Urban Freestyle Soccer

Fotboll i ett urbant ghetto. Låter det kul? Jo, det är ju vad Riksskatteverket menade skulle hända om vi inte betalade skatt i en hutlöst dyr reklamkampanj för några år sedan. Men kidsen i Urban Freestyle har rena fräscha kläder och feta länkar, trots att de spelar fotboll i skabbiga miljöer. Konceptet är enkelt, ta en dos trickbaserad fotboll, som i Nikes reklamfilmer blanda med lite olika ungdomskulturer och voilá så har vi ett spännande spelkoncept. Eller så är det inte så spännande alls. Lite så är det, men denna form av fotboll med tre utespelare och en målvakt på en plan med ungefär tennismått är så långt ifrån traditionell fotboll att det känns som man spelar ett basketspel. Så varför ska man spela Urban Freestyle Soccer istället för NBA Street vol. 2? Jag kan faktiskt inte komma på något skäl...

Det huvudsakliga spelläget i Urban Freestyle Soccer är Turf Wars. Du tävlar med ditt lag (gäng) mot andra gäng som har en spelplan som du erövrar genom att besegra dem. Här finns kaxiga bruttor, latinos, ett gäng kåkfarare modell Vin Diesel, hip-hopare, med mera. Jag väljer att spela med ett lag som heter Skater Boys och även om det inte har något med Avril Lavigne att göra så hängde det faktiskt på musiken. Varje lag har nämligen en varsin låt som spelas under matchens ena halvlek (första halvlek om du är hemmalag, andra om du är bortalag) och Skater Boys hade en så pass skön låt som Queens of the Stone Ages "Go with the Flow" (Songs for the Deaf, 2002), vilket gjorde det repetitiva musikupplägget mindre plågsamt.

Själva fotbollen handlar mycket om att utföra trick och läckra kombinationer, men oftast är det lika effektivt att slå pass in i mitten och dundra till på direkten. Det krävs liksom inte så mycket finess när man hela tiden är några meter från målet. När du ska erövra bollen kan du vara schysst, eller hålla ner L1 och vara stygg. Du kan även plocka upp föremål och kasta omkring dem. Men föremålen är oerhört värdelöst implementerade så att spelaren snubblar på samma sätt så fort han nuddar ett däck eller en tunna. Kontrollen är annars okej, även om den känns som den var direkt hämtad från ett basketspel. Ett exempel på detta är att man inte kan trycka ner skottknappen innan man har bollen (spelaren markerad). I fotboll är det helt naturligt att påbörja skottrörelsen innan man nått fram till bollen, men det funkar inte i Urban Freestyle Soccer. När du samlat ihop lite skicklighetspoäng på din mätare dyker det upp spotlights från himlen (det brukade ske när vi kickade boll på rasterna i mellanstadiet också) i vilken man kan utföra en spektakulär überspark. Vilket nästan alltid resulterar i ett mål. Ett ganska onödigt tillägg. Det hade varit bättre om man implementerat lite artificiell intelligens i gubbarna man inte styr tycker jag. Rensningsknappen är också oerhört värdelös och ordet bollfysik har säkert aldrig rört utvecklaren Gusto Games läppar.

Det stora problemet med Urban Freestyle Soccer är att jag inte känner mig motiverad att alls fortsätta spela. De jobbiga stereotyperna som befolkar lagen och det ytliga upplägget intresserar mig under någon timme och sedan blir det bara för att jag måste recensera spelet som jag plockar fram det igen. "You can go with the flow...", jag tänker på den lite läckra musikvideon till låten och köttar mig igenom en uppgörelse i Turf Wars. Nej, detta är inte häftigt eller kul. Jag vet inte riktigt vem som skulle tycka om det här heller. Antingen vill man spela ett fotbollsspel eller ett basketspel. Inte någon märklig blandning med "attityd". Det är en dum spelidé och den är inte heller speciellt väl utförd. Spela Pro Evolution Soccer 3, om ni törstar efter ett fotbollsspel. Vill ni ha något lite mer arkadaktigt kan ni säkert hitta Virtua Striker 3 för en billig penning. Och vill ni hellre ha ett basketspel, så skaffa NBA Street vol. 2. Den här märkliga hybriden är tyvärr ingen höjdare även om det spelmässigt inte är fråga om någon total kalkon.