More Brain Training: How Old is Your Brain?

Spel som ger dåligt samvete är en konstig genre. För även om jag hade kul med det första Brain Training så kände jag mig karaktärssvag när jag slutade roas och spelet förpassades till en dammig tillvaro bortglömd i en hylla. Även om jag spelade det längre än vad jag brukar spela ett spel så gnagde samvetet i visshet om att den där professorn anser att hans spel skall vara livet ut.

Så när nu uppföljaren kommer är det med blandade känslor jag sätter igång det. Tyvärr verkar min hjärna ha åldrats rätt så rejält sen jag lirade ettan. Jag kommer inte ihåg mitt exakta resultat från det förra spelet men det var definitivt på en bättre nivå än vad den fräcke professorn nu hävdar. Att få sin intellektuella kapacitet förringad av en digital professor ger naturligtvis en rejäl sporre att fortsätta träna.

För er som inte är bekanta med konceptet Brain Training kommer här en kort introduktion. Spelet är mer ett träningsredskap än ett traditionellt spel. Olika uppgifter skall lösas varje dag för att hjälpa hjärnan att hålla sig aktiv. Matematik, språk och förmågan att tänka snabbt tränas genom små lektioner varje dag. More Brain Training: How old is your brain är alltså inte ett spel som man sitter och nöter timme ut och timme in. Fem eller tio minuter om dagen räcker. Varje dag kan man också mäta om övningarna gett resultat. Det gör man genom att gå igenom några framslumpade test. Tydligen utvecklas hjärnan tills man fyller 20, sen börjar den oundvikliga utförsbacken mot att bli ett lallande fån. Resultatet mäts alltså i hjärnålder, där den ultimata åldern är 20.

Både yta och upplägg känns igen från föregångaren. Samma konstiga doktor, med samma kantiga uppsyn. Samma grafiska avskalade stil. Samma sätt att mäta hjärnan. Fast denna gång är det ett gäng nya utmaningar. För mig räcker det ganska bra. De nya små lektionerna är ganska kul. Det kan handla om att ge rätt växel tillbaka på en sedel. Eller att klinka sig igenom ett stycke på piano. Den den genomsnittliga underhållningen i övningarna är faktiskt högre än i det förra spelet.

Förutom möjligheten att mäta hur gammal hjärnan är kan man se hur utvecklingen varit på varje individuell utmaning. Ett lättavläst diagram berättar huruvida dina färdigheter ökar, behåller status quo, eller om du rentav börjar halka bakåt i utvecklingen. Om du blir för knäckt av nedåtpekande kurvor kan du alltid slappna av med att lösa några av de Sudoku som följer med spelet.

Ett minus är att spelet inte är speciellt bra anpassat till oss utan engelska som modersmål. Vi i Sverige får försöka sätta ihop engelska ord av snurrande bokstäver. Mynten som används för att ge tillbaka växel är inte kronor och ören. Sten, sax och påse är Rock, scissors and paper. Det gör att man får tänka ett extra led om man inte är född i rätt land. Men engelsmännen kan behöva försprånget. För ett folk som tror att ett pappersark kan vinna över en sten har ju tydliga problem. Påse heter det, korkade britter. Man kan väl inte lägga en sten i ett papper.

Mellan spelen delar Dr. Kawashima med sig av sin outgrundliga visdom. Laga mat utvecklar hjärnan. Samtala med vänner utvecklar hjärnan. Doktorn tycker inte om koriander. Använd kniv, det håller dig fokuserad. Att sticka utvecklar hjärnan. Gör saker för att det är kul, inte för att du måste. Inlagda plommon är jätteäckligt. Tack så mycket doktorn.