endast riktiga japan-o-filer (som jag själv) kommer stå ut med alla småtösers skrikiga röster, poppiga japanska synthar och den trots allt tekniskt väldigt primitiva grafiken. Det är, trots att effekter piffats till i Xbox 360-versionen, ett Naomi-spel i arkadhallarna vilket i grund och botten ju är en uppbiffad Dreamcast.

Känslan av att ett par matcher räcker infinner sig snabbt och liksom i alla andra fightingspel saknas ett vettigt storyläge. Wartech: Senko no Ronde ska helt enkelt spelas mot en vän, men det kan vara svårt att hitta någon som hellre spelar detta i timmar utan att snabbt vilja byta ut det mot Dead or Alive 4. Lägg till det att det faktiskt är ett fullprisspel när det precis lika gärna kunde ha släppts till Xbox Live Arcade.

Wartech: Senko no Ronde är ett kul spel i små doser och för folk som bara älskar manga och animé finns det trots allt inte så fasansfullt mycket att välja på till Xbox 360 (eller till någon nästa generationskonsol över huvud taget). Be att få prova ordentligt innan inköp eller vänta och se om du kan hitta det i någon reaback efter sommaren. Men om pengar inte är ett problem och du bara suktar efter ett kulört japanskt actionspel att njuta av i sommar kan det trots allt vara värt att spana in lite närmare.